Dåliga nördnyheter om Star Trek-filmen. Men hoppfullt på tomtefronten.

trektomtar

Just när jag håller på och läser om hur NBC sakta men säkert lyckades ta kål på Star Trek på 60-talet så dyker en artikel upp i mitt nyhetsflöde. Simon Pegg, som är medförfattare till den kommande Star Trek-filmen klagar över hur filmer blir mer och mer korkade. Dummas ner för att tilltala minsta gemensamma nämnare. Och att hans order från filmbolaget varit tydliga – vara mer inkluderande. Det första manuset till filmen var tydligen lite för star trekkigt för filmbolagsbossarna. 

Ja ja. Snacka om att bajsa på kärnpubliken. Lyckligtvis finns det fortfarande de som förstår Star Trek-nördar. För vem har inte saknat en Star Trek-trädgårdstomte! Äntligen har jag ett sätt att kombinera mitt trädgårdsintresse och mitt Star Trek-projekt!

The Trouble with Tribbles. Gulliga hårbollar som blir lite för många gulliga hårbollar.

st tribbles 2

Vad finns det att säga om The Trouble with Tribbles? Att det är ett helt oemotståndligt avsnitt. Det kanske bara är precis så enkelt. Det går liksom inte att tycka illa om ett avsnitt med en scen där kapten Kirk öppnar en lucka i en vägg och dränks av levande pälsmuffar. Precis som Uhura i avsnittets början tar med sig en tribbel till Enterprise utan att reflektera över att den kan föröka sig i hyperfart tills hela skeppet är överfullt, lika charmad blir jag när jag ser The Trouble with Tribbles och struntar fullständigt i att hela avsnittet hela tiden ligger och väger – på gränsen till att bli rena rama farsen. Men, som sagt, vem bryr sig? Kirk med tribbel-trubbel – det kan inte bli finare.

st tribbles 3
Men det här avsnittet sticker inte bara ut och är annorlunda för attdet har en massa gosedjur i huvudrollen. Under en säsong där ungefär samma typ av idéer och teman återkommer i avsnitt efter avsnitt så känns The Trouble with Tribbles väldigt annorlunda. Till exempel får vi här reda på lite mer om de interna konflikterna inom federationen. I det här fallet, civila myndigheter som kräver hjälp av Enterprise. Kirk blir kallad till en rymdstation för att göra något så tråkigt som att bevaka en last med utsäde. Det ska nämligen användas på en planet som både federationen och klingonerna gör anspråk på och man är rädda för någon sorts sabotage. Vi kan väl konstatera att Kirk gör det mycket tydligt för alla inblandade att det här är under hans värdighet.
st tribbels 4Någon öppen strid med klingonerna blir det heller inte fråga om. Här hänvisar man till det fredsavtal som slöts i Errand of Mercy. Det betyder i praktiken att fiender som i vanliga fall sitter i varsitt rymdskepp och skjuter på varandra, här sitter och dricker sig fulla på samma bar på rymdstationen. Fast helt utan konflikter förlöper förstås inte samexistensen – något så ovanligt i Star Trek som ett barslagsmål utkämpas mitt bland allt goset med tribblarna. Men till och med ett slagsmål med klingoner är lite skämtsamt i The Trouble with Tribbles, och i efterhand kan man se att det var precis den här typen av manus som gjorde att producenten Gene Coon hamnade i onåd hos Star Treks skapare Gene Roddenberry, och sedan slutade. Det är talande att Roddenberry var bortrest när manuset till The Trouble with Tribbles färdigställdes. För honom var Star Trek inte tänkt att utvecklas till en komediserie.

Sammanfattning: Jag brukar ju, precis som Roddenberry, gilla de lite mörkare avsnitten av Star Trek. Men tribblarna… Det måste vara de största stjärnor som Star Trek någonsin skapat. Jag ska givetvis direkt gå ut på nätet och se till så att jag kan skaffa mig några sådana här att gosa med hemma. För övrigt bryter tribblarna mot alla de där universella reglerna om manligt och kvinnligt som Kirk talade om i tidigare avsnitt. Tribblarna är bisexuell och förökar sig på egen hand, förklarar McCoy i en scen. Det är ju inte min definition av ordet bisexuell, men jag är glad för varje queerifiering av Star Trek jag kan hitta. Betyg: 9/10 (manuset är eventuellt bara värt en fyra, skådespeleriet likaså – men tribblarna!!!)

I väntan på The Trouble with Tribbles

trouble

Det går liksom inte att slarva över The Trouble with Tribbles. Avsnittet där Enterprise och en rymdstation invaderas av levande pälsmuddar som förökar sig supersnabbt. Deras stora fördel är att de spinner när man klappar dem och skriker högt när de kommer i närheten av en klingon. Medan jag filar på inlägget om det avsnittet postar jag bilden på min enda Star Trek-ägodel av rang. The Trouble with Tribbles-minnestallriken. Enjoy!

The Sound of Star Trekkers. 1: Mr Spock’s Music From Outer Space

spocks music from outer space Bland de saker som gjort mig mest glad i Star Trek-universumet finns lp-skivan Mr Spock’s Music From Outer Space. Skivan släpptes i juni 1967, efter den första säsongen av Star Trek. Någon hade redan insett att Mr Spock var den mest bankable rollfiguren i tv- serien. En skiva med Mr Spock gav också chansen att slänga in random rymdmusik på skivan. Men albumet har också en rad låtar i en helt egen genre – spockianismer. Betraktelser från Spock – oftast om människornas ologiska beteende. Som A Visit to a Sad Planet – en moralkaka om hur människorna förstört jorden. Eller Twinkle, Twinkle, Little Earth – som innehåller en massa ordlekar där han ersätter Star med Earth i en massa uttryck, “för det är så Star-people säger”. Även Spocks musikaliska äventyr brister när det gäller kontinuiteten. Först sjunger han om sin brist på känslor i “Alien” för att sedan i nästa låt fråga sig “Where is Love?”. Skivans mest skamlösa ompaketering är när “Music to Watch Girls By” blir “Music to Watch Space Girls By”. Min favorit? “You Are Not Alone”. Leonard Nimoy sjunger ganska bra (åtminstone för att vara Leonard Nimoy) och texten handlar om funderingarna på om det finns liv i rymden. Så. Himla. FInt.

Här kan du lyssna på alla låtarna, men du får inte lyssna längre än till A Visit to a Sad Planet – de andra låtarna får du vänta med till ett kommande blogginlägg. De kommer från en senare inspelning, och här tar vi ju allt i kronologisk ordning.

Ha-begär

f375_uss_enterprise_sushi_setI träsket av Star Trek-merchandise som finns på nätet så nådde jag just himmelriket. Sushi-setet. “Set it on your table, and it looks like a mid-warp U.S.S. Enterprise NCC-1701 on a wooden base”. Med inbyggd sojabehållare i skeppet. Och war pstrålarna baktill är ätpinnarna. För ett pris på nästan 350 kronor styck får man väl anta att det här är ett kit tänkt för st ungsvanteensamhushållet. Framför tv:n. När man går igenom första säsongen av Star Trek för hundrade gången.

Själv längtar jag efter att den mest praktiska av alla Star Trek-prylar ska börja produceras igen. Spock-ugnsvanten. En genialisk idé.