Ibland blir jag lite chockad över vilka höga krav den här serien ställer på sina tittare. Jag menar, hade jag inte sett det förra avsnittet av The Next Generation, Journey’s End, så hade jag nog inte förstått särskilt mycket av vad The Maquis handlar om. Det cardassiska fredsavtalet, den demilitariserade zonen, planeter som hamnat på fel sida gränsen – allt nämns som om det var självklarheter som man självklart borde känna till. Fast de introducerats i ett enda avsnitt, i en annan serie.
Journey’s End handlade ju om en specifik federationskoloni (med amerikanska urbefolkningsmedlemmar som emigrerat från jorden) som hamnade på cardassiskt område när ett nytt fredsavtal slöts mellan Cardassia och Federationen. Men i det här avsnittet breddas bilden. Det finns tydligen fler fedarationskolonister som inte velat lämna sina planeter, och som antingen hamnat i den demilitariserade zonen eller inne i fiendeterritorium – och samma sak hos cardassierna förstås. Den ovissa framtiden har lett till att folk börjat beväpna sig – även inom den demilitariserade zonen. Det är helt enkelt en enda röra av gerillarörelser, vapensmuggling och allmän misstänksamhet och paranoia. Hela avsnittet börjar dessutom med ett terrordåd – ett cardassiskt skepp som sprängs just efter att det lämnat Deep Space 9.
Nu är det här ju ett tudelat avsnitt, så jag kanske inte ska vara förvånad över att jag inte riktigt förstår allt som händer efter det första. Men, ska jag verkligen vara så här förvirrad? Å andra sidan är jag inte ensam om att vara lite tappad bakom en vagn här, Sisko och hans Cardassiske motpart Gul Dukat har inte heller en aning om vad som egentligen händer när de två är ute och åker i en skyttel tillsammans och på avstånd ser en strid mellan skepp från Cardassie och Federationen. Det hela blir inte lättare att greppa när den som har ansvar för den här frågan å Federationens vägnar själv verkar vara en av motståndsmännen.
Ett avsnitt som handlar om ett kaotiskt läge i förhållandet mellan Federationen och Cardassia kanske måste vara rörigt och kaosartat. Men inte så här vagt och icke-informativt. Medan hela gränsdragningsfrågan mellan Cardassia och Federationen gicks igenom lugnt, sansat och pedagogiskt i Journey’s End så är det här avsnittet nästan helt utan information. Hur stort är konfliktområdet? Hur många kolonier omfattas? Hur kan den typen av väpnade konflikter som vi ser i det här avsnittet ens kunna pågå utan att det uppmärksammats av Federationen tidigare? Hur dålig är säkerheten på Deep Space 9 når Gal Dukat kan kidnappas där? Vem ljuger för vem? Vi får väl se om det klarnar i nästa avsnitt. För en gångs skull känns det ju åtminstone som om man har kastat ut tillräckligt mycket intrigtrådar och mysterium för att det ska vara motiverat med ett dubbelavsnitt – så har ju inte alltid varit fallet.
Betyg: 6/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 20/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 314 tv-avsnitt.
Visst är det en hel del som introduceras här – Maquis, Siskos gamle kompis, Badlands, etc – och vi slängs verkligen rakt in i det hela, men det är väl nästan att räkna med när det är del ett av två? Å andra sidan kan jag tycka att det inte gjorde att man kände sig mer vilsen att inte ens rollfigurerna verkar ha någon koll eller kontroll på vad som händer runt om dem, istället får vi alla upptäcka det genom deras handlingar i avsnittet.
Men medan jag inte personligen kan påstå att jag känt att avsnittet var alldeles förvirrande så går det inte att komma runt att du faktiskt tycker det. Just att det även bygger på lite saker som introducerades nyligen i senaste TNG-avsnittet kan man väl se lite på olika sätt, beroende på perspektiv. Efter som det verkar ha varit ett medvetet val och det faktiskt är ett och samma universum så ser jag personligen inga problem med det, men om man ser det som ett minus att man måste se ett avsnitt ur en annan serie för att få hela bakgrunden blir det ju så klart det. Om inte annat så har du ju faktiskt sett allting som varit tidigare och i rätt ordning, så du om någon borde väl i teorin ha kunnat hänga med här. Så att du känner att det var förvirrande måste ju göra att man hör lite varningsklockor om att det faktiskt kan vara lite förvirrande.
Det positiva för avsnittet får ju bli att det introducerar väldigt mycket i universumet och i området kring DS9 specifikt. De här avsnitten som inte är isolerade händelser i universumet har en tendens att öka potentialen för att de lämnar avtryck efter sig på det sättet, det känns helt enkelt som om skalan blir större. Det börjar också på allvar luckra upp den klassiska utopiska bilden som vi fått så här långt i Star Trek där det kanske är så pass svart-vitt och simplifierat att det blir lite orealistiskt. På gott och ont börjar DS9 långsamt men säkert gå sin egna väg och röra sig bort från det porträttet av Federationen och utopin i Star Trek. Även Sisko och Dukat fick en hel del plats för att utvecklas vidare och gör det ganska bra i vissa scener, vill jag minnas. Dukat börjar ju faktiskt porträtteras som en riktig person med familj och sju barn, snarare än att bara vara en skurk och motståndare.
Någonting som jag är lite mer osäker på är Siskos gamle vän Cal Hudson. Jag köper att de är gamla vänner, de delarna tycker jag att de båda spelar bra. Men utöver det är jag lite mer tveksam till skådespelarens insatser, men det är möjligt att det kanske märks mer i nästa del. Det var ju ingen speciellt trovärdig start han fick iom att vi aldrig ens hört om honom tidigare, men ändå.
Mitt slutliga betyg för det här avsnittet blir en stark 6/10. Mycket som introduceras och läggs fram för nästa del i handlingen, men jag uppskattar att skalan växer lite mer iom de här avsnitten och att DS9 så sakteliga börjar experimentera lite med formeln som den ärvde från TNG.
Idén bakom avsnittet kom från en hel del olika människor bakom kulisserna på både DS9 och TNG, så det känns som en hög med olika handlingar som de fick ihop till slut. Det gör det svårt att säga vem som bidrog med vad, men det var iaf följande personer; Rick Berman, Michael Piller, Jeri Taylor och James Crocker. Crocker var förövrigt den som sen fick arbeta vidare med att finputsa avsnittet för produktion.
Märk alltså att Berman och Piller är de som främst styr både TNG och DS9 officiellt, medan Taylor är den som blivit befordrad för att i praktiken styra utvecklingen i TNG S07 och Crocker är en manusförfattare på DS9. Med tanke med att jag först trodde att Maquis var skapad främst för DS9 – samma område, hade med Cardassierna att göra, etc – men att jag nu förstått att de i det stora hela utvecklades för VOY, så är frågan om inte grunden till avsnittet kan ha kommit från ett möte angående just VOY. De tre förstnämnda skulle ju ha varit delaktiga där iaf. Detta då de redan visste att Taylor skulle gå vidare till VOY efter att TNG tog slut, samtidigt som Berman skulle ta samma roll där som han redan hade i de andra serierna och Piller skulle börja gå över till VOY under nästa säsong och allt mer lämna över sin roll på DS9 till Behr.
De här var iaf första avsnittet där Maquis presenterades vid namn, efter att grunden för det hela lagts i TNG 7×20 Journey’s End. De var alltså utvecklade främst med VOY i åtanke, men Behr argumenterar att det faktiskt blev DS9 som verkligen ärvde dem då DS9 gjorde mycket mer med dem än vad VOY skulle komma att göra.
Det här var även första gången vi fick höra om Capt. Boday som Dax hade gått på en dejt med. Han beskrevs som väldigt charmig och social, men med väldigt starka åsikter. Vi skulle komma att höra mer om honom, trots att vi aldrig skulle komma att få se honom, då han blev lite som ett internt skämt om annat kanske försiggick på stationen som vi inte såg i avsnitten. Ett annat exempel på det var Morn, som sas vara väldigt pratsam utan att vi någonsin fick höra honom säga något. Tänk Maggie i The Simpsons, ungefär så.
Älskar såna här avsnitt! Politik på hög nivå. Terrorister bland federationskolonister i den cardassiska delen av den demilitariserade zonen. Fick gåshud av att skriva föregående mening… Är det en konspiration? Ett proxykrig? Hur ställer sig den civila oppositionen på Cardassia som introducerades här om avsnittet?
I ett TNG avsnitt för inte så längesen kom det fram att Riker varit inblandad i ett myteri, vilket sågs som något exceptionellt, något som inte händer i Starfleet. Nu gör en högre officer uppror, och det tycks vara fler inblandade. Hela den utopiska bilden av federationen börjar krackelera.
Älskade de här formuleringarna: “Terrorister bland federationskolonister i den cardassiska delen av den demilitariserade zonen. Fick gåshud av att skriva föregående mening…”. Men jag får panik när utopin går i kras. Får det inte finnas något fint i det här universumet? Vavava???
😉
Jo, det är blandade känslor för mig inför utopins minskade betydelse. Har mycket att säga om detta, och har också skrivit om det i lite andra sammanhang, som det är oklart vad det blir av. Men det får allt vänta till Voyager! Skönt att du fått upp tempot nu alla fall 🙂
Jag kämpar på! Slutet på tng hägrar!