DS9: Whispers. Deep Space Nine går invasion of the Body Snatchers.

ds9 whispersNär O’Brien kommer hem till rymdstationen efter några dagars resa är allt lite…märkligt. Liksom annorlunda, och på ett dåligt sätt. Hans fru och barn är stela och avståndstagande. På jobbet verkar beslut fattas över hans huvud – ja, till sist mister han till och med säkerhetsnivån som ger honom tillgång till hemliga dokument och loggar. På något sätt verkar alla ombord ha blivit hjärntvättade, ungefär som de kontrolleras av någon främmande makt. Ja, till sist vågar han inte ens mäta midddagen som hans fru lagat, eftersom han är rädd för att bli förgiftad. O’Brien anar att det har med en kommande fredskonferens att göra, och snor ett skepp för att kunna varna delegaterna från Parada om sina misstankar om ett kommande sabotage.

En snygg stilövning i Världsrymden anfaller-stil, som lite påminner om andra Star Trek-avsnitt där en person är den enda som inser att något är fuffens, annorlunda, konstigt ombord. Den gamla “är det jag som är galen, eller är det världen omkring mig som enats i en sjukt avancerad konspiration riktad mot mig”-intrigen, helt enkelt (även Parallax View/Sista vittnet var tydligen en inspirationskälla).

ds9 whispers 2Jag kaänner mig nästan lite korkad, för jag gick på alla de fintar som manusförfattaren Paul Robert Coyle skrivit in i manuset. Efter att ha sett så pass många rätt snälla Star Trek-avsnitt så förväntar jag mig visst inte längre att de ska överraska mig på slutet. Eller så är jag, som sagt, korkad. Och lättlurad. Tycker att det här var snyggt och elegant genomfört. Man klarade av hela avsnittet utan att överdriva eller trampa fel. Och som en vardagsparanoiker kändes det här som ett manus som jag verkligen kunde identifiera mig med.

En intressant detalj är att avsnittet är berättat med flashbacks från en ramhandling på grund av att det blev i kortaste laget. Något som hade att göra med att hela handlingen berättades ur O’Briens perspektiv – det fanns ingen plats för bihandlingar eller att låta kameran stanna på någon annan ombord. Allt berättades som O’Brien såg det ombord. Men trots nödåtgärden så fungerade det greppet över all förväntan, tycker jag. Ett extra plus också åt den fantastiska outfit som O’Brien tvingas bära när han ska läkarundersökas (kolla in den när ni ser honom i helfigur på läkarmottagningen). Så rar. Däremot kan jag inte låta bli att undra vad som händer med replikanten efter avsnittets slut.

Betyg: 8/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 302 tv-avsnitt. 

 

DS9: Armageddon Game. Det med massförstörelsenedrustningen som utvecklas till en massavrättning.

tng armageddon game 5

Men tack! Äntligen ett avsnitt där manuset tar oväntade vägar och vad som verkar vara en enkel kriminalgåta blir mer och mer mystisk. Efter ett gäng rätt medelmåttiga episoder så var det en ren fröjd att bli positivt överraskad av det här avsnittet. Flera gånger till och med. För att inte tala om alla dessa underbara utomjordiska frisyrer! (Avsnittet fick en Emmynominering för just frisyrerna).

tng armageddon game 4Bashir och O’Brien fortsätter sin motvilliga bromance i Armageddon Game. Den här gången är det ganska öppenhjärtiga samtal mellan dem om kärlek och förhållanden. Ja, så pass djuplodande att jag kom på mig själv med att tänka på avsnittet som en bottle episode – trots att den utspelas på olika platser och har två olika sorters alien-of-the-week. Bashir och O’Brien reser den här gången tillsammans till en rymdstation där man ska hjälpa regeringarna från T’Lani III och Kellerun att förinta sina kemiska massutplåningsvapen, så kallade Harvesters.

tng armageddon game 3De två raserna har fajtats i flera århundraden, men har nu enats om fred – trots sina diametralt motsatta frisyrideal. Men just när det sista massförstörelsevapnet ska neutraliseras så kommer beväpnade Kellerunska män in i labbet och börjar skjuta ner forskarna som arbetat med projektet. Har hela fredsprocessen varit en plan för att Kellerunerna ska kunna behålla sina vapen, eller är det något annat fuffens på gång? Och även om O’Brien och Bashir lyckas fly, vad innebär den där droppen som landade på O’Briens arm? Är han nu smittad med Harvesterviruset? Så många frågor, och för en gångs skull vill jag inte spoila allt som händer.

tng armageddon game 2Låt mig bara säga att det här är riktigt piggt skrivet av Morgan Gendel,  han som bland annat låg bakom det hyllade TNG-avsnittet Inner light och som just nu är producent för SF-serien The 100. Tycker att Star Trek-avsnitt som ska vara “mysterier” och gåtor alldeles för ofta är för lättgenomskådade eller tramsiga. Men den här gången finns det trots allt en oväntad logik i hur intrigen utvecklas, trots att den får brutala följder.

En annan sak: så här i andra säsongen av Deep Space Nine börjar det ju bli pinsamt uppenbart vilken urusel skådespelare Avery Brooks är i rollen som kapten Sisko. Inte att undra på att allt fler från ensemblen får ta mer och mer plats, scenerna går liksom i stå varje gång Sisko öppnar munnen och på ett rätt tondövt sätt ropar ut sina order.

Namnet på avsnittet pekar tillbaka på originalseriens A taste of Armageddon, som också handlade om ett okonventionellt sätt att skapa fred mellan två raser. Fast där var det fler roliga mössor än frisyrer. Det här är förresten ett historiskt blogginlägg för mig. Se på siffran här nedanför. Avsnitt 300! Äntligen!! Sedan är det ju en annan sak att jag och Star Trek-sajten räknar lite annorlunda med avsnitten och filmerna. Hur som helst tror jag att jag har drygt 60 avsnitt kvar tills jag kommit halvvägs på min Startrekathon, en siffra som nog låter lite mindre än vad den egentligen är. För att inte tala om hur långt det är kvar till mål…men det tänker vi på sen. Nu ba: över 300-strecket. Hurra!

Betyg: 8/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 300 tv-avsnitt. 

 

 

 

 

 

 

¨

 

 

 

 

DS9: The Alternate. Det med Odo och hans daddy issues.

ds9 alternate 231 avsnitt in i Deep Space Nine och shapeshiftern Odo är i mångt och mycket fortfarande ett mysterium – även för honom själv. Men i The Alternate börjar man hinta om att gåtan kanske kan få en lösning. Även om avsnittet egentligen mer handlar om ett fadersuppror, Odo ska äntligen få bli vuxen – även i sin plastpappas ögon.

Det börjar med ett oväntat besök. Plötsligt står han bara där, doktor Mora, den vetenskapsman som arbetade med Odo efter att bajoranerna hittat honom drivande i rymden (jag har fortfarande inte riktigt fått reda på hur det där gick till, flöt han runt i ett rymdskepp eller bara som en stor vit mjölkig flytande massa).  Mora pratar gärna om det där, att de inte hade en aning om att Odo var en varelse med en hög intelligens eller att han hade förmågan att byta fysisk form. Så lite mer om processen från blob till Odo får man reda på i det här avsnittet.

ds9 alternate 3Men det visar sig att relationen mellan Odo och Mora inte är helt avslappnad. Kanske för att Mora bär sig åt som en skitjobbig förälder, en sån som kommer med störiga och pinsamma kommentarer om hur man var när man var liten, och hela tiden hittar känsliga saker att anmärka på. Som när Mora först möter Odo på stationen och genast kommenterar det lite klumpiga utseendet på Odos öron. Rude! Eller när han gång efter annan pratar över Odos huvud med de andra på rymdstationen, som om Odo fortfarande vore ett vetenskapligt studieobjekt och inte en person..

Men Mora har fler syften med att dyka upp på Deep Space Nine än att dissa Odo. Han har nämligen hittat en planet som eventuellt har en livsform som skulle kunna vara släkt med Odo. Nu vill han att de två slår följe dit för en undersökning. På planeten hittar man en övergiven stad eller by, mitt i den finns en stor obeliskliknande sten med mystiska tecken på. Obelisken transporteras snabbt vidare till rymdbasen där folk gång efter annan går fram och smeker den, något som eventuellt indikerar att den och dess hemlighet lär återkomma i serien. Dessutom hittar man en mystisk livsform på planeten, exakt hur den ser ut är svårt att säga, eftersom den hela tiden ändrar form och växer.
ds9 alternateSen blir det skaka-kameran-tajm, en jordbävning på den där planeten gör att gas pyser ut ur jorden och alla utom Odo blir medvetslösa. Fast….efter ett tag visar det sig att även han blivit påverkad av den, och att Odo förvandlas till ett aggressivt monster när han ligger och tar igen sig (han regenererar på något sätt sig själv var sextonde timme i en spann). Det hela blir till ett slags materialiserade mardrömmar, dör Odos undermedvetna går bärsärk på rymdstationen (scenerna när Odos ansikte liksom börjar rinna är en ganska bra gestaltning av hur det känns att bråka med föräldrar). Doktor Mora inser efter ett tag att det är han som triggar reaktionen hos den sovande Odo och får vara lockbete när man ska försöka fånga in blobmonstret. Till sist lyckas Mora rensa ut resterna av gasen från Odos kropp, och de två bestämmer sig lite för att börja om på ny kula.

Mycket psykodrama här. Handlingen är inspirerad av SF-klassikern Forbidden Planet (som i sin tur är inspirerad av Shakespeares Stormen). Från början var det tänkt att Odo-skådespelaren Rene Auberjonois också skulle spela Mora, för att göra det ännu tydligare hur präglad Odo var av forskaren som hjälpte honom att utvecklas till.  Men trots all den här undertexten tycker jag att avsnittet på det stora hela är en besvikelse. På ett plan förstod jag väl att serieskaparna inte tänkte ge mig hela Odos hemlighet på en och samma gång, men nu var det mer som att vi fick följa med in i en återvändsgränd i sökandet efter Odos bakgrund. Högst otillfredsställande, liksom.

Däremot suger jag tacksamt åt mig all information om ferengikulturen som Deep Space Nine bjuder på just nu.  I stort sett varje avsnitt innehåller en ny liten godbit ur deras folklore. Den här veckan fick jag till exempel reda på att ferengierna stycker upp sina döda och säljer delarna som reliker. Isch!

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 297 tv-avsnitt. 

 

 

 

 

DS9: Rivals: Det om tur, otur och Bashirs tajta träningskläder.

ds9 rivals 2Nej, det här var ju inte en särskilt inspirerad tillställning. Snarare ett dussinavsnitt enligt en redan känd formula i Star Trek-sammanhang: Mystisk främling/alien anländer till rymdstationen med skumraskaffärer i sikte, blir påkommen av säkerhetschefen Odo. Komplikationer uppstår men till sist skipar Odo ordning, reda och rättvisa. Veckans alien, men med en kriminell twist, ungefär.

Men, okej då. Om jag sätter på mig mina allra mest positivt slipade glasögon så kan man glädja sig åt det som så småningom blir en ledtråd till Guinans art. Avsnittets bov, Martus Mazur, kommer nämligen från det El Auriska-systemet och ett folk som har väldigt lätt att få personer att avslöja sina hemligheter (från början var det tänkt att han skulle vara Guinans son, men Whoopi Goldberg var inte tillgänglig för att vara med och spela in, så den idén spolades. Att Guinan kommer från samma system ska tydligen sägas i en kommande långfilm). Vi fick också reda på vad Ferengiernas Rule of Acquisition nummer 109 är: “Dignity and an empty sack is worth the sack”. Och så var det förstås superintressant att äntligen få reda på att fenomen som tur och otur tydligen har någon form av samband med på vilket sätt som oladdade elementarpartiklar roterar. Och just tur och otur är också det övergripande temat i det här avsnittet.

ds9 rivals 6Mazur kommer nämligen över en liten spelautomat som verkar ge honom obegränsad tur. Alltså replikerar han den lilla leksaken och öppnar en egen spelhåla ombord på rymdstationen. Men något verkar inträffa när alla de där tur/otur-automaterna finns på en och samma plats. Personer på hela stationen – oavsett om de spelar eller ej – förföljs antingen av tur eller otur. Men inte för alltid, någon gång verkar det alltid vända. Det hela slutar i en rätt trist intrigvändning där Quark och Mazur konkurrerar om kunderna på promenaden. Gäsp.

Själva intrigmomentet med en liten leksaksliknande sak som kan skapa tur och otur hos alla omkring den kändes aningen krystat. Lite för simpelt på något vis. Och sättet som Mazur kommer över mackapären ännu lite märkligare. Jag menar, om en person som sitter i samma cell som dig spelar på en maskin, utbrister i ett “jag vann” och sedan dör – är det verkligen ett spel du vill ge dig in i? Ta över? Bygga din förmögenhet på? Eller så saknar jag bara den där framåtandan som det kanske innebär att vara riskkapitalist eller entrepenör.

ds9 rivals 5Nej, det här avsnittets stora bidraget till Deep Space Nine-serien verkar främst vara att O’Brien tar av sig tröjan i en scen. Utan att vara supervältränad. Kanske ska vi se det som en hommage till kapten Kirks alla tröjlösa scener? Okej då, jag kanske vinklade det där lite orättvist. Tydligen var det Bashirs tajta träningsoutfit som var det här avsnittets mest omtyckta ingrediens.

Det här är den typ av avsnitt jag nog tycker sämst om. En avslutad historia med en gåta som är lätt att förutsäga och vars upplösning inte betyder något för resten av serien. Och det verkar inte som om jag är ensam om åsikten. I boken Star Trek Deep Space Nine Companion utbrister regissören “People just did’nt like it. It was pretty much a piece of fluff, but it was fun. I had a good time doing it”. Tyvärr var det inte lika kul att se på hans färdiga produkt.

Betyg: 4/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 296 tv-avsnitt. 

DS9: Sanctuary. Det med den skreeanska flyktingströmmen.

ds9 sanctuaryEtt avsnitt i en helt annan klass än sist jag skrev om Deep Space Nine. Sanctuary är rikt med detaljer (jag fick till exempel googla vad dabo-girl egentligen betyder), det utvecklar Star Trek-universumet (hur lång tid tar det egentligen för den universella översättningsmaskinen att kartlägga ett nytt språk?), berättar mer om livet på Bajor efter Cardassiernas överlämnande (obrukbar jord och svält) och tar sig an ett samtidstema som är mer aktuellt nu än när serien gjordes – flyktingfrågan.

För genom maskhålet kommer den här gången ett skepp lastat med skreeaner. Ombord på en rymdfarkost, nästan lika skruttig som en av de där flyktingbåtarna på Medelhavet, finns de första spejarna i vad som sedan utvecklar sig till en interstellär våg av migranter. Skreeanerna har tidigare varit förslavade av T-rogoranerna, men blev fria när Dominion-riket slog ner deras gamla plågoandar. Då kunde skreeanerna ge sig ut på jakt efter sitt förlovade land, Kentanna, som enligt myten skulle ligga på andra sidan maskhålet.

ds9 sanctuary 2Inflödet av flyktingar på Deep Space Nine går inte helt smärtfritt. Eftersom skreeanerna varken har pengar eller någon egentlig uppgift på rymdstationen så driver de mest omkring. Odo oroar sig därför över en eventuell ökad kriminalitet, medan Quark går runt och påpekar att skreeanerna fäller hudflagor över hela stationen. Samröret med skreeanerna underlättas inte av att deras kultur är ett utstuderat matriarkat – de har därför extremt svårt att ta rymdstationens manliga befäl på allvar.

När skreeanerna sedan ger beskedet att det är Bajor som är deras förlovade land blir umgänget ännu mera ansträngt. Bajoranerna blir genast ganska mycket NIMBY. Visst vill de hjälpa, men det här är för mycket. Skreeanerna erbjuder sig att bosätta sig på den delen av planeten som cardassierna förstört, och där inget verkar kunna växa. Medan bajoranerna menar att de inte kan riskera den börda det skulle innebära att försörja skreeanerna om det skulle bli missväxt – tydligen balanserar det bajoranska samhället på gränsen till en hungerkatastrof. Men man kan också se att bajoranerna, som precis blivit självständiga, är så pass nationalistiska och religiöst fundamentalistiska att de inte vill ha några inneboende på sin planet –överhuvudtaget är det ju mycket “utvalt folk” över både bajoraner och skreeaners självbild. Skreeanerna blir hur som helst anvisade en annan planet, dit de reser under protest. Besvikna och irriterade när orden om solidaritet och hjälp just är bara ord.

Det här är ett avsnitt som, liksom många andra Star Trek-avsnitt, känns mer aktuellt idag än när det gjordes –åtminstone ur ett europeiskt perspektiv (även om den nog är skriven med tanke på invandringen till USA från Mexico och latinamerika. Sanctuary känns också som ett omsorgsfullt manusbygge där man bit för bit bygger upp den kommande konflikten och moraliska tankenöten på slutet. Även om jag kanske ändå tycker att det saknades någon lite överraskande twist där på lutet.

Betyg: 8/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 294 tv-avsnitt. 

DS9: Second sight. Det där Sisko blir kär i en mental projektion.

ds9-second-sightNote to self. Om du blir uppraggad av mystisk okänd kvinna med generös urringning och rolig frisyr mitt i natten på Promenaden på Deep Space Nine, var lite misstänksam. Börja inte genast le lystet med ansiktet förvridet i värsta förförarvarggrinet. Framför allt inte om du för befäl över rymdstationen och skulle kunna bli utsatt för utpressning, kidnappning eller andra typer av bestämda påtryckningar från främmande makt. Om den där heta donnan dessutom inte kan berätta något om vem hon är, var hon kommit ifrån och vart hon är på väg, vrid upp den där misstänksamhetknappen ytterligare några snäpp. Om hon till på köpet har för vana att med jämna mellanrum försvinna spårlöst – ibland mitt framför ögonen på dig – ja, då ska du nog ta dig ur den där flirten så snabbt som möjligt. Annars kan det gå som för kapten Sisko i Second Sightds9-second-sight-3

Kärlekshistorien mellan befälhavare Sisko och Fenna är pinsamt fånig och faktiskt rent undermålig ur någon form av intrighantverksvinkel. Att den i vanliga fall så skeptiske Sisko liksom bara skulle falla handlöst för en vilt främmande kvinna är liksom inte bara orealistisk. Att han också gör det den där kvällen när han gått runt och tänkt på sin döda fru är ännu konstigare. Och att han inte genast börjar fatta misstankar över Fennas märkliga beteende är så underligt att jag nästan började misstänka att han utsatts för någon form av magi eller personlighetsklyvning.

ds9-second-sight-4

Men så verkar ju alla manusförfattare ha velat gå hem tidigt när den här veckans avsnitt skulle fogas ihop. Förklaringen till den mystiska donnans framträdanden är att Fenna är en omedveten telepatisk projektion som skapats av Nidell, en kvinna av det halananska släktet som är uttråkad i sin relation. Lite kackig tycker jag, även om den faktiskt öppnar upp för några ganska spännande alternativa intrigspår.  Tänk bara på hur smidigt det där med otrohetsaffärer skulle kunna fixas på New Halana: “Det var inte jag, det var min omedvetna psykotelepatiska projektion som låg med din man!”.

ds9-second-sight-2

Jag hoppar över detaljerna i den rätt så värdelösa upplösningen, där den självupptagne terraformaren Seyetik tar livet av sig för att hans fru Nidell ska bli fri från sitt äktenskap. Det fick mig faktiskt att undra över om de rökte de crack på manusredaktionen dagen som det här avsnittet fick grönt ljus? Det finns egentligen bara en scen av riktigt värde i det här avsnittet. Det är alldeles i början, när Sisko och hans son bägge har vaknat mitt i natten. Sisko har upptäckt att årsdagen av hans frus död har passerat utan att han lagt märke till det, medan hans undermedvetna däremot har plågat honom med orolig sömn. Medan sonen haft en bisarr mardröm om att pappan försvunnit. De sitter tillsammans och pratar lite ödmjukt och lågmält och visar varandra omtanke och ömhet. Det var ett genuint fint ögonblick, dessvärre är de lite för sällsynta i den här serien.

För seriens fortsatta utveckling kan det här avsnittet däremot vara ganska viktigt. Sisko gör ju faktiskt en officiell entré på dejtingmarknaden här. Undrar om det finns en tinderapp i framtiden ute i rymden? Låt oss bara hoppas att nästa kvinna Sisko träffar inte bara är en undermedveten projektion. De blir så tråkiga i längden.

Betyg:4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 292 tv-avsnitt. 

DS9: Necessary Evil. Det där Odo och Kira är med i ett avsnitt av Columbo.

ds9-necessary-2Ska man bli orolig när Deep Space Nine börjar bygga hela avsnitt på tillbakablickar och flashbacks redan i andra säsongen? Det brukar väl ofta annars vara något man tar till när man inte kan hitta på några nya storylines?  Eller är det snarare så att manusförfattarna till Deep Space Nine varit lite väl snåla med backstories för våra huvudpersoner, och att det kanske borde satsas mer på flashbacks för att få en fördjupning och insikt i hur livet tedde sig på rymdstationen under cardassiernas styre?

ds9-necessaryJa, Necessary Evil triggade igång bägge de där tankarna samtidigt.Här får vi nämligen reda på vilken relation Odo och Kira hade till varandra under Cardassiernas ockupation av Bajor. Genom Odos flashbacks får vi se hur han får i uppdrag av den cardassiske befälhavaren Gul Dukat att utreda ett mord som begåtts ombord på rymdstationen. En av de huvudmisstänkta är Kira, och Odo mer eller mindre räddar henne från att hamna i cardassiernas klor.  Men mot slutet av avsnittet får han till sist, flera år senare, reda på hennes verkliga roll i mordet. Eller ska man kanske kalla det för vad det egentligen var. En ren avrättning, genomförd av de bajoranska rebellerna.

Det här är den intressanta delen av intrigen i det här avsnittet. Det finns dessvärre också en ramhandling i seriens nutid, det är den som triggar igång Odos minnen från förr. En ganska dålig deckargåta som inte håller måttet. Jag menar, i vilken annan tv-deckare ringer en utpressare upp sina offer från sin privata telefon och låter sedan dem betala in de efterfrågade pengarna direkt på ett konto som lätt går att koppla till utpressaren. Upplösningen på det här fallet kändes som ett barnprogrammanus. Enligt min Deep Space Nine Companion så är det här ett avsnitt som fansen gillar, och en av manusförfattarna brukade jobba på serien Columbo. Hmmm. Det var länge sedan jag såg Columbo (det är alltså en tv-serie som gick på tv när jag var liten), men inte var det väl så här primitivt?

ds9-necessary-3Nej, det är som en utbyggd bakgrundshistoria som Necessary Evil fungerar bäst. Här får vi till exempel en insikt i Odos stenhårda inställning till etik och moral, något som han ser som en ledtråd till sitt okända ursprung. Däremot är jag inte helt säker på att det här avsnittet förklarar den spända relationen mellan Odo och Kira i första säsongen. Jag minns det som att hon var kritisk till Odos position som säkerhetsansvarig, eftersom han tidigare arbetat med Cardassierna. Inte riktigt så man brukar behandla någon som räddat en från fängelse. Eller ska man se det som att hon överdriver sin reaktion för att han inte ska förstå att hon var skyldig till mordet då, för länge sen. Och på tal om brott och straff…det här är ett av Quarks mer misslyckade avsnitt. Han är på nytt ett samvetslöst svin, men den här gången håller han nästan på att stryka med i någon form av instant karma-bestraffning.

Måste också nämna att den bild jag får av själva rymdstationen under Cardassiernas styre är extremt väl genomförd. Det är så deppigt och vidrigt och mörkt och blåtonat och fånglägerliknande att jag är förvånad över att någon som levde på Deep Space Nine på den tiden skulle stanna där en minut längre än de var tvungna till.

Så, för att sammanfatta det hela: bra relationsfördjupning och en bra gestaltning av rymdstationens historia, men en urdålig deckarhistoria som drar ner betyget ordentligt. Och så några pluspoäng ändå, som kompensation, för flera smakprov på ferengiskriket. Det var fantastiskt.

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 290 tv-avsnitt.