Note to self. Om du blir uppraggad av mystisk okänd kvinna med generös urringning och rolig frisyr mitt i natten på Promenaden på Deep Space Nine, var lite misstänksam. Börja inte genast le lystet med ansiktet förvridet i värsta förförarvarggrinet. Framför allt inte om du för befäl över rymdstationen och skulle kunna bli utsatt för utpressning, kidnappning eller andra typer av bestämda påtryckningar från främmande makt. Om den där heta donnan dessutom inte kan berätta något om vem hon är, var hon kommit ifrån och vart hon är på väg, vrid upp den där misstänksamhetknappen ytterligare några snäpp. Om hon till på köpet har för vana att med jämna mellanrum försvinna spårlöst – ibland mitt framför ögonen på dig – ja, då ska du nog ta dig ur den där flirten så snabbt som möjligt. Annars kan det gå som för kapten Sisko i Second Sight. 
Kärlekshistorien mellan befälhavare Sisko och Fenna är pinsamt fånig och faktiskt rent undermålig ur någon form av intrighantverksvinkel. Att den i vanliga fall så skeptiske Sisko liksom bara skulle falla handlöst för en vilt främmande kvinna är liksom inte bara orealistisk. Att han också gör det den där kvällen när han gått runt och tänkt på sin döda fru är ännu konstigare. Och att han inte genast börjar fatta misstankar över Fennas märkliga beteende är så underligt att jag nästan började misstänka att han utsatts för någon form av magi eller personlighetsklyvning.
Men så verkar ju alla manusförfattare ha velat gå hem tidigt när den här veckans avsnitt skulle fogas ihop. Förklaringen till den mystiska donnans framträdanden är att Fenna är en omedveten telepatisk projektion som skapats av Nidell, en kvinna av det halananska släktet som är uttråkad i sin relation. Lite kackig tycker jag, även om den faktiskt öppnar upp för några ganska spännande alternativa intrigspår. Tänk bara på hur smidigt det där med otrohetsaffärer skulle kunna fixas på New Halana: “Det var inte jag, det var min omedvetna psykotelepatiska projektion som låg med din man!”.
Jag hoppar över detaljerna i den rätt så värdelösa upplösningen, där den självupptagne terraformaren Seyetik tar livet av sig för att hans fru Nidell ska bli fri från sitt äktenskap. Det fick mig faktiskt att undra över om de rökte de crack på manusredaktionen dagen som det här avsnittet fick grönt ljus? Det finns egentligen bara en scen av riktigt värde i det här avsnittet. Det är alldeles i början, när Sisko och hans son bägge har vaknat mitt i natten. Sisko har upptäckt att årsdagen av hans frus död har passerat utan att han lagt märke till det, medan hans undermedvetna däremot har plågat honom med orolig sömn. Medan sonen haft en bisarr mardröm om att pappan försvunnit. De sitter tillsammans och pratar lite ödmjukt och lågmält och visar varandra omtanke och ömhet. Det var ett genuint fint ögonblick, dessvärre är de lite för sällsynta i den här serien.
För seriens fortsatta utveckling kan det här avsnittet däremot vara ganska viktigt. Sisko gör ju faktiskt en officiell entré på dejtingmarknaden här. Undrar om det finns en tinderapp i framtiden ute i rymden? Låt oss bara hoppas att nästa kvinna Sisko träffar inte bara är en undermedveten projektion. De blir så tråkiga i längden.
Betyg:4/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 292 tv-avsnitt.
betyg!
Det är snabba puckar här 😀
fixat!
Nä, inget höjdaravsnitt. Men kom att tänka på en grej. Det där med att terraformare är knepiga personer, det har väl påpekats tidigare, i något TNG-avsnitt väl?
Det låter som något jag känner igen, men jag kan inte komma på något specifikt exempel på det. Dessutom introducerades Seyetik som terraformare, men hans uppdrag i det här avsnittet hade väl inget med terraforming att göra? Eller klassas att återuppliva en sol också som det?
Med tanke på att det i båda fallen var ganska besatta forskare/vetenskapsmän och solar involverade så kanske du snarare tänker på Dr. Paul Stubbs (Bob Kelso från Scrubs) i TNG 3×01 Evolution. Den kopplingen gör jag iaf.
Slutsatsen kanske istället blir att Star Trek verkar tycka att alla forskare är besatta och knepiga. 😛
Mitt misstag. Det här var ett svar till Kajs kommentar.
Håller till stora delar med allt det du säger, men jag tycker att det finns smådetaljer som i mina ögon höjer avsnittet något. Det räddar dock inte avsnittet ifrån att vara ett väldigt mediokert inslag i DS9. 5/10.
Salli Elise Richardsons (Fenna & Nidell) insats i sin roll och att jag tyckte att det fanns lite personkemi mellan henne och Avery Brooks (Sisko), trots att Brooks ibland ganska excentriska personlighet lyser igenom, tyckte jag faktiskt var rätt okej.
Men i slutändan är sanningen ändå att varken den handlingen eller handlingen med Seyetik var speciellt intressanta. Jag har tidigare vid flera tillfällen ställt mig väldigt negativ till den här romantiska avsnitten när det är i episodiskt format. Det här är ännu ett exempel på det.
Kul att du nämner Ben och Jake, för det är många som anser att den relationen är ännu en sak som DS9 får till under seriens gång, att de kommer varandra väldigt nära på ett realistiskt sett. Ett klart avstamp från den ensamme kaptenen som har offrat sitt kärleks- och familjeliv för karriären (det gäller dig också, Riker). Jag har dock märkt att Cirroc Lofton (Jake) inte varit med i en hel del avsnitt här i början. Jag undrar vad det berodde på.
Pitchen som avsnittet kom att bygga på kom från Mark Gehred-O’Connell och fokuserade då på Bashir istället för Sisko, samt att det var mer mysterium/äventyr än romans. Det var sen framför allt Ira Steven Behr och Robert Hewitt Wolfe som filade vidare på det. Därav att alla tre krediteras för avsnittet. Men idén att byta ut Bashir till förmån för Sisko var faktiskt Pillers, då de kände att Sisko skulle må bra av att framställas mänskligare än han hade så långt.
Avsnittet verkar dock ha blivit till lite av en besvikelse bakom kulisserna på serien. Piller menar att det var synd att de inte fick premissen att fungera, då den faktiskt var riktigt bra. Behr, som alltså själv krediteras för avsnittet, säger själv att det här avsnittet inte är någon favorit. Han menar att tittarna var tvungna att förstå att Sisko respekterade Seyetik, vilket aldrig blev tydligt. Dessutom menade han att slutet, med Seyetiks självmord, var ett bra slut. Tittarna var dock tvungna att tycka om och vara emotionellt engagerade i honom, vilket inte heller blev fallet.