Podcasten En svensk tiger pratar Star Trek och vikten av optimism och framtidstro.

en-svensk-tiger

Den här bloggen nämns i förbifarten i det senaste avsnittet av historiepodcasten En svensk tiger, med Henrik Arnstad och Ola Larsmo. Ett avsnitt som åtminstone halvvägs handlar om Star Trek, men som sedan snöar in mer allmänt på vikten av optimism och framtidstro.

Och det är faktiskt fascinerande lyssning (även om vissa av mina läsare här kommer att bli lite irriterad på några hafsiga faktafel). Och jag blev faktiskt lite oväntat tankfull av den här podcasten.  Jag fick dåligt samvete av den. Eftersom jag känner att jag nog är en av de där dysterkvistarna som de pratar om i programmet. En post-apokalypsfascinerad dystopiker som tar varje negativ nyhet som intäkt för ett “vad var det jag sa, snart går mänskligheten under”. Kanske är jag rentav faktarestistent när det gäller positiva nyheter, och eventuellt till och med en av dem som bidrar till att sprida en känsla av undergång och pessimism inför framtiden. En sån där känsla som kan bli en självuppfyllande profetia.

Samma dag som jag lyssnade på den här podcasten hade jag hängt med min kompis D. Han berättade för mig att han tappat tron på mänskligheten efter att ha sett spelfilmen Son of Saul. Men att han fick tillbaka den igen efter att ha sett dokumentären Shoah. Två filmer om förintelsen, men där dokumentären fick honom att känna att livet alltid går vidare, oavsett vad som händer.

Samtalet med D. och det där podcastavsnittet efter varandra blev en rätt ordentlig tankeställare. Och kanske kommer jag att titta lite mer förlåtande på Star Trek ett tag nu. Sluta gnälla om de dramaturgiska bristerna i en serie där alla är hyvens och där allt ordnar sig. Och tänka att Star Trek kanske är en av de få serier som faktiskt säger till oss “allt kommer att bli bra, allt kommer att ordna sig, vetenskapen fixar allt trubbel”. Ja, förutom allt bråk med Romulanerna då.

Det här är mitt tjugotredje inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

 

 

 

Star Trek-poddar. Del 3: This week in Trek.

This Week in Trek“Jag har faktiskt aldrig sett ett enda avsnitt av Star Trek”. “Kan inte du förklara skillnaden mellan Star Trek och Star Wars för mig?”. Visst var det någon som hade spetsiga öron i den där serien?”. Det har visat sig att jag har ett och annat att uträtta som Star Trek-missionär. Massorna där ute är ofta helt ovetande om vilka fantastiska intergalaktiska upplevelser som väntar dem i Star Treks alla inkarnationer. Men min överentusiastiska resa in i geekdom innebär också att jag redan börjar känna av den typiska nördensamheten. Häromveckan, när jag träffade min bokklubb, pratade jag så mycket om Star Trek att jag såg på folks blickar att de började bli oroliga. Eller så var det jag själv som började bli lite orolig över mitt maniska babblande om serier, böcker och poddar. Jag är inte riktigt säker på hur det var. Egentligen.

Men trots viss oro har jag fortsatt att jobba mig igenom Star Trek-poddar. För varje lyssnad minut får jag nya insikter, och så växer Star Trek-universumet ytterligare en smula. Veckans favoritsmak i poddvärlden har varit This Week in Trek. Tvä män, tydligen pappor, som spelar in när de pratar om Star Trek med varandra på Skype. I skrivande stund har de tryckt ur sig sin 186:e podcast om Star Trek sedan 2011.

Jag har både lyssnat igenom de första månaderna och de senaste veckorna av This Week in Trek. På ett sätt är det ju intressant bara att se hur en podcast utvecklas om det ges lite tid. Från de tekniska barnsjukdomarna: ett helt avsnitt där den ena personens volym ligger långt under den andra och därför nästan omöjligt att lyssna på . Helt omöjligt att lyssna på i lurar. Eller, de riktigt dåliga idéerna: Spela upp ljud från olika Star Trek-bloopers som de hittat på YouTube. Har svårt att tänka mig något tristare att lyssna på.

Successivt har deras format trots allt blivit allt tajtare. Men jag är fortfarande lite irriterad på den ene programledaren, Darrell Skeels. Han är så timid och tillbakadragen i programmet att han ibland bara tystnar. Eller klämmer ur sig max ett ord. En talang som sällan efterfrågas när man gör podradio. Å andra sidan försöker de två producenterna inte ens låtsas att de gör ett radioprogram, tänkt för fm-bandet. På ett mycket avslappnat sätt googlar man saker medan man bandar om något är oklart. Research on tape-liksom.

Men för mig som fortfarande håller på att undersöka Star Trek-fandomen spelar de här sakerna en mindre roll. Jag är så nöjd med att lyssna på avsnitt från 2011 där de två pratar om varför de tycker om JJ Abrams första Star Trek-film (hur kan man bestämma sig för att förinta Vulcan!). Eller hur upprörda de är över tv-bossar som inte vill sätta igång en ny Star Trek tv-serie. Och så gillar jag att de är supernördiga, men trots det fortfarande inte sett alla avsnitt av alla serier. Man skulle kunna säga att de är snobbnördar, som vägrar att se på Star Trek-serier som de tycker är för dåliga. Både hoppfullt och oroväckande på något sätt.

Sammanfattning: en sympatisk och nördig podcast som dessutom bevisar att det i stort sett varje vecka åtminstone kommer någon Star Trek-nyhet värd att uppmärksamma. Fast alla detaljer i Star Trek-universumet verkar inte kännas lika hemtama för Michael och Darrell. När de skulle besvara en lyssnarfråga om allt Star Trek-bögeriet inom slash-litteraturen blev de mest nervösa och märkliga. Hur kan man inte fatta hur queert Star Trek nästan är? Men trots alla svagheter kommer jag att fortsätta att lyssna mig igenom några årsproduktioner till av deras podd. Det känns tryggt och bra, lite som att ha två stycken lite långsamma och nördiga sengångarkompisar att prata om rymden med..

Star Trek-poddar. Del 2: Continuing Mission

Continuing missionjag är faktiskt lite nöjd med hur jag tagit mig an Star Trek-universumet. Bit för bit så det inte ska bli för överväldigande eller förvirrat. Efter sisådär 40 avsnitt av totalt fokus på The Original Series är det nu dags för mig att börja scanna av resten av Star Trek-världen. Och där har Continuing Mission varit en ovärderlig hjälp.

Med honungslen röst lotsar programledaren Christopher Jones mig mellan alla de olika fan-drivna sidoprojekt som hela tiden dyker upp. Och han är lika intresserad och positiv oavsett om han pratar om sketchserien The Red Shirt Diaries eller The Farraguts äventyr. Ofta är gästerna i programmet mitt i en kickstarter-kampanj, så att vara med i podcasten är före en del ett måste i finansieringsfasen.

Men genom att lyssna mig igenom de 25 avsnitten av podcasten har jag fått en ganska bra bild av det expanderande Star Trek-universumet. Hört berättelserna från fansen som både jobbar med datoranimationer och syr dräkterna till sitt spin off-avsnitt. Och insett lite av det unika viset som fansen också anser att de äger en del av Star Trek-franchisen.

Jag blev lite rädd när jag såg att det inte kommit några avsnitt av podcasten sen i november, men efter att ha kontaktat Jones på Twitter så är det främst en följd av hans  arbetstider på jobbet i Japan. Inte att det råder någon brist på projekt att berätta om. Jag hoppas att hans chef snart ser över hans jobbschema!

Star Trek-poddar. Del 1: Mission Log

IMG_6452

Jag är ju knappast ensam här ute i cyberrymden om att dela med mig av mina intryck från Star Trek. Tvärtom, det bloggas och poddas på massor av ställen. Och givetvis måste jag kolla upp konkurrensen.

På inredan av min kompis Jens så började jag med att lyssna på Mission Log, som man väl kan säga är så nära en officiell Star Trek-podcast man kan komma. Det är nämligen Star Trek-skaparen Gene Roddenberrys son, Eugene “Rod” Roddenberry, som står bakom podden. Fast han hörs bara vid enstaka tillfällen. Istället är det podcastveteranerna John Champion och Ken Ray som håller låda i själva programmet. De spelar in showen på Skype medan Roddenberry tydligen oftast sitter tyst med och lyssnar  under inspelningen, och skickar textmeddelanden till de andra två om han tycker att de borde ta upp något speciellt.

Mission Log har som mål att beta av ett Star Trek-avsnitt i veckan, vilket betyder att hela deras projekt tar….ehhhh…..13 år att slutföra. Just nu är man inne på andra säsongen av Star Trek – The Next Generation, och avsnitt 132 av podcasten. Och då ska man tänka på att de två kollar på avsnitten flera gånger när de förbereder sig för sina snack. Mit lilla Star Trek-bloggprojekt framstår som ytterst blygsamt i jämförelse.

Jag har lyssnat på några stycken av Mission Logs poddar och ganska snabbt blev  programledarna mina virtuella Star Trek-polare – även om de förstås inte vet att jag finns. Men för mig är det perfekt. De håller på med samma typ av projekt, och oavsett vilket avsnitt jag har skrivit om, så har de också kollat på det (än så länge i varje fall). Men ibland har det nästan varit lite väl bra kemi mellan oss. Flera gånger har vi haft ungefär samma synpunkter och invändningar kring avsnitten. Så nu måste jag skriva bloggen innan jag lyssnar, annars känns det som om jag bara kopierar deras åsikter.

Men trots att vi tycker rätt lika så kan det timslånga formatet bli rätt drygt, även för mig. Det blir nästan alltid segt någonstans i avsnitten. Ofta hakar Champion och Ray upp sig på något och kommer inte vidare. Lite extra jobbigt blir det när man hör att de tycker att allt de säger är otroligt smart och filosofiskt. Däremot uppskattar jag att de två oftast är ganska hårda mot serien. Vågar vara kritiska och lite lätt spydiga när de ogillar något i serien. Att en Roddenberry står bakom programmet innebär inte att det blir en hyllningspodd – snarare tvärtom.

Men det jag, så här långt, egentligen tycker är allra bäst är Mission Logs bonuspoddar, så kallade supplemental episodes. Där har de med gäster som varit med och gjort serien, eller bara är hardcore fans. Om du bara ska lyssna på ett Mission Log-avsnitt så rekommenderar jag det med science fiction-författaren Robert J Sawyer. Hans entusiasm kring de politiska perspektiven i Star Trek, hans tankar kring science fiction i stort och hans funderingar kring framtiden för tv-serier i science fiction-genren gav mig en massa nya tankar när jag lyssnade idag. Och jag tyckte att hela Mission Log-podden nådde en helt annan nivå än i vanliga fall. Det enda som kyler ner min entusiasm är att Sawyer sitter i juryn för Writers of the Future-priset, som  är grundat av L. Ron Hubbard, det vill säga Scientologikyrkans skapare. Men givetvis har även Sawyer skrivit om Star Trek, Boarding the Enterprise. Ytterligare en bok på min att läsa-lista, antar jag.

Fotnot: Givetvis har jag bara lyssnat på poddar som täcker de Star Trek-avsnitt som jag redan sett.