Oj, vad motigt det har varit. Trots att andra säsongen av The Next Generation är kortare än den första så har det här känts som ett maratonlopp jämfört med premiäromgången. Kanske för att nyhetens behag lagt sig en del. Kanske för att oktober på ett rent personligt plan innefattade både en extremt intensiv period på jobbet och en lite krånglig separation (Som dock inte var Star Trek-relaterad. Tror jag). Men jag har nog aldrig varit så trött på serien som under de senaste veckorna. Aldrig fått kämpa så mycket för att hålla mig vaken under helgkvällarna när jag sträcktittat på fyra, fem avsnitt. Aldrig väntat så pass länge med att skriva blogginläggen efter att jag sett själva avsnitten på grund av brist på inspiration.
Samtidigt har jag det förstås också skett en del positva saker. Under säsong två har jag omvärderat både Wesley Crusher och Q och accepterat deras roll i serien, jag har utsett Worf till min nya favorit och till och med börjat tycka att Jonathan Frakes börjat komma in i sin roll som Riker. Så vi får se det som en säsong av utmattning, fördjupning och överseende.
Som vanligt har signaturen LDL gjort en ambitiös statistisk sammanfattning av säsongen och mina betyg. Och han lanserar till och med en egen minnesteori för att förklarar varför han och jag tycker olika. Jag ger ordet till LDL:
Så var ännu en säsong avklarad och därmed finns det ny statistik att titta på och jämföra.
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S02: 4,82 (S01: 4,92)
Median för S02: 4,5 (S01: 5)
Först och främst kan vi konstatera att Säsong 2 faktiskt var överlag något sämre än Säsong 1, tro det eller ej. Skillnaden är inte stor, men jag tycker ändå det är lite förvånande. De flesta skulle nog säga att Säsong 2 är bättre, tror jag. Samtidigt så finns det inget facit, utan en stor faktor i det här projektet för oss som följer det är ju vad Roger personligen tycker, så betygen ljuger inte.
Men med det sagt och oavsett vilken av säsongerna som är bäst så var det ändå ganska väntat att resultaten skulle lämna mer att önska, ganska mycket mer. Både Säsong 1 och 2 representerar det som ofta kallas “början av TNG”, som är det sämsta som gjorts inom serien och bland de sämsta långa sekvenserna av avsnitt inom Star Trek-serierna. Så, från det perspektivet var det ganska väntat.
Från ett mer personligt perspektiv så var det flera avsnitt den här säsongen där jag inte riktigt höll med Roger, och där jag tror att Rogers åsikt skiljer sig en del från fansen överlag. Avsnitt som 2×03 Elementry, Dear Data (4/10), 2×15 Pen Pals (4/10) och många håller kanske även ett avsnitt som2×21 Peak Performance (4/10) lite högre. Med så små marginaler hade det gjort en hel del skillnad.
Den andra huvudsakliga förklaringen bygger på en teori som jag själv tror förklara hur man som tittare minns en lång sekvens av avsnitt, som en säsong av en serie. Det här har jag framför allt använt för att ge en möjlig förklaring till vissa andra delar inom Star Trek-universumet, men det fungerar även här. Jag tror nämligen att man tenderar att ha mer positiva minnen och erfarenheter överlag av sekvenser som inkluderar väldigt bra avsnitt, även om de är ojämnare och kanske rent av är generellt sämre statistiskt sett, än man har från sekvenser som må vara jämnare och helt okej, men vars höjdpunkter aldrig når speciellt högt.
Jag har faktiskt aldrig tagit mig igenom Star Trek och faktiskt betygsatt avsnitten för att kunna se om mina intryck faktiskt går ihop med vad statistiken säger. Så kanske är det så, kanske är Säsong 2 egentligen sämre än vad jag minns. Men tack vare ett par riktigt bra avsnitt så håller jag den något högre än vad den förtjänar.
Bästa avsnitten i TNG S02:
9/10 – The Measure of a Man (2×09)
7/10 – A Matter of Honor (2×08)
7/10 – The Icarus Factor (2×14)
Sämsta avsnitten i TNG S02:
2/10 – The Outrageous Okona (2×04)
2/10 – Shades of Gray (2×22)
3/10 – The Child (2×01)
3/10 – Where Silence Has Lease (2×02)
3/10 – Loud as a Whisper (2×05)
3/10 – The Royale (2×12)
3/10 – Up the Long Ladder (2×18)