Pen Pals. Det där Data bryter så många regler att han räddar en hel planet.

Här har jag suttit och skrivit och tyckt till kring Picards medvetna och hårda inställning till The Prime Directive – generalorder ett. Hur Picard inte hänger sig åt känslomässigt tjafs som sin föregångare Kirk, utan verkar tycka att en regel är till för att följas. Inte något som man bara hittar ett kreativt sätt att kringgå. Så kommer det här avsnittet. Och hela federationens stränga regelverk kastas överbord på grund av att Data har en ny kompis som han pratar med på radio. Ingen annan på Enterprise hade kommit undan med det här, förutom Data. För det var ju så här jag trodde att Picard skulle vara:

Jo, jag vet att de flesta av er TNG-veteraner småler lite nu och tycker att jag är rar i min indignation. “Vänta bara…” är väl de kommentarer som jag fått av de Trekkers jag dryftat det här med i veckan. Men i vilket fall så tycker jag att det hela sker lite väl enkelt. Å andra sidan, ju längre bort från federationens rymdbaser man befinner sig, desto svagare blir kanske viljan att följa regelverket till punkt och pricka.

För bara Datas radiokontakt med en varelse på en planet med primitiv teknik är i sig ett brott mot generalordern. Men det slutar inte där. Eftersom Datas radiokompis är en liten flicka som bor på en planet som står i begrepp att slitas sönder från insidan så sätts ett gigantisk räddningsprojekt igång ombord på Enterprise. Och efter lite velande lyckas man skicka sonder som “lugnar ner” planetens innanmäte (förstod aldrig exakt hur).

Men det slutar inte där heller. Data åker dessutom ner till planeten och tar med sig den lilla flickan tillbaka till Enterprise, och låter henne hänga på skeppets brygga. Data må ha förklarats var en tänkande och självmedveten varelse genom en rättegång, men han behandlas fortfarande som en jättebebis av de flesta av sina kollegor.

I övrigt i det här avsnittet: Wesley Crusher får sitt första arbetsledaruppdrag ombord på Enterprise. Efter att lite klädsamt tvivlat på sig själv och ställt några naiva frågor till Riker om ledarskapets natur så gör han givetvis ett helt FANTASTISKT jobb. Vi får också reda på att Picard gillar att rida, och att betazoider blir förvirrade när de rider på hästar – de tar in för mycket av hästens tankar.

Det här är ett helt försumbart avsnitt, tycker jag. Men ytterligare ett som bekräftar trenden att besättningens inre angelägenheter gradvis får stå allt mer i fokus i serien. Det vill säga, de externa elementen i avsnitten hamnar bitvis allt mer i bakgrunden, medan relationerna mellan de olika medlemmarna av besättningen på Enterprise allt oftare placeras i förgrunden. I ett avsnitt som det här köper jag nästan den ganska meningslösa intrigen eftersom tempot och berättandet flyter på så bra. (Börjar nu misstänka att jag är lite skadad efter första halvan av den här säsongen, eftersom jag blir tacksam över att det grundläggande dramatiska berättandet fungerar i ett avsnitt).

Betyg: 4/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 15/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 143 tv-avsnitt.