PIC: Et in Arcadia Ergo. Part 2. Slutet, döden och pånyttfödelsen.

En sak är ju skönt med den här nya karantäntillvaron. Man kan utan att skämmas sitta hemma en fredagkväll och gråta till säsongsavslutningen av Star Trek: Picard. Ett avslutande avsnitt som för en gångs skull är just det. Ett slut. Här finns en del frågetecken, men ingen egentlig cliffhanger eller teaser som leder in i ett givet förnyande av kontraktet med tv-bolaget. Det känns ju nästan revolutionerande som grepp i dessa tider då även miniserier ofta ynglar av sig och förvandlas till multipla säsonger.

Fast slutet här kan förstås också ses som en början. Picard och hans nya crew är nu komplett och äntligen redo för nästa äventyr. Utan att detdär med galaxens förestående undergång hänger över dem. För jag skulle gärna se att en andra säsong av serien (som ju faktiskt är på gång) handlade om något annat än hotet från artificiella intelligenser. Lämna det åt Discovery, vetja.

Det är så mycket som är bra med det här sista avsnittet, att man liksom gärna blundar för det som inte är det. Portalen till en annan dimension som fylls av digitala tentakler, till exempel. Kan det bli mer “gammeltestamentligt möter hi-tech”? Jag har också väldigt svårt för det här med rymdslag där skeppen liksom grupperas på två sidor, som vore det ett slagfält i Game of Thrones eller någon annan riddarhistoria. Jag menar, det går ju att röra sig på fler sätt i rymden än jorden, när man inte måste ta ställning till tyngdlagar och sådär. Vore det inte vettigare för romulanerna att omringa den planet de vill attackera, än att gå in i fajten som en linjärt organiserad skvadron?

Men nu går jag liksom händelserna i förväg. Kanske ska göra en snabb recap av vad som händer i själva avsnittet också…

Förra avsnittet slutade alltså med att Picard blev satt i husarrest, och inte längre kunde påverka hur dramat utanför hans husarrest fortlöper. Det vill säga att Soji håller på att bygga en stor sändare som ska be de mäktiga artificiella livsformerna om hjälp, de som lämnat det där meddelandet om kriget mot organiska livsformer på den där mystiska planeten. Men givetvis räddas han av doktor Jurati, (Som verkligen är den här seriens mest…ombytliga rollfigur. Finns det någon som hon inte lurat eller förrått?) Hon använder sig av den döda synten Sagas öga för att överlista ögonskanningslåset till Picards rum, och sedan drar de två till till La Sirena. Fast när de kommer dit har gänget där redan dragit vidare mot syntarnas hemby.

Narek har nämligen plötsligt fått en roll som informell ledare för en ny tillfällig allians. Han får Rios, Musiker och Elnor att följa med honom till Coppeliusbasen för att förhindra byggandet av den där antennen som ska kontakta syntarnas befrielsefront. Han får över dem på sin sida genom att berätta den romulanska myten om världens undergång, en berättelse som han snarare ser som en återberättelse av en historisk händelse än en profetia. Eller, kanske både och eftersom han anser att historien har en tendens att upprepa sig.

Altan Soong inser till sist att det var Sutra som dödade Saga i förra avsnittet. Att mordet var en del av hennes plan för att få de andra syntarna att gå med på att kalla på hjälp från den okända syntetiska supermakten. Det är till sist Soji som själv måste fatta beslutet om hur det ska bli med sändaren. Altan tycker hon ska avbryta, hennes kompisar fårn La Sirena med, och så försöker Picard genom olika videosamtal från La Sirena också få henne på rätt väg. Men en del av en portal till syntarnas rike hinner öppna sig innan Soji till sist lägger på luren och avbryter kontakten.

Jo, Picard har ju en hel del att styra upp i det här avsnittet. Förutom att chatta med Soji, så försöker han först uppehålla romulanernas attack. Sedan, när hans efterlängtade förstärkning från Federationen faktiskt anländer (ledda av vår gamla kompis Riker) så måste han också se till så att romulanerna inte drar igång värsta kriget. Vilket de inte gör. Oh och hennes styrkor drar sig tillbaka. I alla fall för den här gången.

Allt går verkligen finfint, utom för Picard själv som verkar få en hjärnblödning mitt i stressen. Han hinner transporteras ner till planeten innan han går bort. Alla hinner sörja ett tag, innan vi tittare får reda att man lyckats föra över Picards medvetande till den där Golemgrejen (vilket vi i och för sig redan listat ut skulle hända, men ändå). Men innan vi kan glädjas åt en återuppstånden Picard är det dags för den här seriens stora farväl. Inuti en virtuell värld finns nämligen också Datas medvetande sparat. Och nu vill han ta ytterligare ett steg vidare i sin strävan efter att få bli mänsklig. Att få veta att hans liv är ändligt, och känna hur själva döden infinner sig.

Och med det farvälet sätter väl slutavsnittet av säsongen en del av seriens frågeställningar på sin spets. Picard är själv nu en syntetisk varelse, där man genom den nya tekniken lyckats skjuta upp hans död. Medan den syntetiska varelsen Data vill bli mänsklig på det mest slutgiltiga av sätt. Genom att dö. Och Picard landar i något som gör serien till mer än en tekniskt uppfräschad uppföljare till The Next Generation.

Vi har ju gissat lite om upplösningen här i bloggens kommentarsfält. Men jag tror inte att det riktigt blev som någon av oss trodde. Inget jätteslag mellan romulaner och federationen. Seven förvandlades inte heller till någon borgdrottning. Lore återuppstod inte från de döda. Men man skulle också kunna se det här avsnittet som ett sätt att skjuta slutstriden framför sig. Och plötsligt inser jag att det där slutet som jag nyss hyllade serien för, kanske bara var en chimär. Man sköt ju bara upp slutet.

För visst finns det massor av trådar som liksom inte knutits ihop. Vad hände med romulanen Narek, och hur hanterar han att syrran Narissa är död? (Jag blev för övrigt mycket förvånad när Narissa dök upp på borgkuben. Trodde att hon hade transporterat sig själv över till något skepp.) En del av de dödsfall i den här serien som borde vara viktiga, som Narissas och Hughs, slarvades över lite väl snabbt. Och då blir jag liksom lite misstänksam. Finns det en risk/chans att de dyker på på något sätt framöver? Kan man räkna med att någon är död i en serie där självaste huvudpersonen återuppstår från de döda? Eller har jag bara separationsångest? Men jag hoppas verkligen att Narissa är död och begraven. Hon var fett jobbig och skådespelaren som gjorde rollen verkade ha fått för sig att hon spelade med i Game of Thrones, inte i en Star Trek-serie. Ja, det mesta med Narissa kändes liksom GoT, inklusive det incestuösa förhållandet hon hade med sin brorsa.

Det känns ju också ytterst oklart om romulanerna och deras ledare Oh verkligen kommer att nöja sig med att ha blivit avspisade av Federationen på ett sånt här snöpligt sätt. Kommer de inte bara att vara ute efter revansch, både på Federationen och de syntetiska livsformerna. Och de där tentaklerna från en annan dimension? Hur reagerar de på att nästan ha fått komma syntetiska livsformer till räddning, men sedan fått hela anfallet avblåst? Nöjer de sig med det? Och vad hände med borgkuben, nu när Seven lämnar alla x-borger i sticket.

Fast. Egentligen vill jag nog att Picard säsong två (om den nu blir av i dessa coronatider) handlar om något helt annat. Att författarna faktiskt utnyttjar sin kreativa frihet och ger sig in i en helt annan historia, en som också hinner med att utforska det framtida universum som Picard faktiskt utspelas i. Det har vi faktiskt fått sett lite för lite av, tycker jag. Och varför håller Musiker och Seven handen i en av de sista bilderna. Åh, vad den här serien, och de där två, hade behövt en lesbisk kärlekshistoria just nu.

Betyg: 9/10. Men en svag nia, det här avsnittet är definitivt bäst att gråta till, innan man börjat fundera på alla tappade trådar.

Star Trek: Picard. Säsong 1, avsnitt 10/10. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 13 långfilmer och 768 tv-avsnitt.

8 thoughts on “PIC: Et in Arcadia Ergo. Part 2. Slutet, döden och pånyttfödelsen.

  1. Narek greps av federationspersonal, berättade Chabon på sin numera traditionella “AmA” på Instagram. Scenen offrades någonstans i processen.

    Jag håller för övrigt med, grät floder både när jag såg det första gången, när jag tittade på Ready Room och när jag och maken såg om avsnittet. Datas farväl gjorde ont i hjärtat och var så rätt. Men många frågor vi inte riktigt fått svaret på, och jag hoppas verkligen, verkligen de ger sjutton i att låta itentakelvarelsen undra varför hålet stängdes och därför bestämma sig för att undersöka saken. Chabon hintade för övrigt någonstans i instragramflödet att det inte är säkert att vi de varelser som en gång lämnade det där budskapet bakom sig faktiskt existerar i samma form eller ens har utvecklats på det sätt vi tänker oss.

    1. Tack för klargörandet! Vet inte riktigt varför, men jag har inte riktigt vågat kolla på Ready Room-programmen. Så himla rädd för spoilers tror jag. Eller så hade jag fullt upp med att ta in och processa saker på egen hand. Behövde inte fler intryck. Hoppas man kan kolla på dem nu i efterhand!

  2. Jag var inte helt nöjd med avslutningen trots allt. Tentakelvarelserna var ju jättetråkiga. Hade varit betydligt intressantare om de hade kommunicerat med någon AI på nåt sätt, men de hade väl inte tid (kunde de inte gjort ett avsnitt till? Kändes väldigt stressigt.). Och Borgkuben, har den gjort något viktigt för den här historien? Och visst, Picard blev en robot, men inte på ett sätt som påverkade upplösningen alls. Han var även den mest syntvänliga människan i galaxen i början av serien, så det påverkar inte ens hans personliga båge typ alls. Hade varit roligare om Narissa blev en synt liksom. Nu känns det mer som om syftet var att ta med Picards framtidsvisioner från säsongsavslutningen av TNG och knyta ihop den tråden…

    I stort så har jag gillat den här serien som helhet oerhört mycket. Jag gillar verkligen hur kontrasten mellan Picards ideal och humanism ständigt stöts mot en cynisk värld, och hur vår idealisering av Picard ständigt nyanseras av folk i hans närhet. Det känns som det på något vis har varit temat för serien som därför har helt rätt namn (jag har sett att folk har klagat i vissa avsnitt att huvudpersonen knappt är med).

    1. Kanske trots allt ska credda att det var ju så snyggt hur seriens inledande dröm knöt an till mötet med Data på slutet. Hade en tår i ögat vid båda tillfällena. Väldigt fint!

  3. Nu kommer jag att sakna att läsa om star trek-avsnitt här! Det är väl två serier planerade för i år? Någon information hur det blir med det nu?

    1. Som helhet gillade jag verkligen det här och just nu skulle jag nog sätta 8/10 på hela säsongen.
      Men såklart finns det en del att klaga på och eftersom jag förstått att det är det är vad Internet är till för tänkte jag bara skriva några saker som inte kändes helt hundra.

      – Det första och nog största är att säsongen kändes lite knasigt uppbyggd tempomässigt. I vissa avsnitt, särskilt de inledande, gavs massor av tid åt karaktärsutveckling och intressant dialog men framåt slutet kändes det snarare som att det blev lite för stressigt att hinna i mål.

      – Som någon annan var inne på känner jag också att hela Borg-bihandlingen inte riktigt ledde någon vart mer än att ge Seven något att göra och att den fick bli fond åt Nareks och Narissas intriger.
      Möjligen hade det varit bättre att minska den delen en aning och ge lite mer utrymme åt upplösningen och karaktärsutveckling för våra andra nya bekantskaper istället.

      – “Magiska” manicker som fixar saker är absolut inget nytt i Star Trek, men jag hade gärna sluppit den där “tänk på vad du vill ska hända”-prylen i Picard. En revolutionerade apparat som vi i sann Trek-anda troligen aldrig kommer att höra talas om igen. Nåja vi slapp i alla fall att Q dök upp och fixade biffen i sista sekunden.

      – Heist-sekvensen med en Picard i ögonlapp var ingen höjdare precis.

      – Som du Roger var inne på är det ganska många trådar som ligger kvar och dinglar efter den här säsongen. En aning störigt och lite för många för att jag skulle se fram emot ett par avsnitt där allt måste redas upp i början av nästa säsong. Jag ser också hellre att vi hoppar rakt in i nytt äventyr istället. Hur blir det t.ex. med Jurati? Hon skulle ju överlämna sig själv efter mordet på Maddox lovade hon. För min del får Picard gärna bara nämna i förbifarten att hon blev benådad så är den saken ur världen.

      1. Ja, usch vad fånig använd-din-fantasi-manicken var! Jag föredrar tecknobabbel 7 dar i veckan!

        Om man nu ska fortsätta klaga så är jag ganska trött på klichén att det är döden som ger mening till livet. För mig tycktes det snarare som om Data var satt i fullständig isolering i flera årtionden. Det är ju inte som att alla andra som levde under samma tid inte ville leva. Det argumentet kanske hade fungerat bättre om Data hade tillåtits vistas i världen i typ hundra år till och sett alla sina vänner försvinna, eller nåt. Jag hade inte haft något emot om Picard hade blivit “odödlig” (åtminstone 5 syntar dog ju bara i den här serien inklusive Data). Tänk om Discovery som åkt till en avlägsen framtid stöter på en uråldrig Picard! Jag gillar i så fall hur The Good Place hanterade den frågan bättre, där folk får känna sig klara med tillvaron, och sen sluta sin existens, efter personlig utveckling och vänskap…

  4. Ps. Jag läste nyss att det tydligen spelades in en scen där Ex-borgerna träffade syntarna men den klipptes bort.
    Verkligen synd tycker jag, känns som att det hade varit en viktig nyckel till att koppla ihop de båda berättelsetrådarna.
    Ds.

Leave a Reply to Jegra Cancel reply