Det går inte att komma runt det här med hur creepy La Forge blir så fort det är kjoltyg i närheten. Jag läste någonstans att det var meningen att La Forge på något vis ska hitta kärleken i den här säsongen, jag hoppas verkligen att det är något som inträffar i ett annat, kommande, avsnitt. För, alltså,nsättet som La Forge vällustigt läser Aquiel Uhnaris dagbok, korrespondens och tittar på hennes privata videofilmer i den här episoden är både obehagligt och lite sorgligt. När han sedan börjar stöta på henne utan att berätta att han redan gått igenom allt hennes privata material blir det förstås ännu läskigare. Framför allt eftersom vi ju minns hans stalkerbeteende från avsnitten Booby Trap/ Galaxy’s Child . Den här gången väljer han dessutom att ragga på en kvinna som är den enda misstänkta i ett mordfall och som har en fet minneslucka. Snyggt, La Forge, ge dig på dem när de är som mest utsatta!
Aquiel Uhnaris är alltså en av personerna som figurerar i den här ganska klassiska whodunnit-i-rymden-historien. Enterprise anländer till den ensligt belägna Relästation 47 men hittar den övergiven, så när som en instängd hund. Till en början misstänks en klingonsk gränspatrull för att ha något med stationspersonalens försvinnande att göra. Men ganska snart visar det sig att klingonerna faktiskt både hittat och överlämnar den ena av de två saknade officerarna. Hon heter Aquiel Uhnari och minns inte hur hon lämnat stationen eller vad som hänt med hennes kollega, Keith Rocha. Doktor Crusher misstänker dock att den klibbiga, inbrända klumpen med organiskt material som hon hittar på stationsgolvet är svaret på gåtan om Rochas öde.
Det här är tydligen ett avsnitt som upphovspersonerna själva inte var särskilt nöjda med. Jag, som fortfarande försöker hämta mig efter att just ha sett ett holodäckavsnitt om Moriarty, tyckte att det kändes vilsamt med en rak och lättförståelig deckarhistoria. Sedan gillade jag de lättkränkta och irriterade klingonerna väldigt mycket i det här avsnittet. Favoritrepliken är när Worf blir förbannad på allt gnäll och säger till en av dem:
WORF Have the courage to admit your mistakes. Or are you a lo'Be Vos?
lo’Be Vos betyder förresten något i stil med “en sak utan mod’. Som helhet kändes det här som ett habilt avsnitt med lite stalkerundertoner. Det är att man hittar ett skepp eller en station övergiven har vi sett mååååånga gånger förut, och att en alien tar formen av en annan människa eller ett djur känns ju inte heller som en oprövad idé i Star Trek-universumet. Däremot ett stort plus till den där handen från cellodlingen som börjar röra sig av sig själv. Som en rymdversion av The Thing från Familjen Addams nästan. Men annars är väl det här inte så mycket att orda mycket mer om. Själv kom jag på vem mördaren var ungefär tre minuter innan lösningen presenterades i avsnittet. Men kanske berodde det mest på uteslutningsmetoden? Det fanns inte så många att välja mellan, liksom.
Betyg: 5/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 247 tv-avsnitt.
Det här kanske jag ger en 6:a men jag är tveksam, det är tydligen inte menat som homage till 80-tals klassikern: The Thing viket jag inte vad om jag tror på. Likheten är ju slående.
Aquils Videodagbok var rätt kul, det kändes ungefär som vad en väldigt ensam person skulle kunna posta på sin facebook vägg idag. Annars är det ju det där med La Forge, sågs sådant här beteende* inte som creepy på 90-talet? Manusförfattarna verkar ju själva inte inse hur de konsekvent skrivit karaktären som just ett creep*. (Sedan kan man ju fråga sig varför i hela friden det är Laforge som går igenom loggen, mordutredningar är väl inte hans bord?)
*Att gå igenom Aquiels privata log är i sig ok i det här läget efter som hon är försvunnen och möjligen mördad men Laforge ägnar sig ju att titta efter annat än ledtrådar till mordet och sedan berättar han inte på en gång hur det ligger till när Aquiel väl dyker upp.
Aquiel…. Det finns definitivt en trend i betygsättningen när det gäller de “dåliga avsnitten”. Roger brukar ju vara lite hårdare mot dem än jag är. Eller kanske är det jag som är mer förlåtande? Hursomhelst, den trenden bryter jag tillfälligt iom Aquiel, för trots att ni verkar tycka att det var ett halvdant/okej avsnitt så tycker jag att den är ganska dålig och lite åt det tråkiga hållet. 4/10.
Grejen med Aquiel är jag tycker att den rent allmänt är ganska dåligt skriven. Men inte bara det, sättet som handlingen utvecklas är klumpigt. Förmodligen har det att göra med att de försöker undkomma faktumet att det borde finnas tekniska saker som kan hjälpa de att lösa det här inom 5 minuter. Inte ens gåtan i mordgåtan fungerar för mig, trots att jag brukar älska ett litet mysterium som jag kan sitta och klura på. Fast det är ju inte en gåta som man kan aktivt klura på som tittare, det är ju en sån gåta som man knappt får något att gå på innan nästa steg blir självklart. Därmed är det bara att luta sig tillbaka och ta det som det kommer.
Nä, det finns faktiskt ingenting här som jag kan hylla heller. På alla nivåer så innebar det här avsnitt bara missar för mig.
Sist men inte minst så måste jag ju så klart nämna LaForge här. Författarna måste göra det här medvetet, för hur kan man inte inse hur creepy han målas upp för tittarna. Systematiskt beter han sig alltid på liknande sätt runt kvinnor som han är intresserad av, det är ingen tillfällighet. Jag har hört Burton (LaForge) senare i en intervju lägga fram en hypotes om att det kunde ha något att göra om att han som färgad man inte tilläts att lyckas på det planet.
Idéerna bakom avsnittet kom framför allt från jeri Taylor. Som jag förstår det så ska del av tanken bakom det hela ha avrit att TNG hade förlorat deras enda gifta par till DS9 och nu var alla de främsta rollfigurerna i serien ensamstående igen. De ville därmed visa att det visst gick att ha relationer på Enterprise. Som så många gånger tidigare så ändrades avsnittet en del under arbetets gång, vilket föll på framför allt Braga och Moore. Piller ska ha varit den som föreslog att de kunde använda ett mysterium för att binda ihop avsnittet.
Med tanke på att vi började komma till tiden då digitala effekter blev allt mer realistiska och ekonomiskt möjliga så är det väl passande att vi på senare tid haft flera avsnitt där folk inte varit nöjda med effekterna för någon varelse i avsnittet. Så även i det här avsnittet, då författarna tyckte att varelsen inte alls levde upp till visionen de hade för den. Ronald B. Moore (nej, jag har inte skrivit fel 😛 ) – FX supervisor – har senare sagt att den effekten outsourcades och att de fick in den för sent för att kunna finslipa den ytterligare.
Jeri Taylor ska efteråt också ha kommenterat att castingen av Renée Jones som Aquiel kan ha varit ett misstag. Taylor menar att Jones kanske inte var rätt val för en serie som TNG och att hon och LeVar Burton aldrig riktigt klickade.
Många bakom produktionen var ganska missnöjda med det här avsnittet och det ansågs som det svagaste i S06. Även bland fansen så får jag väl påpeka att så är fallet, rent allmänt. Det är med det här avsnittet som referens som Shankar – i en intervju med Echevarria, Moore och Braga som finns någonstans på Bluray-skivorna – ska ha nämnt att av alla genrer som de gjorde på TNG, var just de här mordgåtorna de som de aldrig fick grepp om. Det berodde främst på att de inte bara kunde göra en traditionell mordgåta, då tekniken för att lösa det hela snabbt fanns inom Star Trek. Han berättar vidare att han vid tidpunkten hatade att jobba på de här avsnitten och hellre ville dö än att tvingas jobba på sånt varje vecka. Det ironiska i historien är att samme Shankar efter sin tid inom Star Trek bl.a. jobbade många år med CSI. 🙂
I samma intervju ska även Ron Moore ha påmint Braga (dåligt minne) om vad de slutligen skrev för avslut på det hela, att det var hunden. Då ska Braga ha sagt “åh nej!” och gömt ansiktet i händerna, samtidigt som han undrade om Moore bara drev med honom. De var inte så stolta över just det här avsnittet. 😛
Men på allvar, nämner de inte The thing överhuvudtaget när de pratar om avsnittet?