DS9: Second sight. Det där Sisko blir kär i en mental projektion.

ds9-second-sightNote to self. Om du blir uppraggad av mystisk okänd kvinna med generös urringning och rolig frisyr mitt i natten på Promenaden på Deep Space Nine, var lite misstänksam. Börja inte genast le lystet med ansiktet förvridet i värsta förförarvarggrinet. Framför allt inte om du för befäl över rymdstationen och skulle kunna bli utsatt för utpressning, kidnappning eller andra typer av bestämda påtryckningar från främmande makt. Om den där heta donnan dessutom inte kan berätta något om vem hon är, var hon kommit ifrån och vart hon är på väg, vrid upp den där misstänksamhetknappen ytterligare några snäpp. Om hon till på köpet har för vana att med jämna mellanrum försvinna spårlöst – ibland mitt framför ögonen på dig – ja, då ska du nog ta dig ur den där flirten så snabbt som möjligt. Annars kan det gå som för kapten Sisko i Second Sightds9-second-sight-3

Kärlekshistorien mellan befälhavare Sisko och Fenna är pinsamt fånig och faktiskt rent undermålig ur någon form av intrighantverksvinkel. Att den i vanliga fall så skeptiske Sisko liksom bara skulle falla handlöst för en vilt främmande kvinna är liksom inte bara orealistisk. Att han också gör det den där kvällen när han gått runt och tänkt på sin döda fru är ännu konstigare. Och att han inte genast börjar fatta misstankar över Fennas märkliga beteende är så underligt att jag nästan började misstänka att han utsatts för någon form av magi eller personlighetsklyvning.

ds9-second-sight-4

Men så verkar ju alla manusförfattare ha velat gå hem tidigt när den här veckans avsnitt skulle fogas ihop. Förklaringen till den mystiska donnans framträdanden är att Fenna är en omedveten telepatisk projektion som skapats av Nidell, en kvinna av det halananska släktet som är uttråkad i sin relation. Lite kackig tycker jag, även om den faktiskt öppnar upp för några ganska spännande alternativa intrigspår.  Tänk bara på hur smidigt det där med otrohetsaffärer skulle kunna fixas på New Halana: “Det var inte jag, det var min omedvetna psykotelepatiska projektion som låg med din man!”.

ds9-second-sight-2

Jag hoppar över detaljerna i den rätt så värdelösa upplösningen, där den självupptagne terraformaren Seyetik tar livet av sig för att hans fru Nidell ska bli fri från sitt äktenskap. Det fick mig faktiskt att undra över om de rökte de crack på manusredaktionen dagen som det här avsnittet fick grönt ljus? Det finns egentligen bara en scen av riktigt värde i det här avsnittet. Det är alldeles i början, när Sisko och hans son bägge har vaknat mitt i natten. Sisko har upptäckt att årsdagen av hans frus död har passerat utan att han lagt märke till det, medan hans undermedvetna däremot har plågat honom med orolig sömn. Medan sonen haft en bisarr mardröm om att pappan försvunnit. De sitter tillsammans och pratar lite ödmjukt och lågmält och visar varandra omtanke och ömhet. Det var ett genuint fint ögonblick, dessvärre är de lite för sällsynta i den här serien.

För seriens fortsatta utveckling kan det här avsnittet däremot vara ganska viktigt. Sisko gör ju faktiskt en officiell entré på dejtingmarknaden här. Undrar om det finns en tinderapp i framtiden ute i rymden? Låt oss bara hoppas att nästa kvinna Sisko träffar inte bara är en undermedveten projektion. De blir så tråkiga i längden.

Betyg:4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 292 tv-avsnitt. 

TNG: Force of Nature. Det miljömedvetna avsnittet (med inslag av katthumor).

tng-force-of-nature

Jag har ju tidigare klagat på de nästan tvångsmässigt fristående avsnitten i The Next Generation. Att manusförfattarna och producenterna helst inte ville göra några stora, dramatiska förändringar som skulle få konsekvenser som man var tvungna att ta hänsyn till i kommande avsnitt. Nu senast var det till exempel den pågående flirten mellan Picard och Crusher som aldrig kom till något köttsligt avslut, eftersom man inte ville begränsa till exempel Picards handlingsfrihet genom att behöva förhålla sig till en relation med doktor Crusher. Och, visst.

tng-force-of-nature-3Men så kommer nästa avsnitt, Force of Nature som avslutas med att Federationen av miljöskäl lägger en hastighetsbegränsning på alla sina skepp. Från och med nu får de bara köra i warp 5, om det inte är ett extremt nödläge, eller någonting annat skitviktigt. Med en enda replik i avsnittets sista scen ändrar man alltså förutsättningarna och spelreglerna för hela Star Trek-universumets kommunikationer. Ja, alltså om manusförfattarna nu hade brytt sig om den där regeln även i fortsättningen. Efter vad jag förstått av de artiklar jag läst i ämnet på nätet så ignorerades den där hastighetsbegränsningen ganska omgående, lite som vår tids löften på klimatkonferenser, typ. Eller, det finns en efterkonstruktion som är något i stil med att man snabbt lyckades hitta på ett sätt att köra sina warpmotorer utan att sabba galaxen och därför kunde sätta plattan i mattan som vanligt igen.

tng-force-of-nature-2Det som tvingar fram de interstellära fartbegränsningarna är upptäckten att ett allt för flitigt användande av warpmotorer så småningom skapar revor i underrymden, subspace rifts. Det är doktor Serova, en forskare från Hekara som upptäcker början till revorna när mängder av rymdskepp passerar hennes hemplanet Den ligger nämligen mitt i en smal passage mellan områden med farlig tetryonstrålning och utsätts därmed av ovanligt mycket strålning (att till exempel Jorden eller andra hubbar i Stjärnflottan inte upplevt liknande saker sägs det ingenting om). När doktor Serova inte lyckas få besättningen ombord på Enterprise att ta hennes teorier på allvar så spränger hon avsiktligt sitt skepp – med sig själv i! Och mycket riktigt, explosionen öppnar upp en reva som läcker farlig tetryonstrålning. Det må ha kostat doktor Serova livet, men till sist fick hon Federationsmännen att lyssna.

tng-force-of-nature-4Tanken att försöka kommentera miljöförstöringen genom en intrig i Star Trek-universumet hade flutit omkring under arbetet med den sjätte säsongen, men idén hade inte riktigt passat in någonstans. Så här i efterhand kan man nog slå fast att det fanns ett skäl till det. Ibland är sådana där omöjliga historier ett tecken på att man bra ska lägga mer. Dessutom blev avsnittet för kort när man väl gjorde manus av idén. Därför var tvungen att spä ut det med andra, inte särskilt nödvändiga, intrigtrådar.

Det här avsnittet trashas ordentligt av upphovspersonerna själva i boken Captains’ Logs- “I think this is the worst that I collaborated on this season” säger till exempel manusförfattaren och producenten Michael Piller. Och visst är det ovanligt amatörmässigt. Det innehåller till exempel alldeles för mycket technobabble. När man ska försöka låta Enterprise surfa på någon sorts vågor som orsakas av tetryonstrålningen så tar mitt tålamod slut. Dessutom är det enda som liknar en b-handling i avsnittet är några scener som kretsar kring att Data bör uppfostra sin katt bättre. Till det kommer att det miljövänliga budskapet är klumpigt och pekpinneartat. Och nämnde jag de dåliga kattskämten?

Betyg: 4/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 291 tv-avsnitt. 

DS9: Necessary Evil. Det där Odo och Kira är med i ett avsnitt av Columbo.

ds9-necessary-2Ska man bli orolig när Deep Space Nine börjar bygga hela avsnitt på tillbakablickar och flashbacks redan i andra säsongen? Det brukar väl ofta annars vara något man tar till när man inte kan hitta på några nya storylines?  Eller är det snarare så att manusförfattarna till Deep Space Nine varit lite väl snåla med backstories för våra huvudpersoner, och att det kanske borde satsas mer på flashbacks för att få en fördjupning och insikt i hur livet tedde sig på rymdstationen under cardassiernas styre?

ds9-necessaryJa, Necessary Evil triggade igång bägge de där tankarna samtidigt.Här får vi nämligen reda på vilken relation Odo och Kira hade till varandra under Cardassiernas ockupation av Bajor. Genom Odos flashbacks får vi se hur han får i uppdrag av den cardassiske befälhavaren Gul Dukat att utreda ett mord som begåtts ombord på rymdstationen. En av de huvudmisstänkta är Kira, och Odo mer eller mindre räddar henne från att hamna i cardassiernas klor.  Men mot slutet av avsnittet får han till sist, flera år senare, reda på hennes verkliga roll i mordet. Eller ska man kanske kalla det för vad det egentligen var. En ren avrättning, genomförd av de bajoranska rebellerna.

Det här är den intressanta delen av intrigen i det här avsnittet. Det finns dessvärre också en ramhandling i seriens nutid, det är den som triggar igång Odos minnen från förr. En ganska dålig deckargåta som inte håller måttet. Jag menar, i vilken annan tv-deckare ringer en utpressare upp sina offer från sin privata telefon och låter sedan dem betala in de efterfrågade pengarna direkt på ett konto som lätt går att koppla till utpressaren. Upplösningen på det här fallet kändes som ett barnprogrammanus. Enligt min Deep Space Nine Companion så är det här ett avsnitt som fansen gillar, och en av manusförfattarna brukade jobba på serien Columbo. Hmmm. Det var länge sedan jag såg Columbo (det är alltså en tv-serie som gick på tv när jag var liten), men inte var det väl så här primitivt?

ds9-necessary-3Nej, det är som en utbyggd bakgrundshistoria som Necessary Evil fungerar bäst. Här får vi till exempel en insikt i Odos stenhårda inställning till etik och moral, något som han ser som en ledtråd till sitt okända ursprung. Däremot är jag inte helt säker på att det här avsnittet förklarar den spända relationen mellan Odo och Kira i första säsongen. Jag minns det som att hon var kritisk till Odos position som säkerhetsansvarig, eftersom han tidigare arbetat med Cardassierna. Inte riktigt så man brukar behandla någon som räddat en från fängelse. Eller ska man se det som att hon överdriver sin reaktion för att han inte ska förstå att hon var skyldig till mordet då, för länge sen. Och på tal om brott och straff…det här är ett av Quarks mer misslyckade avsnitt. Han är på nytt ett samvetslöst svin, men den här gången håller han nästan på att stryka med i någon form av instant karma-bestraffning.

Måste också nämna att den bild jag får av själva rymdstationen under Cardassiernas styre är extremt väl genomförd. Det är så deppigt och vidrigt och mörkt och blåtonat och fånglägerliknande att jag är förvånad över att någon som levde på Deep Space Nine på den tiden skulle stanna där en minut längre än de var tvungna till.

Så, för att sammanfatta det hela: bra relationsfördjupning och en bra gestaltning av rymdstationens historia, men en urdålig deckarhistoria som drar ner betyget ordentligt. Och så några pluspoäng ändå, som kompensation, för flera smakprov på ferengiskriket. Det var fantastiskt.

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 290 tv-avsnitt. 

TNG: Attached. Det där Picard och Crusher läser varandras tankar. Men ändå inte ligger.

tng-attached

Jo, det finns väl egentligen en mest lite pliktskyldig rymd-intrig  i det här avsnittet. Om planeten Kesprytt, som är uppdelad mellan två paranoida folk, keserna och  prytterna. Keserna vill gå med i Federationen, medan prytterna inte ens vill ha kontakt med omvärlden. De sitter och surar, totalt isolerade på ett sätt som skulle få Kim Jong-un att bli grön av avund. För att inte tala om Enver Hoxha.

Fast, egentligen verkar det där mest vara en ursäkt för att berätta en story där kapten Picard och doktor Crusher länkas samman telepatiskt. Det är prytterna som kidnappar de två och sedan opererar in någon form av neurologisk sändare i deras nackar. Tanken är att de ska kunna läsa Crushers och Picards tankar – prytterna misstänker givetvis att Federationen och Keserna ska gå in i en allians riktad mot prytterna, jag sa ju att de var paranoida.

tng-attached-2Men innan det är dags för förhör så får Picard och Crusher hjälp att rymma genom en kes-agent. De får en karta som hjälper dem att ta sig förbi och igenom en rad hinder – alla verkar inspirerade av något generiskt datorspel. Men under tiden de tar sig igenom den hinderbaneliknande flyktvägen så börjar deras respektive tankar liksom läcka in i varandras medvetande. Det som börjar med några spridda ord och fraser utvecklas snart till att de börjar dela medvetande. Dessutom är det telepatiska bandet mellan dem så pass starkt att de inte kan gå mer än några steg bort från varandra innan de blir extremt illamående och svimfärdiga. Jag undrar förstås genast hur de gör när de ska bajsa, men detta redovisas inte i avsnittet.

Det har ju mer än antytts att det finns en pågående flirt mellan Crusher och Picard, men varje gång det börjar se ut som att de ska komma till skott så bangar någon av dem ur. Mentalt sammanbundna så finns det inte längre något sätt att dra sig undan The Talk. Crusher lyckas rota fram ur Picards hjärna att han varit, men inte längre är, förälskad i henne. Ändå är det han som vid avsnittets slut gör ett försök att närma sig Crusher, som försiktigt men bestämt avspisar honom. “Okej, då är väl romansen över. Case closed. Vi går vidare i livet”, tänker vi tv-tittare. Ja, men gissa vem som ställer sig utanför Picards hytt och ser djupt deprimerad ut. Eller ångerfull. Eller bara plågad av gaser i magen. Picard å sin sida stirrar tomt ut i rymden.

Om de där två bara såg till att ligga med varandra, så är jag helt säker på att resten skulle ge sig själv. Något skulle i varje fall hända. Och hade The Next Generation gjorts idag så hade de två säkert gjort ett försök. Jag menar, tänk hur många säsonger av såpaliknande intriger man skulle kunna klämma ur det där.  Men det var just det, man vill inte att Star Trek skulle utvecklas till en såpa. Eller begränsa Picard och Crushers storylines i kommande avsnitt. Det vill säga, i och med att serien fortfarande klamrar sig fast vid “avslutade och fristående avsnitt”-konceptet så nollställs Crushers och Picards relation vid avsnittets slut, trots allt de varit med om tillsammans. Ja, till och med så nollställt att man fortfarande kan tänka sig att en relation kan vara möjlig, någon gång i framtiden. Fegt.

tng-attached-3Trots det uteblivna liggandet så tycker jag att det här var ett bra avsnitt. Berättat med lätt hand, viss humor och ett högt tempo i manuset så blir det faktiskt lite bättre än vanligt. Extra plus också för att de där prytterna har klätts ut i något som man annars mest brukar ha på sig när man tävlar i skridskoåkning (fast fulare), samt några kuriosapoäng för att avsnittet är skrivet av Carl Sagans son.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 289 tv-avsnitt. 

DS9: Rules of Acquisition. Det med ferengisk kvinnokamp.

ds9-rules-3

Så var det dags för ytterligare ett Ferengi-avsnitt. Och visst har de blivit mer och mer uthärdliga? Ja, till och med rätt roliga, om jag ska vara helt ärlig. Då och då fastnar ändå skrattet i halsen, eftersom ferengierna nu inte bara är fega, falska, förrädiska och giriga. De har också utsetts till ställföreträdande sexister i serien, ständigt kåta på vartenda kjoltyg som kommer i närheten.

ds9-rulesMen det här avsnittet tar ändå itu med en del av sexismen. Quark skaffar sig nämligen en ny medhjälpare: Pel, en ung ferengier med stora ambitioner och en enorm kunskap när det gäller ferengiernas heliga och genomcyniska skrift – the rules af acquisition. Quark och Pel får tillsamman ett hedersuppdrag. De ska företräda ferengierna när det första handelsavtalet någonsin ska slutas med dosierna, ett folk från gammakvadranten. Om ferengiernas förhandlingstaktik är att vara listiga och svekfulla verkar dosierna snarare arbeta med våld och fysiska hot.

ds9-rules-4Men allt är inte som det ser ut. Ganska snart får vi tittare reda på att Pel egentligen är en kvinna. Hon har låtit göra proteser som ger henne större öron – tydligen den stora skillnaden mellan män och kvinnor hos det ferengiska folket (överhuvudtaget verkar det vara storleken på öronloberna som är det som utstrålar verklig manlighet hos ferengierna). Genom sin utklädnad lyckas Pel undkomma den högst konkreta kvinnofälla som finns i ferengikulturen. Att kalla ferengisamhället för ojämställt verkar vara ett understatement. Kvinnorna får inte ens ha på sig kläder där, och Pel är den första ferengikvinnan vi överhuvudtaget fått se i ett Star Trek-avsnitt.

ds9-rules-2Det som hade kunnat bli ett kraftfullt feministiskt statement urartar istället i en Trettondagsafton-liknande historia. Det blir helt enkelt lite flörtigt läge mellan Quark och Pel. Men det som framstår som oroväckande homoerotiska tendenser för Quark är i själva verket gammal hederlig heterosexuell kättja. Insprängt i denna kärlekshistoria med förhinder får vi också se en av de sällsynta glimtarna från livet i den till stor del okända gammakvadranten. Eventuellt kan det bli mer inblickar i vad som finns där framöver, nu när Quark fått de första ledtrådarna in i The Dominion – herraväldet. Det första herravälde eller imperium som jag hört talas om som varit hemligt. Ja, ja. Får väl veta mer så småningom, om nu inte detta bara är en intrigtråd som överges senare.

 

Betyg: 7/10. (Lite extra bonuspoäng för en i det närmaste feministisk intrig i det här avsnittet. Även om Dax förstås agerar könsförrädare och verkar kunna svälja hur mycket gubbig sexism som helst för att få lov att ägna sig åt sitt spelmissbruk.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 288 tv-avsnitt.