Det här måste ju vara ett av de där avsnitten som kom till som ett resultat av den interna konkurrensen med Deep Space Nine. För nu tänjer man på gränserna igen, och genast blir det också lite roligare att se på. Den här gången vaknar Deanna Troi upp i en främmande hytt och med ett datorsystem som inte fungerar som hon vill. Och när hon ser sig själv i spegeln har hon förvandlats till en romulan. IIIIIIIIIHHHHH!
Trois förvandling är en del av en EXTREMT komplicerad plan där man alltså har kidnappat Troi och opererat om hennes ansikte för att hon ska kunna spela rollen som major i den romulanska säkerhetstjänsten Tal Shiar. Det hela är en plan som Spock funderat ut under sin exil på Romulus. På det här sättet hoppas han kunna smuggla ut avhoppare som vill fly till Federationen. Troi ska fungera som någon sorts länk under flykten. Men en mer idiotisk plan än att Troi helt utan förberedelser ska spela säkerhetstjänstkvinna på ett romulanskt skepp har jag väl aldrig varit med om. Framför allt eftersom kaptenen ombord på skeppet visar sig hata Tal Shiar.
Det blir dock rolig tv, och Carolyn Seymour är skitbra i rollen som kommendör Toreth. Seymour gjorde sammanlagt fem inhopp i Star Trek-serier, och råkar förresten också spela huvudrollen i den första säsongen av min favoritdystopi-tv-serie-alla-kategorier: Survivors (den från sjuttiotalet). Toreth är misstänksam, hämndlysten och aggressiv, och hon lockar till sist fram Trois inre romulan. Mot slutet av avsnittet så ger Troi order som om hon aldrig hade gjort något annat än arbetat för Tal Shiar. Vrålar och hotar med repressalier om hon inte får som hon vill.
Upplösningen bevisar förresten ännu en gång hur transportören är Star Treks egen Deus ex Machina. Man kan försätta sig i helt omöjliga situationer, vara fången var som helst, men om bara transportören funkar som den ska så kan man bli räddad från exploderande skepp, fientliga skepp, läskiga planeter. Och det tar bara trettio sekunder. Perfekt för en manusförfattare med utrymmesbrist. En episod med en rolig premiss, ibland kan det räcka med en enda bra idé för att hålla ett helt avsnitt flytande. Det var kul att se avsnittet, även om allt som skedde när Troi var ur bild var rätt såsigt och lite trist.
Betyg: 7/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 249 tv-avsnitt.
Det här är mitt favorit avsnitt med Troi, hon har råkat ut för all möjligt skit men man kan bara pressa någon så långt. Mean streak, you call me Mean streak. TNG besättningen skulle kunna göra en lysande karriär som pirater. Vi har sett Riker lägga vantarna på en bird of prey i A matter of Honour och nu blir han brädad av Troi som helt själv kapar en Warbird. Det här är faktiskt 8/10 bra med mycket världsbyggande om Romulanerna som bonus. Toreth är också en bra ochb nyanserad Romulan, hon och Picard skulle ha mycket att prata om.
Jag får hålla med om väldigt mycket här, det är ganska intressant och underhållande avsnitt. Kanske är det rent av som Hoffa säger, även för mig, kanske är detta det bästa Troi-avsnittet.
Vi får ha med Romulanerna att göra igen och det är ju kul. Jag gillar ju allt som oftast Romulanerna. Sen får vi ju också veta mer om dem, t.ex. får vi för första gången höras om Tal Shiar. Det är lite förvånande när man inser att trots att de varit med så länge så vet vi ganska lite om hur saker är internt för dem. Det var definitivt delarna mellan Troi och Romulanerna som var bäst i avsnittet och både Sirtis och Seymor (Toreth) gjorde det väldigt bra. Nu i efterhand, när mans ett en hel del av Sirtis i intervjuer och conventions så är det faktiskt inte speciellt överraskande. Hon har faktiskt lite av en mean streak, minst sagt. 😛 Så den här rollen känns på många sätt mer naturlig för henne än att Deanna Troi, tycker jag.
Efter att ha velat lite fram och tillbaka mellan en sjua och en åtta så väljer jag att ge det en åtta, om än en svag åtta. Avsnittet innehåller mycket positivt, men det som inte fungerar är hur mycket och hur klumpigt de fick anstränga sig för att tvinga fram det här scenariot. Trois kidnappning utan att någon ens var medveten om det, varför de skulle lämna allt i hennes händer utan att hon ens var förberedd på ett uppdrag i den stilen, det finns en del kring det här som är väldigt långsökt. Men men, 8/10.
Idéerna bakom det här avsnittet kom från flera håll och trycktes sen ihop till det vi fick se. Rick Berman hade lite tidigare tackat nej till ett avsnitt i “The Hunt for Red October-stil”, men övertygades sen av de övriga att låta de göra något med det. Dessutom hade Robert Hewitt Wolfe – som de nyligen köpte vad som blev 6×08 A Firstful of Datas från, och som tack vare det hade blivit anställd som författare för DS9 – pitchat ett avsnitt där Q sätter några i besättningen på ett Romulanskt skepp. Flera såna här idéer sattes alltså ihop och anpassades för det här avsnittet, vilket René Echevarria krediteras för. Avsnittet ska sen ha lämnats över till Shankar som fick jobba på det på frilandsbasis.
Shankar var ju vetenskapsrådgivare sen ett tag tillbaka på TNG och nu även på DS9, men på senare tid hade han även börjat jobba med författarna på några avsnitt och krediteras för de. Jag har tidigare undrat över om det kanske var för att hans kompis Ron Moore drog in honom i det. När jag kollade upp Säsong 6 så var jag därmed lite förvånad att han fortfarande inte figurerade som författare officiellt, men det ska tydligen ha varit här, halvvägs under arbetets gång, som Shankar blev officiellt del av seriens författarlag.
Det kanske också förklarar varför det var lite klumpigt kring att få till premissen att Shankar berättar att de tydligen var under en väldigt tidspress med det här avsnittet. Själv fick han bara 6 dagar på sig att göra sin del i det hela.
Shankar hade tänkte sig Toreth som en man, en Sean Connery typ, när han först skrev manuset. När det sedan bestämdes att Toreth var en kvinna, så tyckte han att dialogen fungerade bra ändå och lämnade den oförändrad. Han föreslog även Joanne Linville för rollen. Linville som hade varit med som Romulan i TOS 3×04 The Enterprise Incident. Men hon var tyvärr upptagen och då föll valet på Carolyn Seymour. Seymour som själv spelat Romulan tidigare, som Taris i 2×11 Contagion. Man valde dock att inte återanvända Taris igen och istället skapade man en ny rollfigur för henne.
En annan sak som ändrades under arbetets gång med manuset var tydligen att det först var meningen att vara Crusher som skulle utsättas för det här. Man insåg dock att Troi skulle fungera bättre som spion, med hennes Betazoid-förmågor.
Slutligen fick vi även lära oss mycket mer om Romulanerna i avsnittet. Att deras säkerhetstjänst är väldigt auktoritär och heter Tal Shiar. Men vi fick även se en del nya platser på skeppen som vi aldrig sett tidigare, även om Shankar inte var så nöjd med just de delarna. Han tyckte inte att det hade designats så som han specifikt skrivit att det skulle se ut. Vi fick veta att deras Warp-motorer tydligen drevs av “artificial quantum singularities”, något som skulle komma att vara relevant. Vi fick även veta några mer detaljer om deras cloak, nämligen att deras sköldar måste vara nere när deras cloak är på.
Fanns det inte en tidig ide om att Sirtis skulle ha spelat skeppets säkerhetschef? Jag hade velat se den versionen av TNG.
Det stämmer, Sirtis som Yar (innan hon fick namnet Yar) och Crosby som Troi. De bad de två att byta roller med varandra.
Jag tror den ursprungliga iden var bättre men då hade tng blivit en helt annan serie och vi hade nog aldrig fått Worf som en sådan intressant karaktär för Sirtis hade nog inte slutat i S1.