När någon av Star Trek-serierna då och då försöker sig på att göra ett avsnitt i sjukhusdramagenren så är det sällan särskilt lyckat. Den rätta dramatiken vägrar infinna sig när läkaren mest står och yrar en massa technobabble och sedan står och pekar med ett blinkande verktyg mot sin patient. Förutom bristen på blod, svett och tårar så vet man ju lite som tittare att manusförfattarna vid behov alltid kan hitta på ett nytt botemedel eller behandlingsmetod. Det är ju science fiction, liksom.
Life Support är ett sånt här avsnitt, och mycket riktigt lyckas man slarva bort ett råmaterial som på pappret är extremt dramatiskt: Kiras pojkvän Vedek Bareil skadas under transporten från Bajor till Deep Space 9. Doktor Bashir dödförklarar först honom, men inser sedan att allt hopp inte är ute, och lyckas genom en metod som inbegriper en rad flummiga förklaringar (om än faktiskt godkända av en fackexpert) återuppliva honom igen. Den svage Bareil är en viktig spelare i pågående fredsförhandlingar mellan Bajor och Cardassien, och han prioriterar dem framför vila och hälsa. När Bashir upptäcker skadliga bieffekter av behandlingen väljer Bareil fortfarande att hellre ge sina sista dagar i livet åt förhandlingsarbetet än att sövas ner tills man hunnit kolla upp andra behandlingsmetoder.
Bareil pendlar mellan liv och död, måste välja mellan plikt och personlig hälsa, mellan sina åtaganden mot Bajor och sin kärlek till Kira. Och ändå blir det här inte alls särskilt medryckande. Inte heller de omvälvande fredsförhandlingarna framstår som särskilt spännande. Och seriens tuffaste bitch, Bajors nyvalda religiösa ledare Kai Winn, har förvandlats till ett veligt mähä (kanske också för att hon hade influensa medan man spelade in).
B-handlingen lämnar också ett och annat att önska, framför allt som bihandling i ett avsnitt där producenterna och manusförfattarna tar livet av en rollfigur. Intrigen här handlar om Jake, som ska gå på dejt med en tjej. Hans ferengipolare Nog tvingar honom att göra om den till en dubbeldejt, och som tack för besväret totalsabbar Nog hela dejten genom att uppföra sig som en riktig mansgris. Helt i linje med hur Ferengier behandlar sina kvinnor, bland annat får vi reda på att kvinnorna i deras kultur både skär upp och tuggar maten åt sina män. Under Deep Space Nines gång har vi successivt sett hur ferengierna blivit allt mer nyanserat skildrade, men det här avsnittet är verkligen en återgång till hur det var förr. Ännu konstigare är att kapten Sisko försvarar Nog och skyller hans kassa stil på ferengikulturen. Som om inte Nog skulle vara tillräckligt assimilerad för att förstå hur man ska bete sig mot det motsatta könet.
För mig var det här sällsynt oengagerande. Det känns som om man inte kunde bestämma sig för om man skulle göra det här till ett sentimental avsnitt eller ej. För min egen del hade jag gärna sett lite mer såpa i hanteringen här. Ska man ändå ta livet av en rollfigur så får det gärna vara lite mer stil på det, lite mer smärta och sorg. Eller så var det bara så att jag faktiskt inte var särskilt fäst vid Bareil. Kanske var han bara lite för perfekt och godhjärtad, precis som i det här avsnittet. Orimligheten i hans helgonlika självuppoffrande attityd gör honom faktiskt mer trist än hjältemodig. Lite tvivel hos honom hade nog gjort det hela intressantare.
Betyg: 4/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 343 tv-avsnitt.
…men väldigt fin musik av Dennis McCarthy i det här avsnittet: https://open.spotify.com/track/7DdbLjoyneA2a2KjKvaVzf
…fast Spotify länkar till fel spår på det här albumet. Lyssna på spår 18: He’s Toast. Befriande spårtitel med tanke på vad du egentligen tyckte om Bareil?
Haha!! Ska lyssna nu!
Kan ju inte riktigt tycka illa om avsnittet där Bareil faktiskt dör… Hopplös karaktär som det är skönt att slippa, tycker jag.
Men nä, trist avsnitt och man känner ju igen temat. Nått medicinetiskt dilemma varvat med den där märkliga idén om en supertjänstemän vars närvaro är absolut nödvändig för att förhandla fram ett superviktigt avtal. Jag känner att jag sett det här förut.
Det intressanta är istället – i vanlig ordning – b-handlingen. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om Siskos omvändelse mot större tolerans gällande den ferengiska kulturen. Det här kan ju ses som en oundviklig konsekvens av Federationens toleransfilosofi med primärdirektivet och det vulcanska konceptet IDIC (infinite diversity in infinite combinations), att det kan leda till kulturrelativism. Vilka är vi att klanka ner på andra planeter? Om de vill förslava sina kvinnor och bete sig som arslen så måste vi respektera det! Det är sådana de är. Skulle kanske någon hävda.
I boken The etics of Star Trek ägnar filosofiprofessor Judith Barad stor möda åt att inte bara argumentera mot kulturrelativismen som sådan, utan också bevisa varför detta inte är en del av Star Treks värderingar och inte följer av primärdirektivet (jo, det är många som tar Star Trek på alldeles för stort allvar :)). Hon nämner dock inte detta avsnittet, vad jag kan minnas.
Man kan ju faktiskt se det här som ännu ett avsnitt på temat “problem med primärdirektivets tillämpning”. Men det handlar nu inte om huruvida man ska varna en prewarp-civilisation att de håller på att gå under eller något liknande drastiskt, utan om man kan vara kompis med ett misogynt litet troll som kräver av sin dejt att hon ska hålla käften och skära upp hans mat.
Hahahaha! På pricken!