Evolution. Det där Wesley uppfinner en ny art när han gör sina läxor.

Hela avsnittet börjar med en närbild. En riktigt närgången närbild på Wesleys skrivbord som vi sakta panorerar över. Jag sitter mållös i tv-soffan och tänker att det här i det närmaste får räknas som experimentellt i The Next Generations väldigt tv-mässiga och funktionella bildspråk. För några sekunder undrar jag om serien ska ta ett skutt framåt nu, rent berättarmässigt, sen är ögonblicket över och allts om vanligt. Men vi fick åtminstone en närbild!

Istället för fler formexperiment så inleds den tredje säsongen av Star Trek: The Next Generation med att problematisera begreppet underbarn, och vad som egentligen händer när ett sådant växer upp. Wesley Crusher får här möta en äldre upplaga av sig själv, Dr Stubbs, som står inför genomförandet av det experiment som ska få honom att leva upp till den potential han visat som ung. Så synd att unge herr Crusher håller på att sabotera hela Stubbs uppdrag, bara.

När Wesley somnar över en skoluppgift så råkar den nya livsform, som han skapat på sin fritid, rymma från labbet. Det handlar om en ny, förbättrad form av naniter – ett slags mikroskopiska robotar som används inom sjukvården. De är nanoteknologiska sjukvårdsarbetare som är så små att de kan föras in i kroppen för att utföra medicinska uppgifter. Wesley låter på något vis de där robotarna “arbeta ihop”, vilket måste vara kod för “para sig med varandra”. I vilket fall så har de förrymda exemplaren nu gett sig in i skeppsdatorn på Enterprise där de sakta men säkert håller på att fortplanta sig. Men deras expansion stör datorns arbete, naniterna förvandlas till ett slags digitala råttor vars gnagande på mikrochipen har ungefär samma effekt som när gnagare tuggar i sig elledningar. Bara med betydligt större konsekvenser – vi befinner ju oss trots allt på ett rymdskepp mitt ute i rymden.

Det stora problemet för Enterprise besättning är att naniterna också påbörjat en evolutionär utveckling. Efter några timmar på fri fot i skeppsdatorn har de utvecklat en egen intelligens, och kan därmed inte bara utrotas på något snabbt och smidigt sätt. Istället måste man försöka kommunicera med mikrorobotarna inuti datorn. Innan Stubbs blir så orolig över sitt experiment att han tar saken i egna händer.

Det här påminner om: Konsekvenserna av naniternas framfart liknar åtminstone till viss del det som händer i The Practical Joker. Bara lite mer humorlöst. Förutom kanske när skeppsdatorn börjar rabbla schackdrag eller matmaskinerna fuckar upp.

Det här är nytt: Beverly Crusher är tillbaka som skeppsläkare ombord på Enterprise i och med det här avsnittet. Lite mer bestämd än i första säsongen av The Next Generation, där hon mest gick runt och såg lidande ut. I det här avsnittet passar hon dessutom på att leva ut mer mammighet kring sonen Wesley än någonsin tidigare i serien. Arbetar han för mycket?  Är det bra eller dåligt för Wesleys utveckling att ha sin mamma på samma rymdskepp? Och varför har han inte träffat någon trevlig flicka ännu?

Dessutom har vi ju en ny öppningssekvens i och med det här avsnittet. Numera lämnar inte Enterprise jorden och ger sig ut i solsystemet, utan befinner sig redan någonstans där ute. Jag tänker att det inte ens är Saturnus som swishar förbi i öppningssekvensen, utan en liknande planet, någon annanstans i galaxen.

Den tredje stora nyheten den här säsongen är att Wil Wheaton, som spelar Wesley, fått ungdomshy.

Höjdpunkten är: när Data låter naniterna krypa in i sin elektroniska kropp och sedan tolkar dem med särskild nanit-röst. Ytterligare ett Brent Spiner-moment att lägga till samlingen.

Ogillar: I stort sett hela upplösningen på problemet med naniterna berättas lite väl ekonomiskt. Att bara lägga in en voice over som berättar hur allt löste sig känns mest som en snabb och billig lösning när avsnittsbudgeten tog slut. Och då har ingen lämnat skeppet under hela avsnittet!

Evolution är ett välskrivet och välspelat avsnitt. Tycker dock att tempot avtar väsentligt efter ungefär halva avsnittet. Och som jag nämnde här ovan, att upplösningen på avsnittets drama bara blev en voice-over känns kackigt. Väntar fortfarande på det stora säsong 3-lyftet som alla talar om.

Betyg; 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 151 tv-avsnitt.’