Jag vet inte riktigt hur det är ställt med integritet och rättssäkerhet och sånt där på Deep Space 9, för det verkar bara vara jag som reagerar på att Kira i det här avsnittet håller i en undersökning om snubben hon ligger med? Borde hon inte ha lämnat över ärendet till någon annan? Tycker hon inte själv att en replik som:
All right, I’ll keep looking. But one way or another, I am going to prove to Winn that you are innocent.
är en smula problematisk?
Winn är alltså den där småtokiga religiösa ledaren som låg bakom planerna för ett attentat i förra säsongen. Och Kiras älskare, vars eventuella inblandning i en cardassisk massaker hon ska utreda, är alltså Vedek Bareil. Han som förväntas bli vald till ny kai, det vill säga bajors högsta religiösa ledare. Ja, det här är alltså ett avsnitt som mest kretsar kring Barjoransk politik, framför allt då intrigerna och maktkampen inom de religiösa ledarna.
Det är imponerande vilken tro man ändå har på de som följer den här serien, det här avsnittet kretsar ju kring hur Vedek Bareil försöker skydda hedern för en person som senast syntes i serien i slutet av förra säsongen. Fast kanske är det bara en av sakerna som gör att The Collaborator främst känns som ett rekapitulationsavsnitt. Minns ni den tossiga religionen på Bajor? Kommer ni ihåg den där märkliga lådan, Orben, som man kan kolla på knarkiga visioner i. Men framför allt är ju syftet med det här avsnittet att se till att den skitjobbiga Vedek Winn vinner valet och blir ny Kai. På det sättet skapas förutsättningarna för en uppsjö av möjliga intriger kring motsättningarna mellan Bajor och Federationen. Att man inte kom på det förrän i arbetet med det här avsnittet – från början var planen var att Bareil skulle vinna valet –är nästan på gränsen till tjänstefel.
Det kvittar hur många mystiska visioner från Orben man kastar in, eller sexiga hångelscener mellan Kira och Bareil – det maskerar inte att den här deckarhistorien bitvis går på tomgång. Winn är så säker på vad som ska hända att hon till och med låter Kira undersöka saken – och det gör förtar en del av spänningsbygget. Men man kan också se det här avsnittet som ytterligare ett bevis på hur Deep Space Nine inte längre ens låtsas vara en serie med fristående avsnitt. Det här är ju helt uppenbart en del av en längre och sammanhängande intrig, både framåt och bakåt.
Betyg: 5/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 322 tv-avsnitt.
Rätt Kai vann! Skulle jag vilja hävda. Den där mesen Bareil önskar jag inget gott. Superonda Winn däremot är alltid ett kärt återseende, och nu finns det ju som sagt en uppsjö bra intriger att bygga vidare på.
Det är någonting med Siskos ganska korta framträdande i avsnittet som jag finner väldigt intressant, och som går i linje med det vi tidigare nämnt om den mörkare utvecklingen inom Federationen och skillnaden mellan TNG och DS9. I scenen med Sisko och Winn framstår de båda som cyniska maktspelare. Visst, han har starka skäl att misstro henne och anledning att inte vara trevlig då hon är en hycklande maktspelare av stora mått. Men även Sisko har sitt politiska uppdrag, att föra Bajor in i Federationen. Han hejar på Bareil, vilket är logiskt då denne stöder hans politik medan Winn tvärtom tidigare motverkat Federationens närvaro. När hon nu annonserar en omsvängning uppmuntrar Sisko henne att gå ut med det offentligt, varpå hon replikerar att de båda offentligt skulle kunna framträda tillsammans.
Vad vi ser är ett tydligt maktspel. Winn skulle tjäna på att framträda tillsammans med “the emissary of the profets” varför hon försöker förhandla sig till en deal där hon får sola sig i Siskos glans inför valet i utbyte mot en politisk omsvängning i federationsfrågan.
Sisko avböjer. Men varför? För att att han är övertygad om att Bareil ska vinna. Han åberopar visserligen primärdirektivet, men det ekar falskt. Det är lätt att hävda principen om att att inte lägga sig i då valet ändå tycks gå ens väg. Och att Sisko inte officiellt har gett sitt stöd för Bareil spelar mindre roll då, som Winn också påpekar, det är allmänt känt att han stöder honom. Och kan man ens säga att primärdirektivet upprätthålls då Sisko samtidigt har ett annat uttalat direktiv om att föra Bajor in i Federationen? De tycks motsäga varandra.
“I would never interfere” säger Sisko. “What an enlightened philosophy” svarar Winn. Men meningsutbytet känns cyniskt, från båda håll.
Skillnaden mot Picard är här enorm. Jean-Luc skulle rynka på ögonbrynen och därefter allvarligt och uppriktigt försöka förklara varför principen om att inte lägga sig i andra planeters affärer är en viktig filosofi som i längden kommer gynna båda parter. Sisko slänger istället ur sig primärdirektivet som en floskel i en käftväxling om geopolitik.
Det primära för Sisko är Federationens utvidgning. Primärdirektivet har förpassats till en allt ihåligare dogm som används till att ge ideologisk legitimitet åt detta.
Federationen är sannerligen ute i mörkret!
De verkar snarare ofta ge uppdrag till folks som har djupt rotade egna intressen i det de undersöker eller får makt över. Jäv verkar inte finnas i Federationens ordbok. Antingen det eller så är alla superpålitliga med en ofelbar integritet tydligen.
Ja, jag håller med om det mesta. Det var ett bra tag sen man sist fick ett avsnitt som verkligen fokuserade de här sakerna, så de har verkligen tagit det ännu längre än TNG röda trådar som dök upp då och då. Det här börjar bli kontinuitet och återkoppling på en helt annan nivå, till den graden att det ställer krav på tittarna att faktiskt hänga med i svängarna och se allt och i rätt ordning. Konstigt också att det tydligen tagit så lång tid att ersätta Kai förresten.
Men precis som Roger nämnde så var det lite väl mycket repetition och det saknade helt enkelt spänning. Det var alldeles för förutsägbart och det kändes som om det stod och stampade lite ibland. Eller så var jag bara inte alltför engagerad i Bajors religiösa liv. När Winn välkomnar utredningen vet man i stort sett redan hur det kommer att gå. Det är då bara en tidsfråga. Sen avskyr jag verkligen Winn som person och vill verkligen inte se mer av henne, men jag får motvilligt erkänna att hon skrivs och spelas väldigt bra ofta. Hon är ju gjord för att vara fienden, för att vara osympatisk, så då har man väl lyckas när tittarna avskyr henne. Det till skillnad från Bareil som man ju ska hålla på, men jag tycker att han blir alldeles för tråkig och ointressant. Jag tror faktiskt att det är skådespelet bakom honom som jag inte riktigt tycker om, det är helt enkelt inte bra nog. Kanske är det därför som jag saknar lite spänning i avsnittet, för att jag egentligen inte håller på eller bryr mig om honom heller.
Så, nej, det här är inte heller ett avsnitt som jag tycker speciellt mycket om. Gillar man såpoperor, intriger och politiskt spel så kan man väl tycka annorlunda, antar jag. 5/10.
Fast jag uppskattar att höra och läsa om hur passionerade andra kan bli av att titta på det, som Kajs kommentar. 🙂
Mycket av idéerna bakom avsnittet pitchades av Gary Holland, som hade skrivit ett manus som till en början främst verkade handla om en äldre man som hade levt på Cardassia i många år och ville återvända till Bajor. Men han skulle visa sig ha en mörk hemlighet och efter Kiras undersökning så visade det sig vara att han hade mördat Kiras far. Senare inser de dock att han bara täckte för sin dotter, som var den riktiga mördaren. Ira Steven Behr och Robert Hewitt Wolfe hjälpte också till en hel del med att anpassa och finputsa avsnittet.
Som Roger skrev så var tydligen planen under hela säsongens gång att det skulle bli Bareil som blev vald som Kai, men författarna ändrade sig i sista minuten inför det här avsnittet. De insåg helt plötsligt att det hade varit väldigt dåligt eftersom han är någon som redan håller med folk på DS9 väldigt ofta, det hade begränsat möjligheterna till intressanta handlingar och drama. Därför blev det till slut Kai Winn.
Gary Holland besökte inspelningen av avsnittet när det var dags för scenen mellan Sisko och Winn, en scen som han hade lobbat hårt för från första början. Han berättar att det kändes lite surrealistiskt att faktiskt vara del av det hela. Holland kom att återkomma med två avsnitt till där han krediteras, först i Voyager och senare även i DS9. I det senare återkopplar man och följer delvis upp något som visades i en viss scen från det här avsnittet.
Det här var alltså sista avsnittet av DS9 som sändes innan slutet på TNG.