Det här är väl det närmaste ett renodlat actionavsnitt som The Next Generation någonsin har kommit. Väldigt lite filosofisk överbyggnad, och mycket mer av spänning och mysterium. Och det funkar! Även om avsnittet inte helt lever upp till pitchen “Die Hard på Enterprise” – även om det finns en del likheter med Bruce Willis-filmen.
Kanske känns också Starship mine lite annorlunda jämfört med resten av säsongen eftersom man den här gången är snubblande nära en Deep Space 9-intrig. Enterprise ligger i docka i det här avsnittet, så det är inget anfallande skepp eller mystiskt väsen som tar sig ombord den här gången, utan istället terrorister förklädda till tekniker.De ska stjäla restprodukten trilithiumharts som kan användas som ett biologiskt vapen. Ämnet ska hämtas från warpmotorn samtidigt som Enterprise är evakuerat för en baryonbestrålning, ett slags desinfektion av skeppet som är skadligt för allt organiskt liv ombord. När Picard blir ensam kvar ombord på skeppet tillsammans med terroristerna så utvecklas det hela till ytterligare en “kampen mot klockan”-intrig, men ovanligt avancerad den här gången. Skeppet utsätts nämligen av baryonstrålen från ena sidan till den andra, och personerna ombord jagas av den dödliga strålen som skoningslöst arbetar sig igenom Enterprise.
Vi får också se en ovanligt vital och actionhjältemässig Picard bluffa, slåss, arrangera fällor och sabotera för sina motståndare. Ja, när han inte står och klappar på trädetaljerna på bryggan, oförmögen att skiljas ens ett dygn från sitt kära skepp utan att hans hjärta nästan brister. En tydligare etablering av att något ont ska hända ombord kan man ju knappast heller önska sig. Och på slutet drar sig inte den vanligtvis så stele och formelle Picard att själv bestämma bestraffningen för vapensmugglararna/terroristerna.
Istället för en fullt utbyggd b-plot kör man i det här avsnittet mer ett running gag som återkommer i olika former. Det stående skämtet kretsar kring att Data försöker lära sig kallprat, något som slutligen når sin höjdpunkt när han får mingla med den ökände skitsnackaren kommendör Hutchinson på databasen intill rymdskeppsdockan. På nytt ett av de där skämten som får en att misstänka att Star Treks manusförfattare närde en hemlig dröm att skriva manus till Full House.
Jag är själv lite överraskad hur positiv jag var till det här avsnittet. För en gångs skull kom jag på flera guldkorn när jag satt och analyserade avsnittet här i bloggen i efterhand. Tror att jag var lite utsvulten på lite spänning och action i The Next Generation. Och på att Picard för en gångs skull skulle få vara en riktigt hjälte.
Betyg: 8/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 257 tv-avsnitt.
TNG har en del avsnitt som i någon mån är ganska action-baserade, men visst är det här ett av de främsta exemplen på det. Utan tvekan var även Patrick Stewart väldigt glad över det, han efterfrågade ofta att få mer action.
Jag håller med om att det ändå är ett ganska sevärt och lite småkul avsnitt, men jag håller det dock inte så högt som Roger gör. 7/10. En svag sjua, vilket jag återkommer till.
Huvudhandlingen om Picard på skeppet fungerar ändå relativt bra för vad det är. Det kommer aldrig få högsta betyg från mig så klart, men det fungerar tillräckligt väl inom sin ambitionsnivå. För mig handlar det största problemet om B-handlingen. Inte bara att B-handlingen i sig är ganska seg och småjobbig som Roger nämnde, men att allt bara känns så billigt och ihåligt. Rummet, gästerna, allting känns bara som en budgetlösning i B-handlingen. För mig förstör B-handlingen atmosfären i avsnittet en del och det är nästan att jag därmed sänker betyget till en sexa. Nästan.
Jag återkommer även till det här sista, att allt känns så billigt ut, i bakgrundsinfon här nedanför.
Avsnittet pitchades och krediteras helt till Morgan Gendell. Gendell som även hade pitchat och krediterats för 5×25 The Inner Light i förra säsongen. Vissa ändringar fick dock göras där Piller och de övriga författarna inte var helt nöjda med originalet. Det låter faktiskt som om det hade kunnat gå ganska illa, för Piller beordrade en omskrivning medan de redan hade börjat filma och på det så fick de korta ner produktionstiden för avsnittet till enbart sju dagar. Även i efterhand är väl inte Piller helt nöjd med avsnittet, då han tycker att det kanske inte passar in i serien riktigt.
Den främste författaren på serien som jobbade med avsnittet men alltså inte krediterades var Ron Moore. Moore nämner att en av de främsta kännetecknen från Pillers era på TNG var att allt skulle handla mer om rollfigurerna och att utveckla dem på något sätt inom serien struktur. Med det sagt så hade de också lärt sig att ibland är det okej att bara göra ett kul action-avsnitt, utan att försöka trycka in massa annat på ett onaturligt sätt. De var dock lite oroade av att det kanske var för mycket action och död i avsnittet och Moore berättar att det oftast var han bland författarna som tenderade att vilja döda folk kors och tvärs i sina avsnitt. Piller och de andra fick försöka tygla honom lite. En annan sak som Moore berättar om hans arbetet på det här avsnittet är att det som så många andra gånger handlade mycket om att hålla avsnittet inom budget, vilket innebar att skala tillbaka på del av action-scenerna.
Vi får minnas att även om vi pratat om budget och att de haft svårt att hålla säsongen inom budget på DS9 vid tidpunkten så visar det att DS9 var ett i grunden ganska ambitiöst och kostsamt projekt. Trots det har man alltså försökt att spara in på kostnaderna över på TNG under den här säsongen, för att i det tysta skicka lite mer pengar till DS9. Det är det jag vill komma till för det här avsnittet var ett specifikt exempel som jag har hört fick lida av detta. Detta var anledningen till att allt kring B-handlingen såg så billigt ut, kulisserna, att det knappt var någon där på festen, etc. Marina Sirtis (Troi) ska ha blivit vansinnig när hon dök upp för att filma de scenerna och såg hur billigt och löjligt underbudgeterad den delen hade blivit på grund av detta.
Vi kan inte heller avsluta bakgrundsinfon utan att nämna att Tim Russ (Devor, en av skurkarna) presenterade sig inom Star Trek i just det här avsnittet. Russ hade redan gjort auditions i början av TNG för rollen som LaForge, men blev andravalet efter Burton. Sedan dess hade han både fortsatt göra auditions för småroller på TNG, samt för en av de främsta rollerna i DS9 utan att riktigt lyckas. Fram tills nu. Mest känd inom Star Trek är han ju förstås för att han spelar Tuvok i VOY.
Du lade in bilden från avsnittet där Picard använder sig en klassisk Vulcan nerve pinch för att oskadliggöra Devor, men jag vet inte om du inser ironin i det hela (för oss som redan sett VOY). Rollfiguren Tuvok, som Russ alltså spelar i VOY, är nämligen från Vulcan och använder sig flitigt av Vulcan nerve pinches. En liten kul detalj. 😛
Ja, men jag tyckte också att jag kände igen honom! Bra att du reder ut allt!!
Just ja, det var ju i det här avsnittet B-handlingen om kallprat var, Rätt vanligt för TNG:s B-handlingar, man minns dem om man funderar lite men det blir efter ett tag svårt att komma ihåg vilket avsnitt som hade vilken B-handling. Här tycker jag att det blir lysande när Data ska samtala med kallprataren. Verkligen irresistable force vs immovable object. Tragiskt bara att Hutchinson skjuts ihjäl av terroristerna. Riktigt sorgligt när man tänker på det, det hade han väl inte riktigt förtjänat?. Här är också en märklighet i avsnittet. Vad jag minns så kommenterar ingen Hutchinsons död, han ligger bara där under en filt i rummet i några scener medan alla, inklusive Crusher inte verkar ta den minsta notis. Det känns som att någon scen måste ha klippts bort här.
7/10 av mig med.
Jo, det stod något om det någonstans. Antingen att det fanns i manus och inte spelades in eller klipptes bort. Ovanligt drastisk lösning dock för snälla TNG. Men så är det ju ett ovanligt drastiskt avsnitt öht. Som det faktum att Picard faktiskt låter terroristerna dö. Så där är han ju inte annars. Men nu blir det ganska mycket Bruce Willis över det hela.