Det här blev ju krångligt direkt. På mitt dvd-case står det att det är A man alone som är avsnitt två i serien. Men i sändningsordningen är det Past prologue. Störigt. Framför allt eftersom A man alone faktiskt innehåller just den typ av etableringsinformation som gör det lättare att hänga med i serien. Ja,ja. Past prologue är i varje fall det avsnitt som på allvar fångar konflikten hos en av Deep Space Nines viktigaste rollfigurer.
Major Kira Nerys är näst högst i rang på Deep Space Nine och den som jag genast och lättast dentifierar mig med. Hon är passionerad, grälsjuk och helt orädd när det gäller konflikter.Redan i sin första scen i pilotavsnittet så är hon tydlig gentemot sin blivande chef, Sisko, om vad hon tycker om Federationens närvaro på rymdbasen och i bajoranskt territorium.
KIRA: I don’t believe the Federation has any business being here.
SISKO: The provisional government disagrees with you.
KIRA: The provisional government and I don’t agree on a lot of things which is probably why they’ve sent me to this god-forsaken place. I have been fighting for Bajoran independence since I was old enough to pick up a phaser. We finally drive the Cardassians out and what do our new leaders do? They call up the Federation and invite them right in.
SISKO: The Federation is only here to help
KIRA: Help us. Yes, I know. The Cardassians said the same thing sixty years ago.
Med Kira Nery som en av huvudrollerna i serien känner jag mig helt säker på att tyst samförstånd inte kommer att vara det rådande samtalsklimatet på rymdstationen. Inte heller kommer hon att acceptera att Sisko kör med sin rank för att tysta henne. Samtidigt är det också Kira som har de verkliga insikterna kring bajoranernas frihetskamp och det sköra och konfliktfyllda arbetet med att nu försöka skapa en nation tillsammans. Så länge man har en gemensam fiende kan det vara lätt att hålla samman, men vad händer när den minsta gemensamma nämnaren försvinner?
Trots att hon gick ut så hårt kring Federationens närvara på bajoranskt territorium så har hon redan nyanserat sina åsikter i det här avsnittet. Det som gjort skillnad för henne är det nyupttäckta maskhålet, som kan leda till handel och välstånd – och som cardassierna troligtvis hade försökt ta med våld om inte Federationen funnits där i avskräckande syfte.
Däremot prövas hennes lojaliteter i skarpt läge här i Past prologue. En terrorklassad bekant till henne, Tahna Los, söker politisk asyl på stationen. Är han uppriktig när han säger att han lämnat terrororganisationen Kohn-Ma, eller är Deep Space Nine en bas för hans nästa attentat? Och hur involverad var Kira själv i terrornätverk under kriget? Att redan i avsnitt två diskutera före detta terroristers plats i byggandet av ett nytt samhälle känns verkligen mer än ljusår från livet ombord på Enterprise i The Next Generation.
Men för att det hela inte ska kännas allt för främmande så slängs de klingonska systrarna Lursa och B’Etor in i det här avsnittet – sist vi såg dem var när de försökte genomföra en statskupp i det klingonska riket i The Next Generation. Dessutom får vi lära känna den cardassiske klädbutiksägaren Garak. Han som alla tror är en spion, och som uppvaktar Bashir, basens läkare på en restaurang. Om det är för att pumpa Bashir på information, eller om det är en sexuell invit är faktiskt lite oklar – Bashir blir i vilket fall väldigt nervös av det hela.
Alla spelar dubbelspel, ljuger och förråder varandra i det här avsnittet känns det som. Det hade inte varit något uppseendeväckande för någon annan tv-serie än en som produceras under Star Trek-flagg. Redan nu märks det att det ger betydligt mer fart och dynamik till avsnitten. Det känns som om i stort sett vad som helst kan hända på den där rymdstationen. Och det är ju tur, med tanke på att serien höll på i sju år.
Betyg: 7/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 3/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 242 tv-avsnitt. Det här är mitt sextiosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Så var det dags att förklara min kärlek till Garak som karaktär. Han är min favoritkaraktär i hela Star Trek, vilket säger något om DS9, alltså att karaktärer som inte är med i varje avsnitt kan bli favoriter. DS9 har helt klart mer karaktärer att hålla ordning på än andra Star Trek-serier, då många gästskådisar inte bara kommer in för att spela “veckans alien”, utan faktiskt kommer tillbaka flera gånger. Enligt Memory Alpha dyker Andrew Robinson, skådisen bakom Garak, upp i 37 avsnitt. Förresten, när du har sett klart DS9 och också förstått att Garak är bäst och saknar honom… då är det dags att läsa Garaks “självbiografi”, A Stitch In Time, en bok skriven av just skådespelaren Andrew Robinson 😛 Det är nog i min mening den bästa Star Trek-boken… och jag har läst ganska många…
Det är bara att hålla med, Garak är i en helt egen klass, manusförfattarna och Andrew Robinson gör ett fenomenalt jobb med den karaktären!
Garak och Morn är ju solklara favoriter från DS9
Är det Morn som är missnöjd med soppan i Babel, tro?
Jag har inte så mycket att säga om det här avsnittet, men även jag måste stämma in i hyllningarna till Garak, otroligt mångfacetterad karaktär!
Det ska bli spännande att se hur han utvecklas!
Tyvärr kommer han inte tillbaka förrän nästa säsong tror jag, men han kommer att bli en vanligare syn senare 🙂
Vad bra, jag som just sett Garak i S2 och började frukta att han var en Lwaxana eller Q (I bemärkelsen att vara med i ungefär 1-2 avsnitt per säsong).
Annars måste jag säga att jag har röriga minnen av det här avsnittet men det beror nog just på att alla förråder varandra hela tiden så det är svårt att efterhand komma ihåg alla trådarna. I vilket fall tyckte jag det här var ett trevligt avsnitt, Solklart 7/10 Favoritscen: När Odo gör klart för Duras systrarna vem som bestämmer.
7/10. Ett bra avsnitt som hjälper oss att lära känna vissa av våra rollfigurer bättre, framför allt Kira.
Väldigt intressant hur hon senast i piloten verkade så defensiv och övertygad om att Starfleet på Bajoranskt territorium var dåliga nyheter och här tvingas hon alltså motvilligt att tänka igenom vad hon vill och var hennes lojalitet ligger. Hon inser nog att medan hon lagt kampen om frihet och terrorismen bakom sig och nu försöker hjälpa till att ena och bygga upp Bajor igen så har många av hennes tidigare kollegor inte det. En väldigt jobbig sits, minst sagt, där ett svårt beslut måste tas.
De börjar också introducera Kiras vänskap med Odo här. Någon som hon har väldigt mycket respekt och tillit för.
Att Duras systrarna är med är väl helt okej, men det är ju bara för att försöka locka över TNG fans och hoppas att de sen stannar. Flera av de som jobbade med produktionen av DS9 har också erkänt att DS9 S01 saknade en egen vision och riktning utan den användes istället just för att locka över TNG-tittare, samt låta skådespelarna och författarna hitta rätt i sina roller. När jag tittar tillbaka så märks det också att säsongen är lite av en övergångsperiod från TNG, där mycket fortfarande görs i en mer episodisk TNG-stil innan serien finner sin egna röst.
Öht så tycker jag ändå att delar av den här handlingen är väldigt generiska och lika gärna hade kunnat vara från ett TNG-manus. Så, även om det blev helt okej så är det lite av ett exempel för hur jag menat att S01 är lite mer episodiskt som TNG och lite mer av en övergångsperiod mellan de två serierna.
Men framför allt så introducerar det här avsnittet en av mina absolut favoritrollfigurer inom Star Trek; Garak. Är han min favorit rent av? Kanske. Jag håller Picard väldigt högt, men de är så olika att det är svårt att jämföra. Man ser liksom upp till i helt olika situationer. En applåd också till Andrew Robinson som spelar Garak, det hade varit väldigt lätt att få honom att verka alltför arrogant eller irriterande, men Robinson fick till det perfekt. Garak är helt briljant, så är det bara. 🙂
Avsnittet skrevs av Katharyn Powers och det är bara hon som krediteras för det, även om andra också varit delaktiga. Piller föreslog t.ex. att man skulle skriva in Duras systrarna i avsnittet och Peter Allan Fields skapade Garak och låg bakom Kiras och Odos vänskap.
Medan jag har gått igenom detaljer för avsnitten och serierna så här långt under det här projektet så har jag själv lärt mig saker och blivit förvånad av vissa saker. Det här är sånt tillfälle, för Peter Allan Fields verkar ha varit ansvarig för en hel del suveränt i Star Trek. Bara TNG 5×25 Inner Light och Garak för att nämna två saker.
Vissa saker ändrades också i Powers originalmanus. Kira och Tahna skulle varit älskare, vilket Piller satte stopp för då han tyckte att det var för mycket av en TV-cliché. Avsnittet och Tahna skulle också få ett helt annat slut, där han skulle ge upp terrorismen och sluta fred med Cardassierna bara för att bli mördad av en Bajoran för det.
Powers var ingen nykomling till Star Trek, då hon också hade skrivit TNG 1×04 Code of Honor. Även om det sagts att det värsta med det avsnittet handlade om att regissören tolkade manuset olämpligt, så är det nog bäst att glömma det avsnittet helt. Det här blev iaf betydligt bättre, tack och lov.
Det här avsnittet var egentligen det tredje som producerades, men det sändes innan 1×04 A Man Alone. En av förändringarna som gjordes emellan produktionen av de två avsnitten var att Nana Visitor fick igenom sin önskan att ändra på Kiras ursprungliga frisyr. Hon menade att en person som Kira knappast skulle ha en frisyr som tog massor med tid att fixa varje dag, hon skulle snarare ha något mer simpelt och praktiskt.
Regissören var Winrich Kolbe och det finns en historia bakom valet av regissör i första säsongen också. Berman hade tydligen en regel om att de i S01 bara anställde regissörer som redan arbetat med Star Trek tidigare.
Avsnittet innehåller också en del viktiga gästskådespelare, förutom Duras systrarna. Admiral Rollman dök upp här och kommer att återkomma igen. Rollman spelades av Susan Bay, Leonard Nimoys fru. Dessutom dök Vaughn Armstrong upp här, en skådespelare som skulle komma att spela 12 olika roller inom Star tre. Mer än någon annan. Främst kanske han är igenkänd som Admiral Forrest från ENT.
Andrew Robinson som spelar Garak var först en av de tre sista på bordet för att spela Odo, tillsammans med Gerrit Graham och René Auberjonois. När Auberjonois fick de båda en förfrågan om att komma tillbaka som gästskådespelare iaf, Graham i 1×05 Captive Pursuit och Robinson här med rollfiguren Garak. Fields tyckte att det behövdes en Cardassier på stationen, om än en Cardassier som inte betedde sig så öppet lömskt som de andra. Han skapade därmed Garak och gjorde honom till en skräddare med en egen butik. Det här var en referens till serien The Man from U.N.C.L.E. där Fields har påbörjat sin karriär som TV-författare. När ingen klagade så lät han det vara.
Regissören för avsnittet, Kolbe, var väldigt tveksam till castingen av Robinson först, men efteråt var han helt övertygad. Robinson berättar också att det först var meningen att vara en engångsgrej, men att han blev tillsagd att om det gick bra så kunde han få komma tillbaka i den rollen. Efter filmandet blev han tillsagd att de skulle höra av sig till honom igen i framtiden, men enligt Robinson så lade han inte mycket värde till de orden, då folk i Hollywood ofta sa det men inte gjorde det ändå. Det tog ett tag utan att någon sa något, ända till nästa säsong rättare sagt. Han förväntade sig därmed förmodligen inte när han fick en förfrågan att återvända för ännu ett framträdande som Garak då han varit så populär sist.