Okej, det här var kanske inte lika bra som resten av Deep Space Nine, men väldigt överraskande. För subgenren: “amerikansk science fiction-tv om fackföreningar” är väl ändå ganska….smal? Ovanlig? I stort sett unik? Framför allt när man, som här, gör det hela i ett slags pedadogisk stil. Bitvis nästan after school-special lättförståeligt kring arbetsrätt, liksom.
Vi introduceras här för begreppet “bajoransk reningsmånad”. Det innebär bland annat att bajoranerna inte dricker och festar, vilket i sin tur betyder att Quark inte tjänar pengar. Så då sänker han personalens löner. Hans brorsa Rom, som ju steg för steg håller på att frigöra sig från sitt dominanta syskon, klagar för Bashir när han är på läkarbesök. Då får han tipset om konceptet fackförening. Ett så fult ord att ferengis nästan inte kan säga det högt. Och en i deras ögon olaglig företeelse som bekämpas med tuffa medel av FCA – Ferengiernas handelsmyndighet, som ju också var med i avsnittet där Quark och Roms morsa hade tjänat pengar.
Men så vill han ju så gärna imponera på Leeta, så han drar igång en facklig versamhet och går direkt in i stridsåtgärder. Efter strejk, blockad (vilket i det här fallet betyder att Rom betalar kunder för att gå någon annanstans och festa) och FCA:s misshandel av Quark så löser det hela sig till slut. Rom låtsas upplösa fackföreningen, men får igenom alla gruppens krav. Men Roms utveckling är inte slut i och med det. Han säger upp sig från baren och börjar jobba med tekniskt underhåll på Deep Space 9 istället. Ett nytt kapitel i hans liv tar sin början.
Att ett avsnitt av en amerikansk tv-serie är så här pro-facklig är ytterst sällsynt. Kanske är det förutsättningar som att intrigen utspelas på en rymdstation i framtiden och att avsnittet handlar om ferengier som fungerar som förmildrande omständigheter. Men satiren över den amerikanska drömmen går fram ändå:
BASHIR: You know, a trade guild, a collective bargaining association. A union. Something to keep you from being exploited.
ROM: You don’t understand. Ferengi workers don’t want to stop the exploitation. We want to find a way to become the exploiters.
BASHIR: Suit yourself. But I don’t see you exploiting anyone.
Andra detaljer som fick mig att hoppa till lite i tv-soffan:
Rom är inte bara en fackföreningsman, han är också sexuellt frustrerad. I det här avsnittet får han en öroninfekton. Han tror själv att han ägnat sig åt för mycket Oo-mox, det vill säga örononani. Kanske kan det bli lite mindre av den varan nu när han har någon form av flirt med Leeta?
Och på tal om flirtande, förspelet fortsätter även mellan Worf och Dax, trots att Worf verkligen lever ut sin asociala sida på allvar i det här avsnittet. Han flyttar till Defiant efter att någon gjort inbrott i hans rum på rymdstationen. Gated communitys är en barnlek jämfört med att bo på ett stridsskepp, antar jag.
Det faktum att Quark inte betalar någon hyra till rymdstationen förvånade nog mig ändå en del. Kan ju ha att göra med det prekära läget i seriens början, då det var i Siskos intresse att locka kvar näringsidkare på stationen. Men med tanke på hur mycket skit Quark ställt till med genom säsongerna är det lite märkligt att man inte fört fram det här påtryckningsmedlet tidigare. Jag menar, det är ju det effektivaste sättet att få en ferengi dit man vill – att höja priset!
Skämtet med O’Brien och Bashirs roliga kostymer på väg in till holosviterna återkommer i Bar Associtation. När man börjar köra running gags på det här sättet känns som ett bevis på att upphovspersonerna känner sig helt trygga i formatet. Något som ju faktiskt hela den här säsongen är ett exempel på.
Bar Association är ett charmigt och lite flamsigt avsnitt. Men det känns inte riktigt som ett helt nödvändigt comic relief-avbrott i en annars gravallvarlig säsong. Snarare mest lite lättviktigt, trots sitt pro-fackliga budskap. Men jag börjar vänja mig vid att det får lov att vara lite lätt ibland också. Och fortfarande betydligt mer intressant än ett vanligt “Veckans Alien”-avsnitt.
Betyg: 7/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 416 tv-avsnitt.
Det här avsnittet är ju fullkomligt underbart. Att lyckas organisera ferengier inom restaurangbranschen måste ju ses som en enorm bedrift av Rom. Hans karaktärsutveckling är ju den mest enastående i hela serien. Som du skriver är ju avsnittet ovanligt fack-vänligt för vad man brukar se i amerikanska serier, och jag får väl fylla i med ett par exempel där. Dels O´Briens snack om sin förfader fackledaren, ett exempel som visserligen är hitte-på men ganska typiskt för USA vid den tiden. Det är en historia man sällan hör om, hur man med våld och maffiametoder slog ner strejker i USA. Motsvarigheter till vårt Ådalen 1931 i Sverige har USA oräkneliga exempel av, rena massakrer på arbetare, fackledare som kidnappats, torterats och mördats, liksom alla de som blev oskyldigt dömda då man hade ett ouppklarat mord man ville lösa. Men de exemplen är bortglömda i det kollektiva minnet och i den officiella historieskrivningen på ett helt annat sätt än för oss i det socialdemokratiskt dominerade Sverige. Våldet Brunt och hans officiellt sanktionerade organisation sysslar med, som lite lustigt nog drabbar Quark, är knappast något extraordinärt och man kan ju se det hela, med O´Briens historia och hans och Bashirs självklara ställningstagande för Rom, som att ferengierna ligger “efter” i utvecklingen mot den fridfulla utopin som federationen representerar, och gör man det så kan man se ett rakt av marxistiskt narrativ i det här avsnittet; hur klasskampen är vad som driver historien framåt mot den lyckliga Federationen.
Men inte bara det, Rom citerar ju faktiskt Kommunistiska manifestet för sin bror vid ett tillfälle, antagligen den enda referensen till Karl Marx i hela Star Trek.
Är annars inte alls förvånad att Worf är blockadbrytare och att Odo stödjer arbetsgivarsidan. Känns typiskt de två.