Det här är en riktig maffig trestegsintrigsraket till avsnitt.
Steg 1. Enterprise har blivit kallade till en planet vars kärna håller på att svalna vilket leder till katastrofala konsekvenser för befolkningen där. Den sympatiska kvinnliga forskaren som har bett om Federationens hjälp visar sig vara Datas “mamma”. Hon heter Juliana Tainer och är ex-fru till Datas skapare Noonian Song. Fast nu visar det sig att även Juliana var involverad i utvecklingen av Datas funktioner och personlighet. Hon berättar små historier och anekdoter, men Data verkar vara ovanligt ointresserad, nästan distanserad. Kanske för att hon påminner honom om att han är en programmerad maskin, snarare än en egen, unik individ.
Steg 2. Chocken! Datas mamma är också en android!! Hon röjer sig för Data genom att lösa komplicerade beräkningar i huvudet och spela fiol exakt lika från gång till gång. Dessutom upptäcker han att hon blinkar enligt samma slumpartade system som styr Datas ögonfunktioner. En uträkning som ska få dem att verka mänskliga avslöjar alltså hennes hemligheter. Små och exakta detaljer som bara en androidson kan upptäcka hos en mor. När Tainer är med om en olycka öppnas höljet på hennes skalle och avslöjar hennes mekaniska inre. Och när Data analyserar de tekniska lösningarna inuti Tainer-boten så inser han att hon är tillverkad efter honom. Rent tekniskt betyder det att hon är hans lillasyster, tänker jag, men det kanske är en oviktig detalj i sammanhanget.
Steg 3. I Tainers huvud finns ett chip med en simulering där Data kan snacka med en virtuell version av sin skapare, alltså Noonian Song. Hans viktigaste avslöjande är att Tainer inte vet om att hon är en android, och att Data inte ska avslöja hemligheten för henne. Här ställs alltså Data inför avsnittets stora moraliska dilemma: ska Data berätta för morsan att hon är en robot, eller ska han hålla det hemligt för att inte göra henne ledsen? Och här kommer avsnittets kärnrepliker:
DATA: I find I am having difficulty separating what would be best for her from what would be best for me.
TROI: What do you mean?
DATA: If she knew she were an android, we would have something to share. I would no longer be alone in the universe.
TROI: I know how much that means to you, Data, but at the same time, by telling her you’re robbing her of the one thing you’ve wanted all your life. To be human.
Jag tycker nog att Troi är lite hård mot Data, hans morsa har i alla fall fått pröva på att vara människa innan hon blev en android. Och för min del hade det där moraliska dilemmat gärna fått ta lite mer tid i avsnittet. Det är så pass intressant. Å andra sidan är jag positivt överraskad av den här trestegsraketen i stort. Det är ett ovanligt piggt manus för att vara den här säsongen av The Next Generation. Förresten, älskar fortfarande skådespelerskan Fionnula Flanagan som spelar Datas mamma, men att låta henne göra två olika gästroller under samma år – om än i två olika Star Trek-serier –är trots allt lite märkligt. Hon är dock perfekt i den här rollen.
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 293 tv-avsnitt.
Jag ska erkänna direkt att jag aldrig tänkt på att handlingen i det här avsnittet faktiskt gick lite längre än många av de här typiskt oinspirerade avsnitten som vi fått under åren. Men med det sagt, och trots att Fionnula Flanagan (Juliana Tainer) mycket riktigt är bra i sin roll, så blir det ändå ett något svagare betyg från mig. Relativt oinspirerat med ännu ett avsnitt som täcker kriterierna både för släktingar som kommer på besök och att Data får träffa ännu en av sina okända android-syskon. Det är ganska svagt, tycker jag ändå. Lore kan jag väl acceptera eftersom han introducerades så tidigt, men att så här långt senare fortsätta introducera oss för dessa okända Soong-androider känns som ett ganska billigt drag från författarna. 6/10.
När det kommer till dilemmat på slutet så visst, det är inte ointressant, men det är ett så öppet och vagt dilemma att jag inte riktigt fastnar. Står det något stort på spel? Är det någon stor fråga? Kan man ens säga att något av de två alternativen är fel? Både verkar ju vara rotade i relativ god intention och det finns definitivt bra argument för vilket som. Det känns väldigt individuellt, vilket ju dock innebär att det säger oss något om Data. Att han föredrog att låta Juliana fortsätta var lycklig och ovetandes, snarare än att riskera hennes lycka. Eller var det kanske Trois argument om att hon levde drömmen som Data alltid eftersträvat – att vara mänsklig – som övertygade Data? Kanske bör det säga oss hur mycket Data verkligen önskar att han personligen kunde få uppleva vad hon upplevde, till den graden att han prioriterade det över ren fakta och över sanningen.
Ganska lite bakgrundsinformation verkar finnas för det här avsnittet, men idén som avsnittet bygger på ska ha pitchats av Dan Koeppel och sen ha finslipats till viss del av René Echevarria.
Precis som Roger nämner så var det här den andra rollen inom Star Trek inom samma år för Fionnula Flanagan, efter att hon tidigare under året varit med i DS9 1×07 Dax. Hon kommer att återkomma ännu en gång som gästskådespelare inom Star Trek.
Sist ska påpekas att det för att vara TNG var ovanligt många återkopplingar till tidigare avsnitt och händelser i det här avsnittet.
Du får ju släppa det där med familjebandsbashingen. Jag har helt kommit över det, och tycker att det är ganska kul i stället. 😉