Känslan av att Neelix behandlas som ett barn av alla ombord på Voyager blir ju inte mindre av Fair Trade, ett avsnitt som mest påminner om ett uppfostrande barnprogram med budskapet: när du gjort något fel ska du alltid berätta sanningen för mamma och pappa (eller kaptenen) – annars hamnar du bara i ännu värre trubbel. Jag menar, det sägs ju till och med rakt ut i avsnittet:
NEELIX: Do you, would you, tell me how you got in trouble?
PARIS: I’ve thought a lot about that, and it comes down to one simple fact. I didn’t tell the truth. I made a mistake, which happens to people, but if I’d admitted that mistake it would have been a lot better. But I lied about it, and it nearly ruined my life. Why do you ask?
NEELIX: Oh, no reason. Just wondered. Here’s your container.
Det är när Voyager ankommer en rymdstation som Neelix hamnar i dåligt sällskap. Ett sällskap han söker sig till eftersom han är osäker på sin framtid ombord på Voyager. Skeppet har nu kommit fram till en del av galaxen som Neelix inte känner till, och därmed har han också förlorat sitt egentliga värde ombord. Alltså vill han imponera på Janeway genom att få fram en karta över “The Nekrit Expanse” – det vidsträckta område som ligger framför dem, men som ingen verkar veta något om.
På rymdstationen träffar Neelix sin gamle smugglarkollega Wixiban, och det tar inte många ögonblick för honom att lura in Neelix in i lite narkotikasmuggling, som visst leder till ett våldsamt bakhåll som sedan slutar med att Wix skjuter ihjäl en person, varpå Paris och Chakotay hamnar i finkan som misstänkta för mordet. Sicken soppa! Här hade ju Neelix ju kunnat gå till mamma Janeway och förklara hur allt ligger till, istället har han tänkt ut en plan på hur man kan överlista de ondskefulla kolaati-knarksmugglarna och gör istället en deal med rymdstationens boss – de tar på sig skulden för dödsfallet, men om han kan överlämna smugglarna till rättvisan så slipper han undan straff. Planen lyckas, att nästan dö i en fet plasmaexplosion får man kanske räkna med i den här branschen.
Ytterligare en gång har underdogen Neelix lyckats överlista några riktigt elaka busar. Men det betyder inte att man slipper skäll från morsan. Och Janeway är skitsur:
JANEWAY: Well, do you have anything to say for yourself?
NEELIX: Only that I’m terribly sorry.
JANEWAY: Oh. You’re sorry. Is that supposed to make everything better? I don’t really care whether you’re sorry or not, Neelix. At this point it doesn’t matter. I can’t imagine what made you behave the way you did, lying to us, sneaking around behind our backs, covering up criminal activity. Did you have some misguided reason to think this was acceptable behaviour?
Egentligen tycker jag ändå att mycket av skulden för vad som hänt här borde falla på Janeway. Hur ser egentligen hennes personalvård ut? Hur ofta har hon utvecklingssamtal med sina underlydande? Har hon inte själv sett något problematiskt i att Neelix gång på gång försöker uppfinna en plats åt sig själv ombord på skeppet – från kock till arbetsmoralspeppare, ja han har ju till och med försökt dra igång en lokal tv-talkshow ombord? Har hon inte förstått att det kan tyda på en viss otydlighet i hans tjänstebeskrivning? Och har hon inte märkt att trots Neelix återkommande hjältedåd så ler de flesta ändå menande bakom ryggen på honom? Nej, den som borde skickas iväg och skrubba något utblås är Janeway själv. Hon har uppenbarligen glömt hur det är att ha en dålig, nyckfull och oförutsägbar chef.
Däremot var det intressant att få reda på lite mer om Neelix shady smugglarbakgrund i det här avsnittet, och få stifta lite bekantskap med vulcanen Vorik. Det var också här i Fair Trade som det var meningen att Neelix och Kes officiellt skulle göra slut – men den scenen var man tydligen tvungen att klippa bort av tidsskäl. I stort ett uruselt avsnitt som skärpte upp sig mot slutet (jag gillar tydligen bovar med kraniumliknande ansikten).
Betyg: 6/10.
Voyager. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 459 tv-avsnitt.
