Nej, allt hopp om en Q-fri zon gick om intet här. Nu dök den megalomaniska entiteten upp även på Deep Space Nine. Och visst har han blivit lite tarvligare med tiden. Lite fjantigare. Småsintare. Kåtare? För till en början verkar han mest dyka upp i det här avsnittet i spåren på Vash – arkeolog-kleptomanen som vi tidigare sett i så pass kackiga avsnitt som Captain’s Holiday och Qpid. Efter att hon hookade upp med Q i Sherwoodskogen så drog de tydligen tillsammans till gammakvadranten. Sen hände något, och hon återvänder ensam till alfakvadranten, med en stor bag fylld av (stulna?) dyrbara artefakter som hon ska sälja. Och blir givetvis bästis med sin tvillingssjälv Quark på fem röda sekunder.

Samtidigt som Vash anländer så börjar mystiska strömavbrott inträffa på Deep Space Nine. Något suger kraft ur stationen, på samma sätt som den skyttel som Vash anlände på var helt dränerad på kraft. Hmm. Kan det finnas något samband? Kaaaan det deeeeeet? Star Trek-mysterier är ofta lättgenomskådade, så också det här. Upplösningen är också av standardtyp  med den gamla vanliga countdownlösningen – personalen på Deep Space Nine måste lösa gåtan med energitjuven inom en viss tid, annars kommer hela  rymdstationen att dras in i maskhålet och krossas.

Precis som med de klingonska systrarna i Past Prologue så är Q och Vashs medverkan i det här avsnittet ytterligare en cross over från The Next Generation – Q och Vash. Att man ville trycka in Q som någon slags crowdpleaser kan jag förstå, men Vash är en obskyr rollfigur som förekommit två gånger i serien – senast för knappt två år sedan. Det är som att man medvetet håller sig till b-laget för att upprätthålla någon slags integritet gentemot The Next Generation. Samtidigt verkar den nya regimen för Star Trek besatt av att följa upp lösa intrigtrådar som alla andra har glömt (Enterprise och Picards medverkan i pilotavsnittet ser jag mer som ett slags överlämnande av en stafettpinne, från serie till serie. Om man nu kan använda den liknelsen när bägge serierna går parallellt i två år…).
I det här avsnittet gillar jag särskilt scenerna från Deep Space Nines bankfacksavdelning, Vashs nervösa och giriga blick där när hon vill försäkra sig om att inte en enda av hennes saker kommer bort på vägen säger mycket om vem hon är. Förresten, är det någon mer än jag som tycker att det är lite för kul att tiden i de här serierna går i samma takt som säsongerna?  Som när Vash berättar att hon varit två år i gammakvadranten, och det är två år sedan det senaste avsnittet som hon var med i visades. En annan höjdpunkt är förstås boxningsmatchen mellan Sisko och Q. Det som avslutas med att Sisko yttrar den centrala repliken för hela den här serien: “I’m not Picard”.

 

En tredje höjdpunkt är Vashs kombinerade örhänge och halsband – varför blev inte det trendsättande på 90-talet? Obegripligt. Däremot vill jag helst aldrig mer se en scen där någon gnider på ferengiöron. Att det ska vara den enda sexuella handlingen som är okej att visa i en Star Trek-serie är faktiskt sjukt.

Q-less är ytterligare ett avsnitt att sortera in under fliken för “habilt, men inte jätteupphetsande”. Testade dock att se det här med en Deep Space Nine-virgin som verkade ovanligt fascinerad genom nästan hela avsnittet. Så något måste de ha gjort rätt.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 7/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 248 tv-avsnitt.