Ett avsnitt i en helt annan klass än sist jag skrev om Deep Space Nine. Sanctuary är rikt med detaljer (jag fick till exempel googla vad dabo-girl egentligen betyder), det utvecklar Star Trek-universumet (hur lång tid tar det egentligen för den universella översättningsmaskinen att kartlägga ett nytt språk?), berättar mer om livet på Bajor efter Cardassiernas överlämnande (obrukbar jord och svält) och tar sig an ett samtidstema som är mer aktuellt nu än när serien gjordes – flyktingfrågan.
För genom maskhålet kommer den här gången ett skepp lastat med skreeaner. Ombord på en rymdfarkost, nästan lika skruttig som en av de där flyktingbåtarna på Medelhavet, finns de första spejarna i vad som sedan utvecklar sig till en interstellär våg av migranter. Skreeanerna har tidigare varit förslavade av T-rogoranerna, men blev fria när Dominion-riket slog ner deras gamla plågoandar. Då kunde skreeanerna ge sig ut på jakt efter sitt förlovade land, Kentanna, som enligt myten skulle ligga på andra sidan maskhålet.
Inflödet av flyktingar på Deep Space Nine går inte helt smärtfritt. Eftersom skreeanerna varken har pengar eller någon egentlig uppgift på rymdstationen så driver de mest omkring. Odo oroar sig därför över en eventuell ökad kriminalitet, medan Quark går runt och påpekar att skreeanerna fäller hudflagor över hela stationen. Samröret med skreeanerna underlättas inte av att deras kultur är ett utstuderat matriarkat – de har därför extremt svårt att ta rymdstationens manliga befäl på allvar.
När skreeanerna sedan ger beskedet att det är Bajor som är deras förlovade land blir umgänget ännu mera ansträngt. Bajoranerna blir genast ganska mycket NIMBY. Visst vill de hjälpa, men det här är för mycket. Skreeanerna erbjuder sig att bosätta sig på den delen av planeten som cardassierna förstört, och där inget verkar kunna växa. Medan bajoranerna menar att de inte kan riskera den börda det skulle innebära att försörja skreeanerna om det skulle bli missväxt – tydligen balanserar det bajoranska samhället på gränsen till en hungerkatastrof. Men man kan också se att bajoranerna, som precis blivit självständiga, är så pass nationalistiska och religiöst fundamentalistiska att de inte vill ha några inneboende på sin planet –överhuvudtaget är det ju mycket “utvalt folk” över både bajoraner och skreeaners självbild. Skreeanerna blir hur som helst anvisade en annan planet, dit de reser under protest. Besvikna och irriterade när orden om solidaritet och hjälp just är bara ord.
Det här är ett avsnitt som, liksom många andra Star Trek-avsnitt, känns mer aktuellt idag än när det gjordes –åtminstone ur ett europeiskt perspektiv (även om den nog är skriven med tanke på invandringen till USA från Mexico och latinamerika. Sanctuary känns också som ett omsorgsfullt manusbygge där man bit för bit bygger upp den kommande konflikten och moraliska tankenöten på slutet. Även om jag kanske ändå tycker att det saknades någon lite överraskande twist där på lutet.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 294 tv-avsnitt.
Välkommen tillbaka! Det var ett tag sen. 😛
Så, vad är situationen med tittandet just nu? Har du tagit det lika lugnt med tittandet som med bloggandet eller hur långt har du kommit i tittandet?
Kul att du tyckte om avsnittet så mycket! Det var lite oväntat för mig, men visst handlar det om en väldigt intressant situation som dessutom råkar spegla vår samtid ganska väl. Däremot finns lite andra delar, en mer allmän känsla i avsnittet, som sänker det hela lite för mig. Därför får jag ge avsnittet 7/10.
Det som står ut med avsnittet är ju som sagt att de verkligen fokuserat på en väldigt intressant situation och fråga, hela situationen med migranterna/flyktingarna, planeten Bajor och dess folks situation, den Bajoranska regeringen och folkets självbestämmelse över sin egen planet, samt de mer religiösa och nationalistiska aspekterna gör att detta sannerligen inte är någon simpel fråga. Men det är ju stor del av vad som gör detta så intressant!
Det är även lite intressant att du nämner att den här frågan är mer aktuell idag än när avsnittet producerades. Det är ju många gånger just såna frågor och diskussioner som får oss att älska Star Trek, tycker jag och många andra fans. Men är det inte också så att författarna fuskar lite genom att göra frågorna tillräckligt abstrakta att de senare kan passa för många olika situationer som kan uppstå, samt att välja frågor som tenderar att hända om och om igen. Migranter och flyktingar är ju faktiskt inget nytt i värden, och misstänksamheten och negativiteten mot det okända, det som är nytt eller annorlunda, är en väldigt grundläggande psykisk tendens i människan som förmodligen var till stor hjälp tidigare under evolutionens gång. Jag nämner inte detta för att ta något från författarna eller för att trycka ner vad som gjorde avsnittet bra. Däremot måste jag påpeka, med tanke på allt detta, att avsnittet sändes i slutet på 1993 och flykting/migrant-situationen på Balkan var i full gång. Även då tog ju världen, inklusive Sverige, in väldigt många människor från den delen av Europa.
Däremot så finns det som sagt lite allmänna delar i avsnittet som känns ganska medelmåttiga för mig, om vi ska nämna det också. Trots att Dominion nämns för andra gången (första gången Federationen hör talas om dem, vad vi vet), så är detta ett ganska isolerat avsnitt i en serie som vid det här laget börjar bygga upp trådar och handlingar som ska fortlöpa under en längre tid. Situationen skulle kunnat vara något som påverkade den här delen av kvadranten, men istället blir det helt isolerat och nästan irrelevant för serien som helhet. Skreeanerna är precis på samma sätt ett folk som vi aldrig hört talas om tidigare och därmed inte har någon riktig emotionell koppling till. När de dessutom presenteras, till viss del, som ganska arroganta personer som är så säkra på sin egna överlägsenhet att de inte ens nödvändigtvis låtsas vara på samma nivå som människorna som de ber om (förväntar sig?) hjälp ifrån, då är det ganska svårt att ställa sig på deras sida. Inte heller gästskådespelarna lyckades briljera alltför mycket, tyckte jag. De var inte nödvändigtvis dåliga, men bara okej. Så, det finns helt enkelt för mycket med avsnittet som jag blir lite besviken på och som ger mig en känsla av ett ganska medelmåttigt avsnitt.
Grundidén för avsnittet, angående en stor grupp migranter som plockades upp av DS9, pitchades först för serien av Gabe Essoe och Kelley Miles. Men författarna på serien lyckades aldrig riktigt få till det riktigt, så idén blev liggandes. Istället blev det en extern författare som så småningom fick kliva in och försöka göra något av den idén och den personen var Frederick Rappaport. Rappaport hade tidigare skrivit 1×10 Move Along Home och var dessutom vän till Ira Steven Behr.
Rappaport lyckades till slut skriva ihop ett avsnitt baserat på samma grundidén som var bra nog för att Piller och de övriga skulle ge klartecken för det. Först var de dock tvungna att fixa till slutet på avsnittet, då Rappaports utkast utspelade sig så att Skreeanerna fick bosätta sig på Bajor och alla blev lyckliga punkt slut. Det är ju lite av detta utopiska, kanske lite överoptimistiska och förenklande, attityden som Star Trek och TNG ofta skälls ut för. Att det inte är realistiskt och att komplexiteten och de många olika nyanserna skulle ha kunnat utgöra grunden för ett mycket bättre avsnitt. Men det är ju på en sån punkt som DS9 särskiljer sig lite från övriga serier genom att många gånger faktiskt göra just det. Det var slutligen Piller själv som föreslog den twisten för slutet på avsnittet, att Skreeanerna inte alls fick bosätta sig på Bajor. Ett slut där allting inte löste sig, för att det var mer komplicerat än så. Både Rappaport och Behr har dock uttryckt sitt stöd för Pillers avslut och menar att det var både järvt och utgjorde ett bättre slut än vad Rappaport hade föreslagit.
Bland gästskådespelarna för avsnittet så har vi flera personer som bör nämnas av olika anledningar. William Schallert (Varani) hade tidigare spelat Nilz Baris i TOS 2×13 The Trouble with Tribbles, Andrew Koenig (Tumak) är son till Walter Koenig (Chekov) och Kitty Swink (Minister Rozahn) är Armin Shimermans (Quark) fru. Swink skulle återkomma längre fram i DS9 i en annan roll.
Tycker det är ett fint avsnitt som belyser flera aspekter av flyktingfrågan och, som ni båda varit inne på, känns väldigt aktuellt. Särskilt dramatiken på slutet. Tumaks desperata flykt mot det ovälkommande Bajor får mig att direkt tänka på alla de barn som drunknar i Medelhavet efter att deras undermåliga fartyg havererat.
Läser också (möjligen aningen långsökt, men hey, långsökta läsningar är mitt signum) in något lite smartare här. Bajoranerna är skeptiska till flyktingmottagandet då de inte anser sig ha råd, men Skreenerna hävdar ju ständigt att de inte behöver någon hjälp, de behöver bara en plats att bosätta sig på, och plats finns det ju bevisligen. Jag håller alltså inte med LDL här ovan, de ber aldrig efter någon statlig hjälp, bara att få sköta sig själva. Detta lyssnar dock ingen på då enbart positionerna “tycka synd om offren” respektive “inte vårt problem” tycks finnas i den politiska diskursen. Flyktingarna blir i båda dessa positioner till “Den Andre”, en grupp att projicera antingen sina rasistiska/xenofobiska föreställningar, eller sina uppblåsta godhetskänslor på. Ingen bryr sig om att lyssna på flyktingarna själva.
Jag gillar skarpt slutet då Haneek läxar upp Kira och att det hela slutar ganska bittert. Kira gick från positionen “tycka synd om offren” till att börja tänka “realistiskt” – Bajor har inte råd. Men hon fattade aldrig att det fanns ett alternativ till, trots att det redan framförts. Nu säger Haneek det igen, rakt ut. De hade kunnat bli en tillgång, de hade kunnat bidra. Båda hade kunnat vinna på skreenernas ankomst. Men Bajor stängde den dörren. Haneek och skreenerna är varken hjälplösa offer att tycka synd om eller otacksamma välfärdssnyltare, de är självständiga varelser som inte vill vara någon annan till last, precis som alla oss andra.
Jag ska börja med att säga att jag håller med om i stort sett allt du nämner.
Däremot måste jag svara på just den punkten du inte håller med mig om, då jag inte skrev alltför detaljerat om mitt resonemang. De aspekterna och positionerna du nämner stämmer in på vad som händer i avsnittet, men jag menar på att du ändå saknar en viktig aspekt i det hela som gör att de på någon indirekt nivå ändå behöver Bajoranernas “hjälp”.
1. Oavsett vad man tycker om det, eller om äganderätten överlag, så är det bara att konstatera att Bajoranerna ser hela planeten som sin egen planet. Det är dessutom något som erkänns, antar jag, av de övriga makterna i närheten av det här systemet. De hade därmed fortfarande behövt Bajoranernas….givmildhet, då de hade varit tvungna att låna ut/ge bort del av deras planet till den här stora gruppen Skreeaner. På lång sikt, när situationen stabiliseras och både Bajors och Skreeanerna förmodas växa i antal skulle det förmodligen kräva ännu mer givmildhet från Bajoranernas sida. Så länge Bajoranerna inte är villiga att integrera och se Skreeanerna som del av sin egen befolkning så kommer den här typen av konflikt tendera att växa i storlek med tiden.
Vilket leder oss till frågan; Skulle Skreeanerna acceptera potentiella kompromisser i sin trosutövning och vanor för att på så sätt kunna integrera sig med Bajoranerna? Jag ser inget i avsnittet som ger det intrycket. De verkar väldigt arroganta i sin syn på att de är de utvalda och tenderar att inte se andra som jämlikar när det kommer till tro, samt att de verkar väldigt konservativa och strikta med förändring när det kommer till deras tro och vanor. Mycket av det här gäller givetvis Bajoranerna själva också, de ha mycket gemensamt på så sätt, men återigen så är Bajoranerna redan där. Ansvaret att övertyga Bajoranerna om att de är villiga att anpassa sig och att det inte skulle komma att bli något negativt för Bajoranerna faller därmed på Skreeanernas axlar, som jag ser det. De lyckades inte övertyga Bajoranerna om det helt enkelt, deras antydan att de skulle isolera sig på deras lilla del av planeten och inte behöva Bajoranerna tyder om något just på motviljan att anpassa sig.
Dessutom, efter allt Bajoranerna har varit med om med Cardassierna, så finns det givetvis också en stor rädsla och motvilja bland många att ha andra arter i Bajoranskt territorium. Inte ens Federationen verkar vissa vara okej med. Då är många flera nog inte heller okej med ett helt främmande folk som plötsligt dyker upp och vill bosätta sig där permanent. 😛
2. Det här med kostnaden och risken att Skreeanerna inte lyckas klara sig själv, som Bajoranerna tror skulle bli fallet. Visst, Skreeanerna påstår att de skulle klara sig själva där ute och att de inte skulle behöva något av Bajoranerna, men vi får aldrig ens någon förklaring till varför de är så säkra på det. De har inte ens varit nere på planeten för att se vad Cardassierna gjorde med den. Då finns det trots allt all anledning att tvivla på dem.
Om Bajoranerna accepterar det här, med deras egna ansträngda situation som redan inkluderar svält, vad skulle hända om Skreeanerna ändå – trots sin övertygelse – inte lyckas få fram tillräckligt med grödor för sig själva. Det är ju inte etiskt försvarbart att luta sig tillbaka och låta Skreeanerna svälta ihjäl och referera till deras överenskommelse. Oavsett vad Bajoranerna och Skreeanerna kommer överens om skulle ju det etiska ansvaret falla på Bajoranerna att försöka rädda upp situationen om så händer och då blir det ju en rejäl kostnad för Bajoranernas redan ansträngda befolkning (om de ens kan möta Skreeanernas behov).
Tyvärr är det en sak att säga att man inte kräver någon hjälp från Bajoranerna, men om man samtidigt försätter dem i en situation som potentiellt skulle kunna tvinga dem att ge hjälp för att förhindra en humanitär katastrof…ja, vad kallar man det? Då kan det potentiella scenariot bara tolkas som ett potentiellt behov av hjälp som man inte kan säga nej till sen, ett potentiellt pris för det hela. Detta måste man givetvis beakta i sitt beslut.
Min position för det hela är faktiskt inte, tro det eller ej, att Bajoranerna eller Skreeanerna gjorde rätt eller fel. Min position är att Bajoranerna har överläget i den här situationen, de har rätten på sin sida. Rätten att välja. Man ska inte vara naiv, det ligger givetvis en del egoistiskt intresse bakom delar av detta, speciellt punkt 1. Att så var fallet eller att Bajoranerna valde att inte riskera sig själva eller sina egna intressen för Skreeanerna får givetvis var och en resonera som han eller hon vill. Man kan tycka illa om det beslutet.
Min position är snarare följande: Man bör respektera Bajoranerna självbestämmande. Man bör respektera deras beslut i frågan. Därav att jag inte nödvändigtvis tycker att de gjorde rätt eller fel. Kanske kunde de ha gjort och erbjudit mer för Skreeanerna. Kanske. Men det hade varit kostnader och kompromisser kopplade till den givmildheten, något som Bajoranerna tydligen aldrig lät sig övertygas av.
Däremot tycker jag inte att Skreeanerna bara ska ges någon slags offerroll i den här situationen, vilket görs mycket. På samma sätt som jag tycker mig ha granskat Bajoranernas resonemang får jag givetvis också granska Skreeanernas resonemang och beteende. De ha definitivt kunnat göra mer för att få det här att fungera. T.ex. visa sig mer kompromissvilliga och anpassningsbara för att de skulle kunna leva med Bajoranerna på samma planet och lagt fram anledningen till att de var så säkra på att de kunde klara sig själva på marken de diskuterade utan någon risk för att de skulle komma att behöva hjälp.
Sist men inte minst, återigen återkommer jag till att respektera Bajoranernas beslut i frågan. De har givetvis all rätt att vara besvikna över svaret och kanske är det snarare en spricka i fasaden vi får se där på slutet. Där just besvikelsen skiner igenom. Eller så är det just ett tecken på att de inte respekterar Bajoranernas rätt att bestämma själva, att det bara fanns ett möjligt svar som de verkligen hade kunnat acceptera. Nämligen svaret de ville ha. Skulle den här bitterheten ha fortsatt om de fick bosätta sig på Bajor? När de trots allt visade sig behöva något av Bajoranerna och inte fick det, skulle de inte acceptera det och istället bli bittra över det? När deras vanor eller religion kanske krockade i vissa frågor, hade de varit ovilliga att kompromissa för att få det att fungera?
Visst måste jag säga att Bajoranerna ändå har en hel del poänger i sina resonemang. Att framställa det som att det inte fanns några negativa punkter alls och att de helt enkelt gjorde fel tycker jag klart och tydligen inte hela sanningen i den här situationen.