The Vengeance Factor. Det med fredsförhandlingarna och virusspridaren.

Det tar inte många minuter från att Riker ser kvinnan som arbetar som munskänk/kock/tjänare åt Acamar III:s ledare Marouk, tills han står tätt intill henne och försöker avfyra ett charmigt leende. Det är i avsnitt som det här som Enterprise börjar kännas som en unken småstad. Du vet, en sån där varje nykomling genast drar till sig en massa uppmärksamhet från stadens största charmörer – de som redan uttömt sina möjligheter i hålan de bor i.

Ett annat sätt att ta till sig The Vengeance Factor är att se det som en thrillerliknande futuristisk mordgåta, där en människa kan användas som ett genetiskt vapen för att sprida specialdesignade virus, så sinnrikt utformade att de bara attackerar personer som har en viss genetisk profil. Det kommer väl till pass i en civilisation som präglats av uråldriga konflikter mellan olika klaner. Nu kan man bara nysa lite under middagen, så dör bara de som tillhör en viss släkt. Eller, för den delen, idka lite handpåläggning. Den snygga munskänken visar sig förstås vara en virusagent, på jakt efter de sista klanmedlemmarna som massakrerade hennes släkt.

Ett tredje perspektiv är fixeringen vid manliga rebeller i den tredje säsongen av The Next Generation. Har sett några avsnitt i förväg, och det var ju väldigt vad det kryllar av män med revolten liksom i blodet. Här handlar det om The Gatherers, en utbrytargrupp från planeten Acamar III som livnär sig på att vara ett rövargäng i rymden. Deras gäng består i och för sig inte enbart av män, men det är visst mest snubbar som får vara med i bild. Grabbarna grus i rymden står i bjärt kontrast mot den tålmodiga och lite trista matriarken från Acamar III. Hon som försöker föra ett samtal och en förhandling med strulputtarna som är hennes motpart.

Det här påminner om: nja, det enda är väl att det är den andra matriarken från en civilisation i rad som inte fixar att lösa sina problem på egen hand. Å ena sidan bra med kvinnliga ledare i Star Trek-universumet. Synd att de inte är superkompetenta bara.

Det här är nytt: De specialdesignade virusen är coola. Tänk om vinterkräksjukan hade varit lite mer så.

Höjdpunkten är: Men det konstigaste i det här avsnittet är väl ändå att datorn på Enterprise kan rekonstruera ett foto på någon som har nästan hela ansiktet skymt. På något sätt kan den räkna fram hur personen ser ut i resten av ansiktet. Blaha, blaha. Så töntigt.

Gillade inte: Som någon nämnde i kommentarerna till förra blogginlägget, så vet man att alla kärlekshistorier som dyker upp i den här serien är dödsdömda – på grund av att de långa dramaturgiska bågarna inte finns i serien. Mer sällan har Riker varit tvungen att så handgripligen göra slut på kärleken som här. Annars är det mest de där samlarsnubbarna som irriterar. De känns som budgetupplagan av Mad Max-statisterna.

Vad har vi lärt oss? Anställ aldrig en munskänk i ett klansamhälle utan att ha gjort en bakgrundscheck på hens dna.Helt plötsligt kan hen visa sig vara en genetiskt modifierad lejd mördare.

Betyg: 5/10 Ytterligare ett “helt okej-avsnitt”. Pluspoäng för idén med designade virus som bara slår mot vissa personer. Minuspoäng för att mikroskopiska virus i sig själv verkligen inte utgör speciellt spännande tv

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 159 tv-avsnitt.