Just det. Jag har inte skrivit så mycket om Dax ännu. Eller ska jag vara lite formell och extra tydlig nu och säga “Jag har inte skrivit så mycket om Jadzia Dax”, så det inte blir några missförstånd? För Dax är ju en symbiont, precis som Odan som Beverly Crusher hade en flirt med i The Host i The Next Generation. Symbionten är helt enkelt en klump som lever i magen på sin värdorganism, som i allmänhet hämtas från planeten Trill där det anses som en stor ära att bli utvald att bära en symbiont. Men eftersom symbionterna lever längre än trillerna så flyttas symbionten över till en ny, ung person när den gamla värdkroppen är utsliten.
Det är därför det är lite noga med förnamnet, det hämtas från värdkroppen medan efternamnet är symbionten. Befälhavaren på Deep Space Nine, Sisko, var till exempel polare med snubben Curzon Dax. Nu måste han vänja sig vid att hans gamla killkompis har en ung kvinnas kropp och heter Jadzia. Dax är i och för sig samma klump där inne i magen, men varje värdkropp och symbiont skapar en ny personlighet tillsammans. Ja, det var i alla fall så jag uppfattade det i det här avsnittet – som egentligen är en enda lång backstory-exposition för rollfiguren Dax, om än förklätt till ett rättegångsavsnitt. Dax begärs nämligen utlämnad till planeten Klaestron IV. Men kan verkligen Jadzia Dax ställas inför rätta för ett brott som Curzon Dax misstänks för? Sisko tänker åtminstone göra allt för att rädda sin gamle vän, även om han numera är en hon.
I det här avsnittet är det birollerna som är mest intressanta. Anne Haney är en skådespelare som man sett i massor av roller genom åren. Hon spelar domare här, något som hon också gjorde i min gamla favoritserie LA-Law. Det här var dessutom andra gången vi såg henne i Star Trek, sist var det i avsnittet The Survivors i The Next Generation. Blir mycket nostalgisk när jag ser henne. Tycker hon kan vara hård och bossig på ett sätt som få andra kan.
Ett ännu mer välkänt ansikte är Fionnula Flanagan. Hon var ju med i min barndoms stora tv-sensation Familjen Macahan och gör här sitt första av totalt tre inhopp i Star Trek-serier. I det här avsnittet gör hon den ganska otacksamma rollen som änkan efter den man som Dax misstänks ha hjälpt till att mörda. Efter sin död blev hennes man utsedd till martyr och folkhjälte, något som gjort att hon inte kunnat ge Dax det alibi för mordet som han behöver. Dax befann sig nämligen i hennes säng, de två hade en affär bakom mannens rygg.
Det här avsnittet börjar ovanligt actionfyllt, med kidnappningen och bortförandet av Dax. När det sedan går över till att bli ett renodlat rättegångsdrama så tappar jag successivt intresset. Det blir lite tjatigt. Det blir för pratigt. Jag vet att inget ont kommer att kunna hända Dax eftersom hon är en av de återkommande rollfigurerna.
Jag är också missnöjd med själva upplösningen som jag tyckte kändes lite mesig. Jag var helt övertygad om att det var frun som låg bakom mordet på sin man nationalhjälten. Att hon ville röja sin man ur vägen för att kunna leva med Dax istället. Men så pass omoraliskt fick det inte bli den här gången, tydligen. Inte ens i DS9. Däremot fick vi i det här avsnittet en föraning om den kommande storyline då Dax könsöverskridande identitet leder till Star Treks första samkönade hångelscen
Betyg: 6/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 8/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 250 tv-avsnitt.
Ja, för att ta det bra, jag älskade domaren, Siskos plan att dra det hela i långbänk går ju upp i rök på 2 sekunder. Det är en hel del bra här, men avsnittet har en enorm logisk lucka. De har ju en högt uppsatt representant för Trill till hands för att vittna i rättegången, varför frågar de aldrig hur Trill själva hanterar sådana här situationer. Visserligen är det Bajor som har domsrätt men när hela fallet hänger på en fråga som Trillerna själva måste ha prejudikat för kanske man skulle fråga dem. (Men då hade det inte blivit något avsnitt.) Det andra problemet är att man faktiskt aldrig svarar på frågan avsnittet handlar om. Vi får inte veta om och i så fall hur en Trill kan ställas till svars för brott begångna i en tidigare värdkropp. (Vi kommer få i alla fall ett implicit svar på den frågan längre fram)
Det känns som de försökt göra Measure of a man igen men inte fått till det. 5/10 (skulle varit 6/10 om det inte varit för det plågsamma logiska hålet att inte fråga efter prejudikat.)
Sist. Undrar om manusförfattaren möjligen lät sig inspireras av Gary Moores: Over the hills and far away. Alibit som man inte vill använda är ju det samma.
Tycker att du har lite väl höga tankar om interstellär rätt. 😉 Givetvis HAR ingen Trill eller klumpi magen gjort något brottsligt tidigare.
” Däremot fick vi i det här avsnittet en föraning om den kommande storyline då Dax könsöverskridande identitet leder till Star Treks första samkönade hångelscen”
Vad är detta för själv-spoilande? 😛 Jag antar att det var en sån sak som du redan visste om i förväg.
Återigen håller jag med er om mycket, därmed ger även jag avsnittet 6/10. Ännu ett lite ljummet avsnitt medans serien försöker hitta sin egen röst. Här återgår vi iaf till att definiera och lära känna de främsta rollfigurerna. Den här gången handlar det alltså om Jadzia Dax.
De hade ju som sagt förändrat Trillerna en del sen vi först såg de i TNG 4×23 The Host. Men du har uppfattat det rätt, Roger. Nuförtiden är det alltså så att de båda parterna skapar en ny identitet. Jadzia Dax är alltså inte Curzon Dax. Därmed kanske lite av mitt problem med själva rättegång förklarar sig självt…? Avsnittet försöker ju utforska Jadzia Dax, men rättegången handlar om något Curzon Dax hade gjort. Visst ger det lite bakgrund, men det säger oss ingenting om vår Dax. Själva ämnet kring hur man rättsligt sätt hanterar Trillerna är väl ganska intressant, tycker jag, och jag håller med Hoffa om att det var konstigt att de aldrig frågade Trillerna om prejudikat för såna här situationer.
Iom att jag inte har alltför mycket att skriva om avsnittet, så passar jag istället på och skriver om Jadzia istället. Perfekt! Jag ser nämligen väldigt mycket fram emot att se vad du kommer tycka om Jadzia, Roger. När jag först såg DS9 blev hon nämligen, på sätt och viss, en av mina favoriter på DS9. Jag ska inte spoila för mycket, men hon bryter liksom mallen för hur kvinnliga rollfigurer är på TV. Hon har självförtroende, hon är kompetent (science officer, alltså lite som Spock/Data innan henne), hon har hög rang på stationen, hon vågar ta för sig, hon skäms inte för sin sexualitet.
Alltså på så många sätt minns jag att jag tyckte hon var helt fantastisk och att hon verkligen var unik, på det sättet som manliga rollfigurer oftare fick vara sin egen person utan att bindas vid könsroller och mallar. På så sätt så tycker jag rent av hon i grunden är en bättre förebild än många andra som ofta nämns i såna lägen. Men vi återkommer säkert till den här punkten i framtiden. 🙂
Nu är hon väl inte riktigt där än, utan det tar ett litet tag innan hon utvecklas till den rollfiguren jag pratar om. Just nu så skriver de henne fortfarande framför allt som en vis gammal man.
Idén bakom avsnittet kom framför allt från Peter Allan Fields, och han ska sen även ha jobbat en del på avsnittet med D. C. Fontana. Fontana som ju är välkänd inom Star Trek vid det här laget, då hon var med och krediterades för avsnitt redan från början av TOS. Avsnittet var det ända som hon skrev för DS9 och det var faktiskt det sista manuset hon skrivit öht för Star Trek.
Meningen bakom avsnittet var från början så klart att utforska rollfiguren Jadzia Dax, något som Fields tyckte var ganska intressant med tanke på hennes komplexitet. Ira Steven Behr tyckte också att det framhöll Sisko ganska mycket och visade upp honom på ett väldigt positivt sätt.