DS9: Visionary. Det där O’Brien räddar Deep Space 9 genom att hoppa fram och tillbaka i tiden.

ds9 visionary 2

Just nu håller det på att gå inflation i Star Trek-avsnitt som handlar om resor i tiden och kortare tidshopp. Av de elva avsnitt jag skrivit om som visades under januari och februari 1995 har fyra innehållit en eller flera tidsförskjutningar. Och de förekommer både i Voyager och Deep Space Nine. Att en tredjedel av avsnitten under den här perioden kretsar kring liknande storylines är ändå anmärkningsvärt, även om varje avsnitt förstås använder sig av tidsresorna på olika sätt.

ds9 visionaryI det här avsnittet lyckas O’Brien genom korta hopp fram och tillbaka i tiden rädda både sitt eget liv (två gånger) samt hela rymdstationen Deep Space 9. En gång får dock hans tidsresande jag byta plats med den upplagan som lever i det tidsintervall som han besöker i det förflutna. Men det kanske är den typ av företeelser som man får räkna som nollförluster.

Den självklara invändningen är förstås att det är en himla tur att de flesta av tidshoppen är så pass vältajmade att O’Brien till exempel får se sig själv dö – och inte bara förlflyttas i tiden till när han går på toaletten, eller diskar eller något annat tråkigt. Men om man ska vara helt rättvis så får han ju faktiskt göra en tidsresa två gånger under lite olika förutsättningar för att få reda orsaken till att Deep Space 9 går under.

Från början får vi reda på att tidsresorna beror på att O’Brien utsatts för strålning. Och det är väl ett annat sånt där frågetecken som dyker upp när man ser på det hela i efterhand. Tidshopp och tidsresor håller ju definitivt på att normaliseras i den här serien när läkaren ombord på rymdstationen inte ens blir chockad över att en av hans kollegor reser i tiden ungefär lika ofta som någon byter skjorta.

ds9 visionary 3O’Briens tidsresande utspelas samtidigt som Deep Space 9 tar emot ett besök av en romulansk delegation. De har kommit för att få valuta för den insats man gjorde när man lät installera en romulansk osynlighetsmantel för federationsskeppet Defiant när man försökte få kontakt med gammakvadrantens härskare, The Dominion, i slutet av förra säsongen.  Romulanerna är övertygade om att Sisko och de andra håller inne på  information, och vill bland annat ha fler och längre förhör med Odo, eftersom han ju är av samma ras som Dominionimperietts härskare, The Founders –   Grundarna. Romulanerna är helt enkelt sjukt oroade över hela situationen med ett hotfullt Dominionimperium i andra änden av ett maskhål, och tänker inte sitta passivt och vänta på att bli angripna. Vad man än tycker om deras reaktion, så är den ju inte helt ologisk. Federationens passiva inställning är lätt märklig.

Trots mina invändningar i början av det här blogginlägget om risken för upprepningar, så tycker jag att det här vare ett riktigt väl utfört avsnitt. Insatsen i O’Briens tidsresor stegras hela tiden, så att det till sist handlar om både hans personliga och hela stationens överlevnad. Det känns också nästan lite uppfriskande med en fiende som fortsätter att bära sig ondskeullt åt, efter alla dessa fredsavtal som Deep Space Nine kretsat kring på sistone. Jag gillar också att man fortsätter att bygga vidare på den romantiska spänningen mellan Odo och Kira, för att inte tala om det roliga klippet till när Kira blir vansinnig på frågorna från den romulanska delegationen, trots att hon lovat att hålla sig kall och behärskad. Dessutom lyckas man på ett bra sätt koppla ihop intrigen om tidsresorna med Romulanernas skumma planer, samtidigt som Romulanernas motiv kändes ovanligt genomtänkt.

Betyg:9/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 17/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 350 tv-avsnitt.

VOY: Eye of the Needle. Det med det pyttelilla maskhålet.

voy eye of the needle

Voyager stävar vidare, och såväl kaptenen som besättningen hoppas fortfarande på att ett mirakel liksom bara ska uppstå. Någon magisk lösning som ska uppenbara sig och hjälpa dem att komma hem från Deltakvadranten på ett lite snabbarer sätt än de dryga 70 år som den beräknade resetiden annars är. Så när man upptäcker ett maskhål där ute i deltakvadrantens rymd så måste det förstås undersökas.

Alla förhoppningar till trots så visar det sig vara ett gammalt och litet maskhål, med en diameter på blott 30 centimeter. Drömmen om den snabba trippen hem förbyts nu till en förhoppning om att kunna använda maskhålet för kommunikation, ett sätt att berätta för de där hemma att man fortfarande är vid liv och att man försöker hitta en väg tillbaka. Förhoppningar som förstås bara blir starkare när man får kontakt med ett skepp på andra sidan maskhålet.

voy eye of the needle 3Men så visar det sig vara ett romulanskt skepp som finns där. Och dess befälhavare (eller eventuellt enda besättning) är en hemlighetsfull och försiktig man. Uppenbarligen ute på ett uppdrag som han inte vill berätta för Federationen om. Men efter ett litet känslosamt tal från kapten Janeway (hon tar till och med emot hans samtal i nattsärken, så pass angelägen är hon förstås att det här ska bli av) så blir han lite mer medgörlig. Och när man sedan upptäcker att det borde gå att använda transportören för att evakuera besättningen till det romulanska skeppet och alfakvadranten – ja, då är det ingen hejd på optimismen ombord. Det är bara en liten grej. Det visar sig att maskhålet inte bara är en genväg genom rum, utan även genom tid. Tillbaka 20 år i tiden.

Det här är väl det första avsnittet i Voyager där längtan hem, och saknaden efter de nära och kära som finns på andra sidan galaxen verkligen får komma fram. Bara förhoppningen om att kunna skicka ett meddelande blir till en livlina i det tröstlösa. Så mycket hårdare då för Janeway att tvingas säga nej till en evakuering av Voyager med hänsyn till risken att fucka upp tidslinjen, både i alfa- och deltakvadranten. Ytterligare ett bevis på att hon är beredd att göra oerhörda uppoffringar i sin strävan att följa regelverket och ständigt ta hänsyn till de konsekvenser som hennes handlande kan få.

voy eye of the needle 2Även b-handlingen i det här avsnittet handlar mer om känslor än action. Det är Kes, ocampan som hängde med Voyager tillsammans med sin kille Neelix, som reagerar på hur taskiga folk är mot hologramläkaren. Pratar över huvudet på honom, och kallar honom “det”. Frågan som ställs är förstås om även ett hologram har människors känslor. Man kan väl säga att man nu tar upp Data-problematiken på nytt här. Den enda skillnaden, som min kompis Johannes påpekade, är att Data var snäll medan hologramläkaren är en rätt sur och argsint typ. Men när hololäkaren i slutet av avsnittet ber om att få ett namn, då är det riktigt fint. Som ett första steg i hans egen process att se sig själv som en individ.

Ett väl utfört avsnitt, som mest fokuserar på känslor och längtan. Ska jag hitta på något att klaga på så är det väl att jag tappat all respekt för technobabblet och numera mest fnissar när alla ska använda komplicerade begrepp för att förklara vad de låtsas göra.

Betyg: 9/10

Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 7/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 349 tv-avsnitt.

DS9: Prophet Motive. Det där gudarna i maskhålet försöker få ferengierna att bli godhjärtade. Och Bashir förlorar en medicintävling.

ds9 prophet motive 3Jag vet inte. Det här avsnittet…det liksom bryter av en hel del mot den annars lite högtidliga hållningen som Deep Space Nine haft när det gäller Bajoransk religion och maskhålsrymdvarelserna. Så sent som i förra avsnittet så pysslades det en hel del med teckentydning och profetia-analyser för att försöka förstå hur man skulle hantera en komet som hotade att förstöra maskhålet. Efter att ha sett det här avsnittet undrar man varför inte Sisko helt enkelt bokade en tid hos de mystiska ljusvarelserna för att reda ut saker och ting direkt med dem istället för att försöka förstå en flera tusen år gammal profetia. För i det här avsnittet pågår det ju i det närmaste någon slags skytteltrafik till maskhålsvarelserna,, både Quark och stornagusen Zek är där och har möten och diskussioner och förhandlingar. Nästan som om de mystiska maskhålsvarelserna var någon man kunde åka och träffa så länge man passade de fasta mottagningstiderna, ungefär.

ds9 prophet motive 2Ja, premisserna i det här avsnittet är faktiskt så pass weirda att jag funderar på om de inte hade passat bättre för den där parodiboken Warped som jag skrev om i somras. I huvudintrigen anländer nämligen en personlighetsförändrad stornagus till Deep Space 9. Alla gamla karaktärsdrag är som borta, istället har han förvandlats till en generös person, som håller på att skriva om den ferengiska bibeln Rules of Acquisition från en kapitalismens katekes till en moraliskt uppbygglig skrift om givmildhet. Quark, som agerar värd åt stornagusen Zek, försöker i det längsta intala sig att det hela är en del av någon form av bluff. Men genom en vision han får när han hittar stornagusens orb så  inser han att det är varelserna i maskhålet som framkallat förändringen. Chockerade över ferengins ruttna karaktär gjorde de helt enkelt om honom. Återstår för Quark att åka till maskhålet och försöka rädda ferengiernas usla, giriga och pengatörstande samhällssystem. Och han lyckas. Genom att lova att aldrig mer kontakta maskhålsfolket. Inte världens mest avancerade förhandling, om jag får tycka till.

 

Först tänkte jag att det inte var särskilt gudomligt av varelserna i maskhålet att uppföra sig så här. Hjärntvätta stornagusen, och sedan förhandla med Quark om att ändra tillbaka honom igenl. Men sen funderade jag lite till, och kom fram till att det i och för sig var lite likt gudaberättelserna från antika Grekland och Romarriket. Är det den typen av gudar/aliens som finns i maskhålet så kan det bli ganska mycket action framöver. Väntar till exempel spänt på vem av rollfigurerna som egentligen är halvgud, och vem som kommer att få en ödesdiger giftpil i hälen. Ser fram emot en fortsättning på det här temat framöver (men håller kanske inte andan).

ds9 prophetB-handlingen är inte heller direkt seriens starkaste. Den handlar om att doktor Bashir blir rätt så nervös över att han gått till final i en stor läkartävling. Från att från början bara ha varit smickrad över att ha blivit nominerad så lyckas folk omkring honom hissa upp förväntningarna så han till sist tror att han har en chans att vinna – trots att priset vanligtvis brukar delas ut efter lång och trogen tjänst. Fattade inte poängen med storyn förrän jag läste backstoryn. Intrigen har fått sin inspiration från när The Next Generations sista säsong blev nominerad till en Emmy för bästa dramaserie. Även där lyckades folk bygga upp förväntningar, trots att man innerst inne visste att man var chanslösa.

Som helhet: ett lite för tramsigt avsnitt för min smak. Det här avsnittet var för övrigt det första som skådespelaren Rene Auberjonois (Odo) regisserade. Och som en liten bonus fick vi se Bashir och O’Brien kasta pil för första gången.

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 348 tv-avsnitt.

DS9: Destiny. Det med profetian, cardassiska vetenskapskvinnor och Siskos andliga uppvaknande.

ds9 destiny

Det är rätt konstigt hur jag liksom fastnar i vissa blogginlägg. Blir liksom halvfärdig, men efter några dagar är det nästan omöjligt för mig att skriva klart dem. Och så försvinner avsnittet bort i minnet och jag börjar bli rädd för att jag glömt viktiga saker. Ibland måste jag se om. Andra gånger nöjer jag mig med att bara läsa om replikerna i de utskrivna manusen. Det här avsnittet var ett sånt jag fastnade i när jag skulle skriva om det. Helt orättvist, eftersom mdet faktiskt är ett rätt så spännande avsnitt, med flera roliga vändpunkter. Som jag nu äntligen lyckats ta mig samman och skriva om!

Lite extra skönt, eftersom det här faktiskt ser ut att vara något av en milstolpe i Deep Space Nine. Här skrivs kartan om när det gäller rymdstationens boss Sisko och hans förhållande till den bajoranska religionen. Redan från början har ju Sisko stretat emot och vägrat ta in att Bajors religiösa ledare utsett honom till The Emissary – budbäraren. Den som, enligt Bajors troende, har kontakt med gudarna eller hur man nu ska definiera de högre makterna. Medan Sisko själv kanske skulle skriva om den arbetsbeskrivningen till något i stil med att han haft kontakt med de varelser som lever inuti maskhålet. Det är ju Star Treks vanliga sätt att förklara saker som liknar gudar, liksom. Som aliens med riktigt feta krafter. Men i det här avsnittet börjar Sisko åtminstone tro själv på att han är den utvalde. Att hans historia, hans betydelse, har förutspåtts av flera tusen år gamla profetior. Men han gör det förstås inte utan ett visst motstånd. Glöm kometer och relästationer och annat trams i det här avsnittet, den egentliga huvudintrigen handlar om Siskos väg till att omfamna sin budbärarstatus.

ds9 destiny 3Det råder lite allmän oro på Bajor. Även inom den religiösa världen. En av orsakerna att de bokstavstrogna bajoranerna börjat damma av sina undergångsprofetior är det nya fredsavtalet mellan Bajor och Cardassien , som rört upp starka känslor.. Det faktum att cardassiska forskare ska komma till Deep Space 9 för att försöka bygga en relästation för budskap genom maskhålet låter misstänkt likt en av Trakors profetior om några ormar som ska återvända till sitt gamla bo, tycker man. En profetia som man skulle kunna tolka som att hela maskhålet som används för transporter till gammakvadranten kan förstöras. Sisko avfärdar det hela, medan Kira fortfarande tvekar. Och det är också hon som till slut lyckas formulera en teori som gör tron på profetior lite mer rimlig (även om Sisko fortfarande försöker skjuta värdet av de gamla texterna ifrån sig i den här scenen):

KIRA: All right, how about this? The Prophets, the aliens who live in the wormhole as you call them, exist outside of linear time. They know the past, present, and the future.
SISKO: Agreed.
KIRA: It seems perfectly reasonable that they could’ve communicated knowledge of the future to a Bajoran named Trakor. He wrote down that knowledge in the form of a prophecy and now, three thousand years later, we are seeing those events unfold. To me, that reasoning sounds concrete, solid, I’d even call it Starfleet.
SISKO: But that all hinges on how you interpret an ancient text that’s been translated and re-translated over the centuries. Words that were couched in metaphor to begin with. I’m sorry, Major, but where you see a Sword of Stars, I see a comet. Where you see vipers, I see three scientists. And where you see the Emissary, I see a Starfleet Officer.

ds9 destiny 4Sisko väljer att fortsätta samarbetet med de cardassiska forskarna, vilket ger oss lite mer info om livet i deras värld. Det är nämligen inte frid och fröjd mellan de tre cardassiska forskarna som kommer på besök. En av dem kommer nämligen från den obsidianska orden och verkar mest vara där för att övervaka allt som händer. Ja, kanske till och med att sabotera lite när andan faller på.

En annan intressant detalj är det faktum att teknik och maskiner inte är något som är traditionellt manligt på Cardassion. Tvärtom, tar det en ganska lång tid innan O’Brien lyckas få sina cardassiska kollegor att förstå att han kan ett och annat om teknik. Men då är han så arg och spydig att det genast misstas för ett raggningsförsök.Så många saker som liksom fungerar på ett lite…annorlunda sätt i det cardassiska imperiet.

Och så fortsätter förstås Dax att tjata om cardassisk litteratur.

ds9 destiny 5Destiny bjuder på en komet, ett maskhål som håller på att kollapsa samt en rätt så bökig färd genom maskhålet med stora sten/is-bumlingar. Rätt så mycket action, trots allt. Och upplösningen lyckas både befästa och ifrågasätta profetiornas betydelse och vikt. För visst stämde Trakors profetior, men det var först efter att hela incidenten med kometen var avslutad som man kunde göra en korrekt tolkning och analys av de flera tusen år gamla skrifterna. Och det är väl det som är problemet. Profetiorna betyder någonting, men vad är svårt att veta. Och varje feltolkning av förutsägelserna om framtiden kan leda till en potentiell katastrof. Så frågan är förstås vad man ska göra med de där gamla skrifterna? Är de till hjälp eller snarare bara besvär? Sisko är i alla fall för allra första gången riktigt intresserad av vad som står i dem!

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 347 tv-avsnitt.