Men så var det äntligen dags för ett lite mörkare avsnitt av Star Trek. Ett där vi för en gångs skull får lite mer information om Kirks förflutna, det han var med om innan han hamnade på Enterprise. Tidigare har det ju varit mest varit hans dejtinghistoria som dykt upp i serien, med den ena gamla flamman efter den andra som passerat revy. I det här avsnittet återvänder istället Kirks värsta mardröm – den organism som dödade hans mentor, kapten Garrovick, och 200 besättningsmän på rymdskeppet USS Farragut. Och i Obsession luktar döden som honung.

För det är med lukten det börjar. Kirk och några av hans mannar är ute på rekognoseringsuppdrag på en planet när han plötsligt känner doften från förr. Men trots hans alerta doftminne dör några av besättningsmännen hastigt. Kirk blir då besatt av tanken att fånga och utplåna mördaren från Farragut. Den som materialiserar sig som ett…gasmoln. Ja, det är väl specialeffekterna som är det här avsnittets stora svaghet, gasmoln är nu en gång för alla inte särskilt karismatiska. Avsnittet har också uppenbara likheter med The Man Trap från första säsongen (den gången sög fienden allt salt ur människors kroppar, här är det röda blodkroppar det handlar om).

Men det är Kirks besatthet som ger det här avsnittet djup, framför allt genom det enorma gravallvar som Williams Shatner genomför sin rolltolkning med. Som scenen där hans mest trogna medarbetare, Spock och McCoy söker upp honom för att berätta att de tror att han håller på att förlora förståndet. Väldigt tungt och mörkt för att vara Star Trek. Kirk undviker att bli instängd på hispan genom att hänvisa till en princip kring ledarskap inom federationen som inte jag hört talas om –att intuition är lika viktigt som att följa reglementen. Att Kirk riskerar hela Enterprise besättning i sin jakt på sin vita val, verkar vara ett mindre problem.

I det här avsnittet introduceras alltså USS Farragut, ett rymdskepp som i sin tur blivit huvudperson i ett av de många fan-drivna sidoprojekt som finns i Star Trek-universumets mer inofficiella delar. Första avsnittet var fyllt av dessa uppenbarligen helt besatta Trekkers som lever sin dröm. Och projektet lever fortfarande. En mer utförlig rapport kommer här så småningom.

Sammanfattning: Ovanligt mörkt avsnitt av Star Trek TOS. Men allvaret klär besättningen på Enterprise, och en galen befälhavare är alltid intressant. Gasmolnet utan namn lär dock inte platsa i Star Trek-bovarnas House of Fame. Däremot tänker jag att Obsession borde vara mumma för alla slash-författare där ute. För en gångs skull bjuder ju Kirk in en ung man till sitt rum under avsnittets sista scen. Jo, jag vet att det är sonen till kapten Garrovick och att hann säger att han ska berätta historier om hans pappa. Men ändå. Glimten i Kirks ögon. Betyg: 8/10 (tack vare Shatners INTENSITET)

(Det här var det 43:e Star Trek-avsnittet jag skrev om, och den 59:nde dagen jag bloggade som en del av #blogg100)