Rubriken jag skrivit här ovanför är egentligen helt missvisande, för hela poängen med Heart of Stone avslöjas först under de sista minuterna av avsnittet. En avslutande twist som gör att det mesta som sagt och gjorts egentligen inneburit något annat.
Men innan vi når så långt så är Heart of stone ett högst ordinärt avsnitt. Odo och Kira förföljer ett rebellskepp till en mystisk måne. Där springer de i tunnlar under jorden för att hitta skeppets pilot. Efter att de skilts åt för att leta var för sig blir Odo anropad av Kira, hon har fastnat i en sten. Eller, något som ser ut som en sten, men som är organiskt och sakta växer, och så småningom nästan omsluter henne. Odo försöker komma på något sätt att få Kira fri. Hon vill att han ska prata med henne. Ett desperat sätt att försöka glömma bort den där stenen som sakta håller på att omsluta hela hennes kropp. Det hela slutar ytterst dramatiskt när Odo till sist förklarar sin kärlek till Kira. Och hon säger att den är besvarad.
Det riktigt sorgliga är att Kiras ord inte har avsedd effekt på Odo. När hon säger att hon älskar honom, förstår han att något måste fel. Det svaret var så pass osannolikt att han inser att alltihopa var en bluff. Det är inte Kira han hängt med där i grottan, det är den kvinnliga überchangelingen från The Search. Alltså, en ur hans eget folk. Hon har valt att genomföra det här bedrägeriet för att försöka förstå varför Odo vill stanna hos människorna, istället för hos dem. Nu är hon nöjd, det hela som att hon drar slutsatsen att det hela egentligen handlar om att Odo är kär i Kira. Inte för ett ögonblick verkar hon ha funderat på en lite mer uppenbar orsak. Som att även en changeling kan ha lite svårt att förlåta att släkten kastade ut dem som ett ensamt barn i världsrymden.
B-handlingen handlar, precis som i förra avsnittet, på nytt om Nog, Jake Siskos ferengibästis på rymdstationen. Manusförfattarna verkar ha ganska stora problem med kontinuiteten när det gäller Nog. Efter att i förra avsnittet ha burit sig åt som en misogyn idiot, och bland annat försökt få sin dejt att skära upp hans mat, så har han den här veckan beslutat sig för att han vill bli den första ferengin i Stjärnflottan. Efter många om och men förstår till och med befälhavare Sisko att han menar allvar. För en ferengi som Nog, som är mer klipsk på teknik än affärer, finns det nämligen ingen bra plats i ferengiernas samhälle. Därför vill Nog göra något annat av sitt liv än passa upp på en sadistisk barägare (vilket ju är hans pappas jobb)
Berättelsen om Nogs förhållande till sin far, och avslöjandet av Odos stora kärlek till Kira är i sig intressanta, hjärtevärmande och fördjupande moment för rollfigurerna. Men särskilt spännande tv är det faktiskt inte. Paniken och det akuta i Kiras inlåsning bland all den där stenen hettar liksom aldrig till (trots att skådespelaren som spelar Kira ju faktiskt har grav klaustrofobi, på riktigt). Dessutom är den där stenen är verkligen ful som stryk. Nogs ambitioner är inte heller så imponerande. Jag menar, han verkar ju fortfarande lite för korkad för att någonsin kunna platsa i stjärnflottan.
Ett extra plus, däremot, för replikväxlingen om Vilix’pran. Äntligen en livsform ombord på Deep Space Nine som inte fortplantar sig exakt som människan…
SISKO: I see you’ve put in a request to reassign Ensign Vilix’pran from cargo inspection.
BASHIR: I think that would be best. Given his condition, I don’t want him coming in contact with any hazardous materials.
SISKO: His condition?
BASHIR: Vilix’pran is budding. His buds are undergoing individuation in just over a month.
SISKO: You mean he’s pregnant?
BASHIR: Twins.
SISKO: Reassignment granted. I’ll have make sure I offer my congratulations to the ensign next time I see him.
BASHIR: O’Brien and I are throwing him a baby shower in a couple of days. I think it would mean a lot to him if you were there.
SISKO: Are you getting him anything?
BASHIR: O’Brien’s building him a hatchling pond and I’ve put an order in with Garak for some new baby clothes.
SISKO: Count me in.
BASHIR: Aye, sir.
För övrigt ett måttligt engagerande avsnitt, för min del. Lite motigt nu att kollla på Deep Space Nine. Känns som gårdagens nyheter, jämfört med Voyager.
Och, förresten. Bara en sån där lite tråkig invändning från en som nu sett snart hälften av det här tv-seriekonceptet. En liten undran. Om man befinner sig nere i grottor på en geologiskt instabil planet på jakt efter en rebellpilot, är verkligen det första man gör att dela upp sig och gå var för sig genom grottorna?
Betyg: 5/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 344 tv-avsnitt.
Det där är dessutom en sak jag avskyr varje gång det händer. Någon bestämmer sig för att avslöja något stort men bekännelsen nollställs då mottagaren tappar minner/visar sig vara en dubbelgångare. Det är ett lite fegt sätt för manusförfattare att leka med något omvälvande utan att det behöver påverka kommande avsnitt.
Ja, en drastisk förändring från förra avsnittet, nu är det slut med kulturrelativismen. Nog är nu istället något helt annat än den typiska ferengin och han bryta med den ferengiska kulturen och har uppenbart blivit påverkad av människorna och Federationens ideal.
Vilket såklart bevisar att tolerans mot andra kulturer inte behöver innebära att man likställer alla kulturer. Vi är bättre än ferengierna och genom att med goda exempel visa det kan de komma att förändras till det bättre. Man föds inte till en kultur, man är vad man gör, vi är fria att bli vad vi vill!