Det är ovanligt mycket kättja i Meridian. Jo. Visst. Det är väl förstås lite spännande med en planet som pendlar mellan två olika dimensioner, men det är ju den nästan gladporriga kåtheten som är det minnesvärda i det här avsnittet. Hur Meridianen Deral helt ogenerat stöter på Jadzia Dax, och hur hon ganska snabbt bestämmer sig för att inte ha något emot det.
Samtidigt i en parallellhandling så stöter en främmande alien på Kira. När hon avböjer hans inviter så ger han i uppdrag till Quark att skapa ett holoprogram där han kan ha sex med Kira. En storyline som nog inte skulle uppfattas som fullt lika tokrolig idag som man gjorde här, som till exempel scenen där Quark försöker smygplåta Kira med en holokamera. Det här är dessutom det andra avsnittet i rad där ett creep från en främmande planet bestämmer sig för att bli obsessed av Kiras fysiska attribut. Börjar kanske tycka lite synd om Nana Visitor. Här försöker hon skapa en tuff, kompetent och superbutch rollfigur, och det enda manusförfattarna vill är att få henne objektifierad, klä sig i lack i parallelluniversumet och hamna i säng med en religiös ledare.
Att både ladiesarna i det här avsnittet dras in i intriger kring kärlek och erotik är kanske ett sätt att försöka vinna över fler i målgruppen unga män till serien. Men det känns precis så krystat som det låter som. Dax lovestory känns dessutom mer som en tonårsfling än den verkligt stora, fantastiska passionen. Och Kira-storylinen (som egentligen är rätt otäck) tramsas bort till förmån för ett moneyshot på slutet (Kiras kropp – dock gjord med en bodydouble – med Quarks huvud på).
I boken Star Trek Deep Space Nine Companion så verkar det här vara avsnittet som alla mest skäms över och inte vill snacka om. Tycker ändå att själva grundidén med en Brigadoon i rymden hade kunnat bli hur bra som helst, men det är sällan jag sett technobabble framställas med sån total oinlevelse som i det här avsnittet. Det tillsammans med det lite obehagliga kollektiva kåtslaget i författarrummet gör det här avsnittet försumbart på gränsen till ovärdigt.
Betyg: 5/10
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 334 tv-avsnitt.
Tycker det här känns väldigt mycket som ett TNG-avsnitt. Ett tidigt sådant till och med. Klassiskt utforskaravsnitt med en tokrolig bihistoria, kretsande kring holodeck (ok, holosuite heter det hos Quarks).
Lite väl seriöst att besluta sig för att ge sig in i en kroppslös dimension i 60 år med en snubbe man precis träffat, kan man ju tycka dessutom.
Trots att man bor på en rymdstation, så verkar ju dejtingpoolen vara hyfsat begränsad. Jag vet överhuvudtaget inte riktigt vem man skulle orka dejta med flera livstider av kunskap lagrad i hjärnan. Alla måste ju framstå som barnrumpor. Det var väl därför det kändes lockande med en person som tillbringat hela livstider i en kroppslös dimension, antar jag. Men visst, ett extremt val även i dessa Tinderdejtstider.