På ett sätt var torsdagen den 8 september 2016 dagen för mitt stora nederlag. Just i torsdags, på Star Treks jubileumsdag, var det ju meningen att jag skulle ha avslutat den här bloggen. Hunnit se alla avsnitt och, efter ett och ett halvt års bloggande, ha skrivit av mig allt jag kunnat formulera kring Star Trek. I stället fick den här lite misslyckade Star Trek-bloggaren fara runt som en tätting mellan olika radiostudior för att prata både om Star Trek och det kapsejsade bloggprojektet.
Dagen började hos SVT:s Go’morron Sverige (en halvtimme in i programmet – kan bara ses några dagar till), och följdes sedan av PP3 (17.50 in i programmet) och Studio Ett (84 minuter in) Sveriges Radio. Jag gjorde också en kort (lite rörig) telefonintervju med Svenska Dagbladet, och var dessutom citerad i Hanna Fahls artikel om Star Trek i Dagens Nyheter.
Men dagens egentliga höjdpunkt var när jag skulle introducera det avsnitt från The Next Generation som jag fått välja till Bio Rios Star Trek-kväll. Det var ett hundratal personer där som fick se både The Man Trap och Frame of Mind – det senare var det avsnitt som jag valt ut. Kanske låter det lite smörigt, men det kändes faktiskt otroligt kul att få stå och prata inför en grupp människor som förstod vad jag menade när jag försöker skoja om galenskap och de tre musketörerna och Star Trek (ja, det är lite av en nyfödd nördgrej jag håller på med). Dessutom så fick jag ju träffa en av kommentatorerna på den här bloggen, tillika känd som twittraren “Klingonska”. Att jag däremot glömde bort att berätta om namnet på min blogg när jag hade en möjlig kärnpublik var väl lite korkat av mig.
Det var en rolig dag, och jag hoppas att ingen av de “riktiga” Star Trek-experterna känner sig trampade på tårna av att en nybörjare som jag fick sitta och bre ut mig i en massa medier. Jag stormtrivdes, och det kändes framför allt så otroligt skönt att sitta i en studio och faktiskt prata om ett ämne som man både tänkt en massa på, och känner utan och innan (i alla fall de första 38 procenten). Det här är verkligen motsatsen till den snabbinläsning som jag ofta sysslar med som journalist. En förberedelsetid på mer än 18 månader är ju rätt sällsynt.
Bonusinfo: tydligen innehåller ljudklippet med klingonska i Studio Ett faktiskt ljud som går baklänges, enligt min auktoritet, Twitter-Klingonska. Star Trek, alltså. Just när man tror att man fattar något så visar det sig att man faktiskt inte alls gör det.
Kul att ses DI’rujmajDaq (“IRL”)! Kul att jubileumet blev så uppmärksammat även här i lilla Sverige, som annars brukar inställa sig rätt apatiskt till Star Trek 🙂
Visningen blev ett riktigt bra avslut på dagen. Det har nog varit mer än fem år sedan jag såg vare sig The Man Trap eller Frame of Mind, men båda två är ju riktiga höjdare!
Det går att läsa om historien bakom baklängesklippet på Star Trek Databas (för jag kan ju knappast låta bli att skryta om mina insider-kunskaper):
http://www.startrekdb.se/index.php?nyhet_id=3845
Detsamma, och tack för länken!