Det känns väldigt…ljust att vara tillbaka på Voyager igen efter tiden på Discovery. Jäklar vad de lyste upp bryggan och de flesta andra rummen i den här serien. Och så sällsynt osmickrande uniformerna är i både skärning och material. Och så långsamt alla pratar. Och så fantastiskt löjliga de främmande rymdfolken ser ut. Ja, det är onekligen lite av en chock att resa tillbaka i tiden till april 1995 från att ha tillbringat de senaste veckorna med nyproducerade Discovery.
Voyager må rent dramaturgiskt ha varit uppbyggt med avslutade avsnitt istället för långa dramaturgiska bågar, men visst hänger historieberättandet ändå ihop på ett snyggt sätt. State of Flux knyter på sätt och vis ihop med förra avsnittet i serien, Prime Factors. Bägge avsnitten visar hur den begränsade dejtingpoolen på Voyager leder till fruktansvärt dåligt omdöme. Man vill förstås inte att personen man är betuttad i (eller haft en relation med) ska visa sig vara en lögnare, så man slår dövörat till. Man plockar också upp lite andra godbitar från säsongen som gått, som motsättningarna mellan de olika delarna av Voyagers besättning – maquis vs federationen. Och så blir det ett härligt återseende av de irriterande kazonerna.
Det är precis den här typen av detaljer och helhetstänk som gör att manusen för Voyager rent generellt håller en högre klass än tidigare inkarnationer av Star Trek. Tycker också att det är bra att det tar ett tag innan man inser vad det här avsnittet faktiskt handlar om. Trots att det är ett så allvarligt och jobbigt ämne som – förräderi!
Elva avsnitt tog det alltså innan Voyager fick sin egen huvudfiende – och det känns lite som att det ger hela serien lite struktur (och även här faktiskt kanske en återkommande storyline). I State of Flux visar det sig att Seska inte alls är den devota bajoranska rebell som hennes f d pojkvän och maquis-befäl Chakotay trodde. I stället var hon en förklädd Cardassier. Och hennes analys av Voyagers situation i en okänd kvadrant av galaxen är inte att håglöst fara runt tills man hittar en väg hem. Nej, hon vill skapa allianser, skaffa sig mäktiga kompisar och använda Federationens tekniska försprång som valuta i kampen för överlevnad. Inte så mycket generalorder ett, alltså. Och det här är inget som hon tänker ta på något stormöte. Helt på egen hand köpslår hon med Kazonerna, prackar på dem replikatorteknik som de råkar felanvända med tragiska följder. Mot slutet av avsnittet lyckas hon till och med transportera sig över till ett av deras skepp och undgår därmed kapten Janeways vrede. Förmodligen för att återvända snart och göra livet riktigt surt för besättningen ombord på Voyager. Note to self: folk som gör inbrott i mässen är troligtvis förklädda Cardassier.
Seska ansluter sig alltså till en stolt tradition av kirurgiskt förändrade fiender till Federationen, man kan väl kalla henne lite av Voyagers Ash Tyler — fast utan hjärntvätten. Och precis som i Discovery finns det här en (i och för sig avslutad) kärleksrelation som komplicerar saker och ting ytterligare. För Chakotay är det dock fråga om flera grader av sårad stolthet. Det var ju inte bara Seska som var spion under hans befäl, utan även vulcanern Tuvo. Han tvivlar lite på sina ledarskapsförmågor efter det här. 
Efter att jag sett avsnittet undrar jag ändå lite över om Seskas analys verkligen är helt felaktig. Voyager är ju ensamma i galaxen, vad händer när man möter en övermäktig fiende? Samtidigt är ju frågan om man kan hålla uppe moralen ombord om man helt struntar i alla regler och reglementen. Hur som helst så bjussar Janeway på en hel del kattigt beteende från sitt håll i det här avsnittet, framför allt mot Kazonerna (som ju för övrigt har ungefär de sämsta frisyrerna i galaxen).
JANEWAY: You know, I’m really easy to get along with most of the time. But I don’t like bullies, and I don’t like threats, and I don’t like you, Culluh. You can try and stop us from getting to the truth, but I promise you, if you do I will respond with all the unique technologies at my command. Janeway out.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 11/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 369 tv-avsnitt. Med det har jag nu sett hälften av alla filmer och tv-avsnitt som producerats till dags dato. Hurra!.
Kul att du är tillbaka i det ljusa fräscha (?) igen! Gjorde nyligen samma återgång efter utflykt till de nya svarta… det går förvånansvärt bra!
Ja, det är ändå lite mys med allt ljuset. Ska få upp tempot igen den här veckan.