Men den lite konstiga känslan när man precis sett ett avsnitt som man tycker var lite småsegt, och som det sedan visar sig att alla serieskaparna tyckte var ett av första säsongens bästa. Awkward.
Personligen så tyckte jag alltså att det tog en jävla tid innan det här avsnittet kom igång. Även om det börjar bra. För första gången så kommer det nämligen ett skepp genom maskhålet från andra hållet, från gammakvadranten till alfakvadranten. Ombord på skeppet finns Tosk, en extremt hemlighetsfull ödleliknande varelse som bland annat har förmågan att göra sig själv osynlig. Hans skepp är skadat, och medan det lagas på Deep Space Nine så hänger han och O’Brien, och kanske är det där som jag tappar koncentrationen. Har fortfarande svårt för O’Brien och tycker att han mest är rätt korkad, jag menar vem får för sig att prata om havregrynsgröt och R&R när man träffar en varelse från en okänd kultur från andra ändan galaxen.
När det dyker upp fler aliens av liknande typ på Deep Space Nine inser vi snart att Tosk är bytet i en rituell jakt. Varelsen som kallar sig Tosk är framavlad, uppfostrad och tränad i syftet att vara ett byte i en jakt. Det hemskaste som skulle kunna hända en sådan som honom är att bli fångad levande, att dö är däremot ärofyllt. Åh, hederskulturer. Alltid lika fräscht.
Det här kanske låter som en mörk och tragisk historia, men i den primärdirektivstyrda Star Trek-världen handlar det snarare om att respektera andra världars sedvanor än att gå in med pekpinnar. Men någonstans på vägen blir det liksom lite för käckt i attityden till den här jakten. Jag har generellt svårt för avsnitt där man säger heder mer än tre gånger – och det här är ett sånt. Personligen tycker jag nog att det är asdåligt med rituella klappjakter på tänkande varelser som uppfostrats i en hederskultur, oavsett från vilken kvadrant man kommer.
För övrigt…säkerhetstänket på Deep Space Nine verkar nästan vara i klass med det på Enterprise. Som att man kan hitta information om var vapenförrådet finns genom den centrala databasen. Ehhh. Verkligen bra info för alla att ha. Här måste jag kanske också lägga in en mening om att jag tycker att de där jägarnas dräkter är asfräcka, blinkande detaljer och röda sparkdräkter. Underbart. Det blir ett extra betygssteg bara för dom! Å andra sidan tappar man ett betygssteg på grund av att man inleder avsnittet med att prata om Quarks sextrakasserier av personalen, och sedan inte följer upp det. Det var liksom tänkt som ett roligt skämt.
Betyg: 5/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 6/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 246 tv-avsnitt.
Här kan jag inte hålla med tror jag. Ett avsnitt jag minns som riktigt bra, skrev såhär när jag såg det för ungefär ett år sedan:
Captive Pursuit är nog seriens bästa avsnitt hittills. Första kontakten med liv från gammakvadranten och ett dilemma med huvuddirektivet; vad mer kan man önska sig? Det är ett avsnitt som verkligen får en att tänka en aning. Tosk, som inspirerade jem’hadar senare, är en konstgjort skapad art, för vilken “jakten”, där denne är bytet, är livets mening. Vad är egentligen rätt eller fel när man handskas med en intelligent art, som inte vill annat än att jagas för att tillslut dö? Det är en ganska svår fråga. För mig är det fel av tosks skapare att ha skapat arten på det sättet från början, men jag har svårt att säga vad som är rätt eller fel när man står inför en levande sådan varelse. Avsnitt som får en att tänka till är en stor del av anledningen till att jag ser på Star Trek. Betyget får bli 8,5/10.
Ja, men alla verkar älska det här avsnittet. Men fett segt 😉
Till någon grad kan jag inte riktigt hålla med varken dig eller Mr_Trek på det här avsnittet. Jag hamnar någonstans mitt emellan istället. 7/10. En svag sjua.
Jag håller ju med en del av vad du skriver och bara för att klargöra så tycker även jag att det var fel av de som skapade Tosks art, det är fel att jaga och döda dem för underhållning och det tar emot att inte kunna stoppa det hela direkt. Men i en värld där vi inte är ensamma, där vi lever omkring och bredvid andra så måste det finnas acceptans och respekt för olikheter. På individnivå handlar det helt enkelt om personliga val (så länge de inte tar ifrån någon annan deras val), på grupp- eller civilisationsnivå kan det handla om seder och hur man värderar olika saker. Man behöver inte tycka om dem, men man måste respektera och rent av försvara deras rätt att göra sina egna val (återigen så länge det inte tar ifrån andra deras val). Att insistera på att man måste kontrollera allt och alla, samt att de som inte tillåter det att hända måste förgöras är en väldigt farlig och destruktiv attityd att ha i det scenariot. Våra egna sätt att leva är även det under konstant förändring och det finns ingen anledning att tro att de andra med tiden inte kommer att förändras de också, oavsett hur. Det är mina tankar om det här iaf.
Därför kan jag förstå om jag ibland kan anses feg eller byråkratisk i de här frågorna. På civilisationsnivå, som det ofta representeras inom Star Trek, så är ju territorier och juridisk behörighet motsvarigheten till individens personliga sfär och val. De måste respekteras åt båda håll för att man ska kunna ha en positiv och konstruktiv relation. Vilket är vad min tolkning av Prime Directive till mångt och mycket går ut på.
Som synes så finns det en del intressant att diskutera här, precis som Mr_Trek nämnde. Problemet med det här är bara att den här typen av PD-frågor redan dykt upp så många gånger. Det är för enkelt. Jag känner inte för att belöna att de gör om samma sak om och om igen utan att iaf ha en ny vinkel eller gör något nytt med det hela. Jag menar, senast vi (jag, när jag kom dit) debatterade just de här frågorna var ganska nyligen i TNG 5×21 The Perfect Mate. I grunden är det exakt samma fråga igen; När en individ har genetiska tendenser att välja saker som vi inte tycker om, har vi då rätt att omyndigförklara personen baserat på det? När en individ – vad vi vet utan att på något sätt manipuleras till det – gör ett frivilligt val som vi inte tycker om, har vi då rätten att friheten att välja ifrån individen?
Med allt det sagt så skiljer sig min attityd något jämfört med vad jag argumenterade i det avsnittet. Det finns nämligen en stor skillnad i frågan som gör att jag här tycker att Sisko&Co agerade fel. Det här utspelar sig nämligen på en rymdstation som drivs av Federationen, det är alltså stationens regler och lagar som gäller. Precis som Picard&Co så har de all rätt upprätthålla sina egna lagar så länge det är fallet och då det är mord så är det inget snack om saken. Om Tosk skulle välja att stanna hos dem så borde de rent av försöka att skydda honom, precis som vilken annan person som helst. Utöver det så sitter han i en cell efter att brutit mot någon regel eller lag, det finns alltså ingen anledning att släppa honom bara för att Jägarna säger det.
Acceptera och respektera andras seder i all ära, men det betyder inte att man inte kan försvara sina egna när de hotas. I det här fallet har det gått för långt. Författarna har försökt vara för smarta och filosofiska, samt börjat sväva iväg och tappa kontakten med verkligheten. Det är sånt här som får saker som grunden i PD att verka löjlig, för det blir ju helt bisarrt.
Utöver det håller jag även med dig om att avsnittet var lite segt. Med tanke på att det hade potential men ändå var mycket av det gamla vanliga så nådde det aldrig upp till sin potential.
P.g.a. de här anledningarna så tycker jag att det övervärderas lite, även om det fortfarande är relativt bra. Att det för många är ett av första säsongens bästa avsnitt kan jag på sätt och vis förstå, men samtidigt så tycker jag att det säger mer om första säsongen än om avsnittet i sig. Det finns ganska få klockrena avsnitt och en hel del som är på ungefär den här nivån.
Avsnittet skrevs av Jill Sherman Donner och anpassades sen till viss grad av Piller. Det var i teorin meningen att vara ett O’Brien-avsnitt, och möjligtvis lite opartisk säger också Colm Meany att det var hans favoritavsnitt från S01.
Regissören Corey Allen berättar att man iom det här avsnittet verkligen försökte vara annorlunda än TNG, genom att ha med drama och skriva scener som aldrig hade varit möjliga på TNG.
Michael Westmore nämner också att jägarnas utseende länge skulle vara med avancerat och extremt, men man fick tona ner det lite för att inte gå över budget.
I det här avsnittet debuterade även Scott MacDonald (Tosk) och Gerrit Graham (Jägaren) i Star Trek-universumet. Graham som alltså var den tredje skådespelaren, utöver René Auberjonois (Odo) och Andrew Robinson (Garak), som konkurrerade in i det sista om rollen som Odo. Båda skådespelarna skulle i framtiden komma tillbaka till Star Trek i andra roller.
Det här tyckte jag var rätt ok ändå, ett av de bättre i S1 men frågan är om det säger mest om det här avsnittet eller om några av de andra. Jag tycker man gör ett vettig PD tolkning. Om Tosk sökt asyl på stationen hade de naturligtvis inte kunnat göra så här, då hade de behövt skydda honom mot jägarna. Inte heller kan jägarna få döda honom på stationen. Att lämna ut honom till dem borde däremot var ok, han är ju misstänkt för brott mot Bajor men det kan man ju lämna till hans eget folk att utkräva rättvisa för. Att släppa iväg honom är det väl vissa problem med, det är klart mot reglerna men går att moraliskt försvara. Nyckeln är att Tosk inte söker asyl vilket gör att Federationen/Bajor inte har någon riktig rätt att agera. (Däremot är det trist med ännu någon som hjärntvättats under hela sin uppväxt, hederskulturer är sunkiga punkt slut, Tosk kan ju inte sägas ha något fritt val egentligen. Han har aldrig under sitt liv haft möjlighet att välja något alls)
I övrigt blev jag besviken på ett sätt. Här upptäcker man en väg till Gamma kvadranten och så här långt in har vi inte fått veta något viktigt om vad som finns där.
Sist var det bara vi som omedelbart kopplade jägarnas uniformer till brittiska rävjägare? (allt brittiska soldater i 1800-tals uniformer)
Jag som tyckte att de var ASFUTURISTISKA!
Jo, vi såg dem som en futuristisk version av det här (modell 1871)
http://i237.photobucket.com/albums/ff30/andyshepart/DSCF2481.jpg
Ja, men jag kunde ju inte greppa det där ändå. Mind blown nu. Finns inget kvar i mitt huvud.
Jag vet inte exakt hur vi brukar göra i verkligheten i såna situationer, men det är väl lite underförstått att när Jägarna får tag på honom så kommer de att mörda honom. Det är väl bara då som jakten tar slut? Det känns som om det måste finnas något undantag när det kommer till att lämna ut honom till jägarna just p.g.a. den detaljen. Men som du säger, nyckeln är att Tosk väljer att fortsätta med den här livsstilen och inte vill ha deras hjälp.
Jag minns dock inte om de pratade så mycket om någon hjärntvättning i det här fallet, utan vad de tryckte på i fallet med Tosk var väl att han var genetiskt skapad för att drivas åt det hållet. Så, jag ser poängen när du säger att han p.g.a. inte hade något eget val. Men samtidigt är det ju en rejäl förenkling av saken som gör att jag inte alls kan hålla med. Vi har alla instinkter och undermedvetna saker som driver oss till att reagera och bete oss som vi gör, det är inte 100% fri och rationell tankegång. Så att börja måla ut gränser för när andra självmedvetna individer och arter ska ses som underlägsna varelser utan egen vilja känns för mig väldigt mycket som en ursäkt för att tvinga dem att hålla sig inom spannet som vi tycker är acceptabelt.
Jag ska inte skriva alltför långt om detta då det överlappar mycket med vad jag skrev i 5×21 The Perfect Mate. Men det är iaf en väldigt farlig attityd som faktiskt skulle likställa oss med Jägarna. De skulle förmodligen också säga att Tosk gör det här av egen fri vilja, vilket är helt naturligt då det är det han är skapad för. Men skulle det någonsin födas en Tosk som kan bryta sig fri från detta så skulle de förmodligen också säga att han inte räknas, då något är “fel” med honom. Han skulle alltså inte heller ha rätt till något eget val. Det är en parallell där beteendet och attityden mot Tosk (och andra) är exakt samma; “du har ett eget val, så länge som du håller dig inom de gränserna som vi har bestämt”.
För att vara individer som så ofta verkar gå i taket när andra blir påtvingade saker i sitt privatliv, så tycker jag att det är ganska konstigt att ni inte själva ser att ni själva blir de ni bekämpar (i den här frågan). Nämligen genom att rätt och slätt resonera bort folks värde och rätt till sina egna liv och val när det inte passar er. Är det verkligen så lätt att plötsligt säga att individers frihet och egna val inte gills? Eller, varför skulle en sådan diskussion vara kopplad till hur olika personens åsikter är jämfört med era egna? Där har ni något att fundera på kring era ideal. 😉
Jag har lite svårt att svara på det här då jag inte riktigt kan relatera till din vinkel @LDL men för mig spelar det roll om ett avsnitt handlar om något som finns i verkligheten, rasism, sexism, kvinno förtryck, sexuella övergrepp, transfobi. mm. Ett avsnitt med sådana teman kommer alltid att åtminstone mellan raderna göra statements som berör vår verklighet. Det här avsnittet däremot behandlar en företeelse som jag inte kan relatera till något i verkligheten existerande och då blir jag inte lika upprörd.
Det här är grunden till att jag reagerar annorlunda på det här jämför med t.ex. The perfect mate.
Det här är väl en ganska direkt parallell till individens grundläggande frihet och rätt till sitt eget liv?
Vad händer om en individ vill ta ett beslut som samhället inte håller med om? Har han/hon rätt att göra det, eller har samhället rätt att gå in och ogiltig förklara det beslutet med resonemanget att “det måste ju så klart vara något fel på personen om han/hon vill göra det”?
Det här är ju den typen av saker som väldigt lätt kan kopplas till alla former av diskriminering som du nämnde. Exempel:
Rasism: Individen vill något som inte passar in i rasisternas världsbild, då de har resonerat sig fram till att den här individen tillhör en ras som ska begränsas/ha mindre rättigheter i det avseendet.
Sexism: Individen vill något som inte passar in i sexisternas världsbild, då de har resonerat sig fram till att den här individen tillhör ett kön som ska begränsas/ha mindre rättigheter i det avseendet.
Sexualitet/Homofobi: Individen vill något som inte passar in i homofobernas världsbild, då de har resonerat sig fram till att den här individen tillhör en grupp som ska begränsas/ha mindre rättigheter i det avseendet.
Etc
Det är ju i grunden samma mentalitet där man vill tvinga på folk ens egna värderingar, det är bara enstaka nyckelord som ändrats. Men vad händer om någon går “för långt” åt motsatta hållet, om någon försöker förbjuda det som tidigare var regeln?
Fortfarande Rasism: Individen vill något som inte passar in i samhällets världsbild, då det valet är något som rasisterna hade förespråkat för någon av den rasen och de anser att det finns bättre alternativ för individen. Därmed ger de sig rätten att begränsa individen/ge individen mindre rättigheter i det avseendet.
Fortfarande Sexism: Individen vill något som inte passar in i samhällets världsbild, då det valet är något som sexisterna hade förespråkat för någon av det könet och de anser att det finns bättre alternativ för individen. Därmed ger de sig rätten att begränsa individen/ge individen mindre rättigheter i det avseendet.
Fortfarande Sexualitet/Homofobi (Heterofobi?): Individen vill något som inte passar in i samhällets världsbild, då det valet är något som homofoberna hade förespråkat för någon av den läggningen och de anser att det finns bättre alternativ för individen. Därmed ger de sig rätten att begränsa individen/ge individen mindre rättigheter i det avseendet.
Etc
Fortfarande samma mentalitet. Fortfarande samma diskriminering.
Så, som du förhoppningsvis ser, är den här förlorade friheten del av grunden till alla såna här diskriminerande mentaliteter. De som vill något annat (oacceptabelt) förminskar och begränsar man, därmed har de som lägre stående varelser inte längre rätt till sina egna val och sina egna liv. På så sätt har man rättfärdigat att man hindrar de från att göra “fel val”. Acceptans av den här typen av mentaliteter i samhället kommer alltid att innebära att majoriteten ger sig själv rätt att diskriminera minoriteter.
Den här ivern att tvinga på andra människor vad man själv anser är “rätt värderingar och val”, oavsett intentioner, är i grund och botten samma typ av attityd. Inte bara det, men det normaliserar också de andra formerna. Så, om du kan rättfärdiga att begränsa någons (t.ex. Tosks) frihet och val för att de inte följer dina värderingar, så är det väl inga problem för rasisten/sexisten/homofoben att göra samma sak baserat på deras egna värderingar.
Förhoppningsvis blev mitt argument lite klarare iaf. 😛
Kunde inte trycka reply på LDL sista post från 20 juni så detta är ett svar på den. (får se var det hamnar) Tack nu är din poäng klarare, egentligen är det dock någon annan som ska bemöta den för jag tycker ju det är okej att de “släpper i väg” Tosk och låter jakten fortsätta. Tycker det är helt förenligt med PD, faktiskt tycker jag det här avsnittet är ett bättre PD avsnitt än något i Next generation. Här handlar det ju just om att inte ombedd lägga sig i andra kulturers förehavanden. Precis det PD är menat att handla om.