Jag ser ju avsnitten i den ordning de sändes i amerikansk tv, och man börjar ju inse att det verkar ha funnit mycket lite, om än någon, samordning mellan Deep Space Nine och Voyager ––som ju nu i praktiken konkurrerar om tittarna. För just efter att vi sett ett sjukhusdrama följt av ett grottdrama i DS9 så kommer här ett avsnitt av Voyager som är en kombo av de två: både en massa jagande i de där ständigt återkommande grottorna, och sedan en avancerad akutoperation där man räddar Neelix liv genom att ge honom holografiska lungor att andas med.
Även om jag varit väldigt positiv till Voyager så här långt, så måste jag nog säga att det här avsnittet var rätt kasst. Men så här avlöper åtminstone handlingen: Voyagers besättning jagar efter dilithium för att kunna driva sitt skepp. Det för dem till en stenbumling i rymden, som har grottor som man irrar runt i och undersöker. Där överfalls Neelix av en mystisk gestalt som stjäl hans lungor. bara sådär. Hologramläkaren ombord på Voyager lyckas ersätta dem med hologramlungor (den kanske mest ansträngda plot-detaljen i ett Star Trek-avsnitt någonsin, mest eftersom vi faktiskt inte ens fått förklarat för oss ens hur en hologramläkare fungerar). Samtidigt hittar Janeway och de andra ett mystiskt rum på den där stenbumlingen, fyllt av olika inre organ som är lagrade i olika behållare.
Svaret på den här gåtan, och det enda som jag egentligen tycker är intressant med det, är vidiianer. Ett folkslag som drabbats av en fruktansvärd sjukdom, the phage, som bokstavligt talat verkar förtära deras kroppar och lösa upp deras dna-koder. Deras sätt att överleva är att stjäla organ från andra folkslag och raser, ibland till och med från levande individer. För min del hade vidiianerna och deras märkliga livssituation gärna fått stå mer i fokus i avsnittet, nu blev det en väldigt lång färd mot en pay-off som var lite för kort för min del. Jag tycker att de här märkliga, långsamt sönderfallande alienversionerna som är en blandning av nidbilder av Frankensteins monster och nidbilder av leprasjuka är en av de riktigt fascinerande skapelserna i Star Trek-universumet.
Avsnittets moraliska dilemma är Janeways, ska hon med våld ta tillbaka Neelix lungor från en av vidiianerna – och därmed döma hen till döden – eller avstå och döma Neelix till ett liv där han är fjättrad vid en järnlunga för resten av sitt liv. Hon bestämmer sig för att hon inte kan döma en annan varelse till döden, trots det hen gjort. Det hela löser sig genom att Neelix flickvän Kes donerar en av sina lungor, som sedan opereras in i Neelix genom vidiianernas överlägsna transplantationsteknik. Janeway varnar dock vidiianerna: Om de försöker stjäla fler organ från hennes besättning så kommer hon att slå tillbaka stenhårt. Att de nu kommer att hemsöka andra civilisationer för att stjäla organ, verkar inta vara ett lika stort problem. Eller så är det helt enkelt den gamla vanliga prime directive som hindrar henne från att ingripa i andras affärer.
När jag läser om avsnittet i Captain’s Logs Supplemental så delar inte teamet bakom avsnittet min åsikt. De tycker att det här är det första avsnittet där allt klaffar, där Voyager hittar sin form (jag tycker att det sker i nästa avsnitt). Men så beror kanske mina invändningar främst på:
- Jag är trött på avsnitt som till stor del utspelas i grottor.
- Jag är trött på jättekonstiga, nästan magiska lösningar på komplicerade intriger, i det här fallet ett par hologramlungor.
- Jag tycker att Star Trek som sjukhusdrama suger.
Däremot är jag uppenbarligen jätteintresserad av andra detaljer. För jag har nogsamt antecknat det faktum att Janeway tydligen har haft en helt egen lunchmatsal ombord, ett rum som Neelix nu gjort om till sin egna restaurang, där han serverar mer eller mindre ätliga maträtter till alla som vill äta.
Betyg: 6/10
Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 5/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 345 tv-avsnitt.
Till skillnad från den växande cynismen i DS9 så är ju det här ett typexempel på Federationens höga moraliska ideal. Trots att de är ensamma ute i yttre rymden utan kontakt med några myndigheter där hemma så anser sig Janeway ändå ha en skyldighet att inte skada de vidiianska organtjuvarna. Beslutet att låta de vars övergrepp lett till att en besättningsmedlem blivit allvarligt handikappad för resten av livet komma undan med en varning måste väl ses som ganska extremt. Ändå är det ett beslut hon fattar med en gång, motiverat med ett enkelt men effektivt retoriskt anförande. Precis som beslutet i första avsnittet att rädda Kes folk till priset av att fastna i andra ändan av galaxen så är det väldigt storartat. Kaptenerna tycks vara väl skolade i Federationens moralfilosofi och de kan säkert se saker i längre historiska perspektiv. Gör Janeway samma sak som de kan det på sikt leda till att själva blir som Vidiianerna, ett folk som uppenbarligen blivit degraderat minst lika mycket moraliskt som fysiskt av sin sjukdom. Och här leder det dessutom genast till något positivt, både vidiianen och Nelix klarar sig. Samarbete och fred är bättre än lömska attacker. Kanske leder det till en ändrad syn hos vidiianerna, kanske blir eventuella fortsatta kontakter de båda folkslagen emellan lättare framöver, kanske sprider sig idéer om samarbete och fred osv. Det är ju lite fint faktiskt.
Håller inte med, ohh du stal min besättningsmans lungor men så klart får du behålla dem, förlåt att vi besvärade. Hippiementalitet om något.
Nja, hippie eller kristendom och vända andra kinden till, kanske?
Jaha båda är lika illa, vända andra kinden till my ass.