Star Trek i populärkulturen: Den filosofiska parodin.

st filosofiserie

Den här gången var det Gaia som hann först med att tipsa om en Star Trek-parodi åt mig, eller om man kanske ska kalla det här för en snäll och kärleksfull drift med Star Trek-konceptet. Det handlar om det senaste tillskottet på sajten Existential Comics där man varje vecka publicerar tecknade skämtserier om filosofer.

st filosofiparodi 2Just den här serien ägnar man alltså åt Star Trek, ochj olika personligheter från filosofins historia får ta över huvudrollerna. Den skotska 1700-talsfilosofen David Hume gör rollen som Kirk, Bertrand Russell (logiker och initiativtagare till en kampanj mot idealism) spelar Spock, medan Immanuel Kant blir Khan (Kant gick bland annat i polemik mot Hume).

Jag kan inte så mycket om filosofi, men fem minuters googlande kring huvudpersonerna i den här serien, samt en pedagogisk förklaring av skämtet på själva websidan gav trots allt en känsla för hur man skulle kunna göra en filosofisk analys av Star Trek (vilket säkert har gjorts på en rad olika sätt, jag har bara inte hunnit dit ännu). Men framför allt bjussar det här avsnittet på en väldigt rolig slutpoäng – framför allt för en person som jag, som precis har sett om The Wrath of Khan.

st filosofiparodi 2

Grace Lee Whitney R.I.P:

IMG_1185

Så har ytterligare en av Star Trek-favoriterna försvunnit från jordelivet. Grace Lee Whitney, hon med seriens snyggaste frisyr, på avstånd förälskad i kapten Kirk och som fick utstå närmanden från seriens läskigaste skurkar (inklusive onde kapten Kirk). Hon vars rollfigur Yeoman Rand skrevs ut ur serien alldeles för tidigt. Dels för att den spirande romans som antytts mellan henne och Kirk ansågs hindra Kirks framtid som intergalaktisk häradsbetäckare i serien. Enligt henne själv fick hon inga nya erbjudanden efter att hon tackat nej till en sexuell invit från någon högre upp än hon själv i produktionens näringskedja. Men för mig kommer Grace Lee Whitney alltid att vara en av Star Treks klarast lysande stjärnor.