Åh, äntligen ett nytt Trillavsnitt! Ett sånt som tar upp och fördjupar det märkliga samspelet mellan triller och symbionter (symbionterna är den där masken som ligger i trillernas mage). Symbionterna blir ju mycket äldre än trillerna, så varje symbiont avverkar ett gäng triller som värdkroppar under sin livstid, vilket betyder att trillerna i sin tur byggt upp ett urvalssystem för att välja ut vilka av dem som är mest lämpade att ha en symbiont i magen.
Sist vi närmade oss den här problematiken var väl i avsnittet Invasive procedures, där en bitter trill som misslyckats i uttagningen försäkte stjäla Dax, symbionten som ligger i DS9-rollfiguren Jadzias mage. I Playing God får vi istället följa just en del av den där urvalsprocessen för symbiont-prospects. Arjin, en rätt stel och nervös praktikant anländer till Deep Space 9 för att göra praktik hos Jadzia. Skälet till hans oro är Dax rykte som en ökänt hård handledare, han har tydligen skickat hem 57 praktikanter under sin karriär. Därför litar Arjin inte riktigt på Jadzia, som har en mer frejdig och vänlig framtoning. Han väntar bara på att det ska visa sig vara ett test av något slag, medan hon förgäves försäker förklara att hon är Jadzia, en egen person – inte bara en värdkropp åt Dax.
Egentligen är det här det första avsnittet som ger en ordentlig fördjupning av Jadzia. Vi får se henne förlusta sig med både klingoner och ferengier, och i en uppmärksammad scen också hennes intresse för privata fribrottningslektioner med en vältränad instruktör (uppmärksamheten handlade väl lite om att skådisen bara hade på sig en handduk här). Överhuvudtaget verkar hon ha en rätt så lättsam inställning till förhållandet mellan arbete och fritid, något som inte är så vanligt bland arbetsnarkomanerna inom federationen. Här får vi också för första gången reda på att även hon en gång i tiden var praktikant hos Dax – och att hon blev hemskickad. Men genom målinriktat arbete blev hon till sist trillen som fick bli Dax nya värdkropp. Men den där traumatiska upplevelsen göra att hon in i det längsta försöker undvika att dissa Arjins stela attitiyd. En omsorg som snarare försämrar än förbättrar hans chanser, om han inte får veta vad han gör fel, hur ska han då kunna ändra stil?
Den här intrigen varvas med en ganska slarvigt hanterad historia där det som först verkar vara lite klet som fastnat på en skyttel visar sig vara ett nytt och expanderande universum. Första reaktionen ombord på Deep Space 9 är att bara förstöra den dör klumpen med protoplasma, men så inser man att det kanske finns intelligent liv där inne någonstans. Upplösningen, där man dumpar det hela på andra sidan maskhålet förstår jag inte riktigt. Kommer inte det nya universumet att sabba en massa där också, när det tränger undan det existerande stjärnsystemet?
Ett helt okej avsnitt, tycker jag. Intressant att äntligen få se rollfiguren Jadzia bli lite fördjupad. Hon har verkligen hamnat i skuggan av sin symbiont, det känns som om Dax och hans förflutna fått lite väl mycket uppmärksamhet hittills i serien. Sen är väl själva praktikanthistorien mest en förevändning för att få göra det. Storyn om det expanderande universumet hade kunnat bli så mycket mer om man vågat sig på att bli lite mer filosofiska. Är kanske vi själva en klump plasma i någon annans universum? Det hade kunnat bli en intressant uppföljning av det här längre fram i tråden, men det hyser jag inte så mycket hopp om. Just nu verkar hela Star Trek-universumet mest bestå av den typen av tappade trådar. Som vad som egentligen hände med råttinvasionen ombord på Deep Space 9 under den kommande parningsperioden. Jag kräver ett svar kring detta!
Betyg: 8/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 17/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 308 tv-avsnitt.
Ett bra avsnitt, men också ett avsnitt med en hel del svagheter som helt enkelt inte når upp till några högre höjder. Därför sträcker jag mig inte riktigt lika långt med mitt betyg. 7/10.
Jag funderade också på det där med protouniversumet på slutet, men hela den handlingen är ju ganska tydligt en sån handling som man inte ska tänka så mycket mer på, så jag tvivlar på att författarna själva ens tänkte så långt. Inte heller kan jag erbjuda något svar angående “råttinvasionen” på stationen eller dess parningssäsong. Ännu en handling som inte erbjuder alltför mycket, varken här eller på längre sikt. Detta var dock en handling som ju var menad att vara lite småkomisk och lättsam också, så jag är lite mer förlåtande på den punkten.
Det här avsnittet handlar ju egentligen mest om Jadzia, Dax, Jadzia Dax och Trillerna i allmänhet och det var på tiden. Jag har ju tidigt i DS9 gått ut med att just Jadzia Dax är en rollfigur som jag uppskattar väldigt mycket, speciellt som en kvinnlig rollfigur då jag känner att hon bryter mot mallen för kvinnliga rollfigur som ofta används (även för s.k. “starka kvinnor”). Om något så är det välbehövligt. Men som vanligt i Star Trek så tar det ett tag för alla att komma fram till vilka rollfigurerna är och hittills så har hon inte fått speciellt mycket plats att utvecklas, så det var på tiden. Annars har de väl mest kört på det säkra, att hon är den kompetenta men lite småtråkiga science officern på DS9. Det har varit lite väl mycket vise, gamle mannen i den rollen än så länge. Men nu så! Nu äntligen börjar man se små smakprov på vem Jadzia Dax kommer att etablera sig som väldigt snart i serien; någon med väldigt mycket kunskap och erfarenhet, ytterst kompetent, men som inte heller har några problem att släppa loss och framför allt att hon är väldigt säker och stolt i alla aspekter av vem hon är. Man kan kort och gott säga att jag tycker om henne i det här avsnittet. Handlingen i sig…nja, det är lite småtråkigt om än intressant om hur urvalsprocessen går till. Nä, för mig är det här först och främst ett genombrott för vad som skulle bli rollfiguren Jadzia Dax.
Stora delar av avsnittet pitchades och skrevs först av Jim Trombetta, samme Trombetta som har krediterats för flera DS9-avsnitt på senaste tiden. I Trombettas utkast lade man dock mer fokus på handlingen med protouniversumet, då det var a-handlingen. Av den handlingen fick Michael Piller skriva om delar, och både minska på utrymmet som den handlingen tog och istället låta Jadzias handling ta mer fokus. Trombetta själv höll inte riktigt med om det beslutet, då han tyckte att avsnittet förlorade den känslomässiga balansen och att protouniversumets handling tappade del av de känslomässiga och etiska delarna från hans eget utkast.
Det här var även det andra avsnittet – andra i rad – som innehöll tre handlingar, något som Piller hoppades skulle karakterisera DS9-avsnitt.
Det här var det andra och sista avsnittet där vi får se den klingonske kocken på DS9 och det var även första gången vi fick se Richard Poe i rollen som “Cardassian Officer” när O’Brien kontaktar honom för att be om hjälp, en roll som utvecklas till Gul Evek som vi kommer se flera gånger i den nära framtiden. Gul Evek är faktiskt en av de fyra rollfigurerna som dyker upp både i TNG, DS9 och i VOY. Av de fyra så är tre med i det här avsnittet; Evek (om än utan att namnges), Quark och Morn. Den enda av de fyra som inte är med i avsnittet är förövrigt Q.
Piller har dock medgett att han aldrig blev helt nöjd med slutprodukten för det här avsnittet. Han menar framför allt att ingen någonsin lyckades sätta balansen mellan de olika handlingarna, samt att få relationen mellan Jadzia och Arjin att klicka.
Slås mest av att detta är andra avsnittet i rad där Odo intar en moralisk position gentemot nya svårdefinierade livsformer. Samma som med hologramen sist, någon invänder att det kanske inte rör sig om verkligt och /eller viktigt liv varpå Odo omedelbart kommer med ett tydligt svar till livsformens försvar.