Till en början kan man få för sig att det här avsnittet handlar om att förhindra att ett rymdskepp fyllt med klingoner ska angripa federationens kolonier. Just det här gänget med klingoner har nämligen varit ute och åkt så länge i galaxen ytterkanter att de missat hela den där grejen med att det numera är fred mellan dem och federationen. Men, det som börjar lite segt och krigsorienterat visar sig snart bara vara en förevändning för att göra det möjligt för Worf att få ligga, med allt vad det innebär för en klingon – från blödande handflator till ett hedersrelaterat och traditionsenligt frieri efter sexet.
Objektet för Worfs ömma känslor är hans ex-flickvän K’Ehleyr, utsänd agent från den klingonska rymdflottan. Hennes pappa var klingon och mamma människa. Hon är rapp i käften, älskar tajta kroppsfodral och verkar mer intresserad av att göra livet surt för Worf än lösa det militära dilemma som är hennes ärende på Enterprise. Till sist joinar hon Worf i hans holodäcksimulering, och efter att ha slagit ner ett gäng hologramfiender tillsammans så dallrar liksom kättjan i luften. Efter själva akten vill Worf gifta sig – det hör till och är det hedersamma att göra för en klingon, hävdar han. K’Ehleyr är dock en modern klingon-girl som kräver mer romantik än ett än pliktskyldigt frieri.
K’Ehleyr är en ovanligt intressant rollfigur. Hon tillåts vara komplex och motsägelsefull. Det verkar också som om K’Ehleyr har lite issues med sitt Klingonska arv. Hon gillar inte Worfs frieri, hon klagar över hur mycket energi som går åt till att hålla humöret i schack och hennes lösning på skeppet med den klingonska besättningen från förr är enkel och brutal – skjut ner det. Men när hon slutligen bemästrat sitt klingonska självhat inser hon hur förälskad Worf egentligen är i henne. Och hon i honom.
Och just den biten är inte så svår att förstå, tycker jag. Worf har utvecklats till att bli en av mina favoriter under loppet av den här säsongen.Hans surmulna understatementhumor är bedårande, han är oförutsägbar på ett intressant sätt och, framför allt, han är inte lika präktig som resten av besättningen ombord. Jag vill ha mer Worf!
Men romansen med K’Ehleyr förvånar mig ändå. Ända sedan den där teceremonin i Up the long ladder så har jag trott att det är något på gång mellan honom och Pulaski, skeppsläkaren (en scen som jag visst glömde nämna i förra blogginlägget). För visst låter det som ett rätt typiskt förspel att dricka giftigt te tillsammans, serverat av Worf med orden “Death is an experience best shared”. Men kanske kan inte Pulaskis sura sätt mäta sig med K’Ehleyrs minst sagt eldiga humör.
Betyg: 6/10 (bonusbetyg för att fler än Riker får ligga den här säsongen, plus lite mer tid i rutan för Worf).
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 20/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 148 tv-avsnitt.
