Okej, klagosången från min sida fortsätter. 60-talsvibbarna likaså. Det här var faktiskt heeeeelt förskräckligt. Ett så tonårsrunkigt och könsrollsunket avsnitt att jag satt och skämdes när jag såg det. Fantasin om den sexuellt tillgängliga kvinnan, helt inställd på att behaga och upphetsa mannen utdragen till ett helt avsnitt. Att manusförfattaren lagt in en och annan feministisk disclaimer i det här avsnittet gör nästan saken värre.
Det enda sättet jag egentligen kan förstå det här avsnittet på är om jag ser det som en remake av Elaan of Troyius – originalserieavsnittet där en ung kvinna ska giftas bort för att garantera fred mellan två folk. Men där Elaan var motsträvig, arg och förtvivlad inför sitt öde så är hennes motsvarighet i den här uppdaterade versionen raka motsatsen. Varsågod, möt Kamala, en empatisk metamorf. Uppfödd, fostrad och upplärd för att läsa mäns tankar och bli den den kvinna de längtar efter. Vid en viss fas i sitt liv blir hon dessutom präglad på en man, som en annan hundvalp. Hennes egen njutning eller smak är underordnad denna prägling, vilket gör henne till en perfekt fredsgåva som överlämnas som gåva till en (manlig) ledare för ett annat folk. En betydelsefull pjäs i ett större politiskt spel.
För dit Kamala går, följer männen efter. Hon orsakar ett kollektivt kåtslag på Ten Forward när hon ska ta en drink där ,och tjusar rent generellt alla män som kommer i hennes väg. Givetvis får hon kämpa lite extra med kapten Picard, som genast blir hennes huvudfokus. Han slåss emot sin attraktion för henne in i det sista, och intalar sig sedan att den vänskap som vuxit fram mellan honom och Kamala gör honom lite annorlunda än alla andra män hon möter. Men han verkar inte ta in i beräkningen att den där vänskapen är just vad Picard letar efter hos en kvinna – en önskan som Kamala förstås gör sitt yttersta för att uppfylla. Det vill säga, hon är inte hans vän, hon är bara en projektion av den kvinna han längtar efter.
Viss görs det invändningar här och där mot att använda en ung kvinna som offergåva. Doktor Crusher håller på att bryta ihop av indignation när hon här om Kamala. Picard själv är mycket tveksam till att låta Kamala transporteras ombord ett federationsskepp eftersom hela situationen påminner om slaveri. Men Kamala själv vill inget annat än det där äktenskapet, vet inget annat öde. Till slut ger Picard med sig, precis som Kirk i det där gamla avsnittet om Elaan, och drar paralleller till att arrangerade äktenskap funnits genom historien för att skapa fred. Den här sorgliga röran hade kunnat bli lite bättre om Kamala åtminstone hade fått vara en lite komplicerad person, men hon förblir en stelt pratande sexsymbol genom hela avsnittet, teasande de flesta män som kommer i hennes väg.
De små guldkornen hittar jag i marginalen. Som Famke Janssen som gör en av sina första roller här som Kamala, redan nu spelar hon den femme fatale som hon gjort under större delen av sin karriär. Det är också kul att hon faktiskt spelar en mutant här – många år innan hon spelar Jean Grey i X-men. Sen är det ju lite roligt att Riker rusar till holodäcket efter att han blivit uppvaktad av Kamala, någon gissning på vad han kommer att göra där?
När jag läser i Captains’ logs så verkar även manusförfattaren Michael Piller skämmas en del. muttrar om att de skrev fyra olika slut på avsnittet och att det som valdes var det han inte gillade men att han blev nedröstad. Tycker att han gör rätt i att skämmas.
Betyg: 1/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 223 tv-avsnitt. Det här är också mitt fyrtioåttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Tack för den recensionen, det här är ett riktigt bottennapp, det här tävlar med Outrageous Okona om att vara det sämsta avsnittet hittills och det hade lätt kunnat vara ännu sunkigare om man bara styrker några repliker. Det är det hemskaste av allt, trotts att det är så himla dåligt kunde vi lätt komma på hur det skulle kunna vara ännu sämre.
Av många dåliga saker tyckte vi att det värsta var att de aldrig intresserade sig ett dugg för Kamalas egen personlighet. Vem är Kamala om det inte är några män i närheten? Att det inte ens petar på den här uppenbara frågan är den största genus failen i hela avsnittet.
(Sedan kan man också undra varför det just måste vara Data som fungerar som förkläde, varför duger ingen av alla kvinnorna på skeppet?)
Svår fråga. Jag har letat runt lite men hittat noll om de alternativa avsluten för avsnittet. Med tanke på det, att de inte beskrivs på Memory Alpha och Rogers litteratur inte verkar beskriva de heller så skulle jag gissa att de kanske aldrig har nämnts för allmänheten. 😛
Det alternativa slutet jag vet om var den som Piller verkade vilja ha använt, vilket är det som jag tror att Roger refererade till i sitt svar. Det gick ut på att de skulle visa Picard gå emellan och avbryta bröllopsceremonin, bara för att sen visa tittaren att det bara var i Picards tankar och att bröllopet fortsatte som planerat. Stewart ska ha tyckt om idén, men Berman ska ha vägrat gå med på det avslutat.
Håller med förstås, fruktansvärt och unket avsnitt som inte borde finnas. Samtidigt är det en otrolig hyllning till Picard: Det är ju honom hon präglas på tillslut, vilket gör henne så plikttrogen att hon offrar sin egen lycka för att skapa fred mellan folken…
Hmmm, slutresultatet blev ju detsamma oavsett skälet. Men jag är lite intresserad av vad de andra tre sluten bestod i. Ett är förstås att Picard skulle avstyra hela bröllopet, men då hade man ju haft en ny återkommande karaktär på halsen…
Jag är också väldigt nyfiken på det där med sluten som ratades*, Man får hoppas att @LDL hinner hit med tiden.
Hmm. Det här var svårt. Jag har fått sitta och tänka igenom hur jag skulle uttrycka mig om det här. Jag har t.o.m. tittat runt på andra recensioner för att se om jag är ensam om att bara hålla med er delvis, men nej, det verkar finnas två separat läger. Det ena håller med er om att avsnittet är helt uruselt, det andra lägret ger det ett mer lagom betyget. Det är alltså i det senare lägret där jag skulle sätta mig själv.
Jag skulle ge det här avsnittet 4/10, det har inte ändrats av mitt funderande. Jag håller helt och hållet med om mycket av det ni skrivit om det här. Det finns scener och perspektiv som objektifierar Kamala å det grövsta. Det är inte speciellt bra eller acceptabelt gjort. Ett av flera exempel är scenerna med Riker eller det med gruvarbetarna, som Roger nämnde. Vid första anblick skulle man kunna tro att det var ett TOS-avsnitt, men det är det inte och när det sjunker in att detta är från 90-talet så blir det ännu svårare att förklara bort.
Jag håller också med om Kamala var en väldigt outvecklad och ointressant rollfigur. Hon skulle bara vara det där objektet som handlingen kretsade kring. Visserligen, om man växlar personlighet varje gång man attraheras till någon så kanske det inte resterar så mycket eget, när man inte är omkring såna personer. Men det är ändå bara en detalj, det hindrar henne inte från att ha någon slags egen personlighet. Något de inte brydde sig om, tydligen. De drog till och med in TNG otroligt irriterande tolkning av Feregierna. Alla rollfigurer, arter och organisationer som fått någon slags utveckling så här långt i serien, men inte Ferengierna…
Illa, men inte så illa att det på egen hand sänker avsnittet hela vägen ner väl?
Men som sagt, jag fann avsnittet ganska avslaget, ointressant och rent av ganska tråkigt. Men är det så dåligt att det gör mig arg som de allra sämsta avsnitten? Är det så dåligt att jag kan hålla med er om att det är uruselt? Nej, det kan jag med handen på hjärtat inte påstå.
Det hade varit betydligt enklare om jag sagt så, men jag har även tidigare aldrig dragit mig för att gå min egna väg, även om det varit ett tag sen sist. Så även här, jag kan inte se hur det här avsnittet är så dåligt.
Så, över till det jag inte håller med om. Men vi börjar väl med några enstaka positiva saker om avsnittet, för de finns. Famke Janssen spelar Kamala ganska bra. Inte briljant. Lite nedtonat, men jag tycker att det passade rollen ganska bra. Att det var en av hennes första roller gör det ännu lite mer imponerande.
Som ToT nämnde så är det ju också en stor hyllning till Picard och hans karaktär i slutet. Jag tycker rent av att de indirekt utforskar ett område av Picard (och Kirk) som vi inte fått se tidigare riktigt. Både Picard och Kirk har ju varit fastbundna vid sina skepp, sina besättningar och sina karriärer. Men att de aldrig kunde ha en lång relation, en familj, barn, etc är något som båda verkade vara väldigt ledsna över. Oavsett vad man tycker om det så presenterades ju Picard här med, i teorin, sin drömkvinna…och han sa nej. Han var onekligen frestad av möjligheterna, men stod fast. Det säger en del att Kamala ändå präglade sig på honom.
Det jag inte håller med om tror jag handlar mycket om själva grunden i avsnittet. Själva premissen. Jag har själv erkänt tidigare att jag inte har samma passion och engagemang på den här typen av teman som vissa av er, men jag alltid hängt med i resonemanget och skillnaden har aldrig varit så här stor.
Personligen tror jag helt enkelt att man inte kan ge ett avsnitt/film en rättvis (någorlunda objektiv) bedömning om man inte kan acceptera dess grund och premisser, oavsett vad man tycker om dem. På rak arm kommer jag inte på ett eget exempel, men de finns onekligen. Men vad jag menar är att det är skillnad på att avisa premissen till den grad att avsnittet i sig redan var dödsdömt, och att acceptera premissen och avsky avsnittet för vad det är. Jag får känslan att det kanske är det som har hänt här, att premissen med Kamala och giftermålet var så ideologiskt avskyvärt för er att det sänkte avsnittet helt i era ögon.
För om jag tittar på avsnittet i sig så tycker jag inte att det presenteras så pass dåligt. Det är inte långsökt inom premissens ram, det introducerades inte plötsligt massor med passande detaljer halvvägs igenom avsnittet för att hålla ihop det hela. Det är inte ens så att Picard & Co. försvarar eller tycker om de här sederna eller besluten. Tvärtom, Crusher och Picard vill ju avbryta det hela, så att det iaf inte sker i association med Federationen om inte annat. Men hur de än vänder och vrider på det, hur många gånger Kamalas personlighet än ändras så fortsätter hon att frivilligt vilja ta det här beslutet och genomföra det här.
För mig är det väldigt viktiga detaljer i min åsikt om det här. Kamala insisterade att hon frivilligt ville genomföra det här. Det lades fram ganska snabbt att den här arten, metamorferna, inte bara uppfostrades till det här ändamålet utan att de även är genetiskt drivna till det här. Om det rent evolutionärt finns kvinnliga metamorfer så lär det väl rimligen också finnas manliga, där samma sak gäller även dem. Det för mig är ofantligt viktigt, för då allt är frivilligt så är ju det som J’naiierna gjorde nyligen i 5×17 The Outcast betydligt värre (tvång och “hjärntvättning”). Därav att jag har svårt att förstå hur ni kan mena att det här var mycket värre än det.
Med det här i åtanke tycker jag att en väldigt viktig och symbolisk fråga är; Vad skulle Picard & Co. ha gjort för att avsnittet inte skulle vara så dåligt? Jag ser nämligen inte mycket som de borde ha gjort annorlunda rent etiskt, för att göra situationen bättre. De kan egentligen inte hindra de här civilisationerna från att följa sina seder, det är ju deras interna affärer. Alternativet hade varit att invadera dem och ta kontroll bara för att de inte tyckte om deras vanor. Federationens töter ju konstant på olika civilisationer ute i rymden, folk med olika seder och olika grader av utveckling. Var skulle det få ett slut? Inte heller kunde de hindra Kamala från att ta de besluten hon ville i sitt liv, för hur skulle man rättfärdiga det? Då är man ju inne på samma spår som J’naiierna, där man påtvingar individer statens/majoritetens val i privata angelägenheter. Man kan ju inte ta ifrån folk rätten till sina egna beslut i privata angelägenheter, för att skydda individens rätt till sina privata angelägenheter. Det vore ju helt absurt.
Jag kan ju ha fel, så klart. Men jag tror att ni kommer att finna att det inte fanns så mycket som de hade kunnat göra i själva avsnittet för att det inte skulle framstå så dåligt. Vilket isf är exakt min poäng. Men ni får självklart recensera och betygsätta som ni vill, jag tar mig bara rätten att försvara mitt perspektiv. 😛
Till sist, bakgrundsinfo. Famke Janssen och Patrick Stewart skulle ju långt långt senare så klart jobba tillsammans inom X-Men-franchisen. Jag läste t.o.m. någonstans att Kamala, i det här avsnittet, säger i en replik att hon “känner sig som en mutant”, vilket är väldigt ironiskt. 🙂
Max Grodénchik dyker återigen upp i det här avsnittet, återigen som en Ferengi. Han skulle ju få en återkommande roller i DS9…även de som Ferengier.
De två världarna som försöker förklara fred via giftermålet i det här avsnittet har tydligen en ganska komplicerad historia. De har tidigare t.ex. varit ockuperade av Klingonerna. Den här historian har dock beskrivits i delar lite överallt, inklusive avsnitt som vi inte kommit till än. Så vi lämnar den detaljen där.
Trots alla ord, så glömde jag en liten bit intressant bakgrundsinfo. Famke Janssen skulle lite senare bli erbjuden en av huvudrollerna till DS9 – som andravalet för rollen, tror jag – men tackade nej. Rollen som Jadzia Dax gick då över till Terry Farrell istället.
LDL, du har helt rätt, det här avsnitt går från mitt perspektiv inte att rädda. Problemet sitter i den motbjudande premissen. Det hade kanske gått att rädda sig till något högre än den etta till tvåa jag velar mellan om man hade utforskat hur Kamala beter sig i frånvaron av män. det hade kanske fått mig att vela mellan än 2:a och en 3:a i stället. Dock, som jag skrev ovan, avsnittet kunde ha varit ännu sämre vilket hade tvingat mig att utöka skalan för att kunna ge en nolla.
Hemma hos oss sa vi ungefär. “Det här var nästan så bra det kunde bli utifrån premissen men det hjälper inte, ett avsnitt på den här premissen borde aldrig ha gjorts”
I mitt fall behöver jag inte förklara varför min uppfattning om detta avsnitt är så annorlunda än min uppfattning om The Outcast. Jag ogillar The Outcast också (ger det en 3:a) om än inte riktigt lika mycket som jag hatar detta. Det finns dock en intressant skillnad, jag gillade premissen för the Outcast men är missnöjd med att de fegade ur och gjorde ett så heteronormativt avsnitt av idén.
Det kan jag ju hålla med om. Även jag tycker att The Outcast hade betydligt mer potential än det här avsnittet och att det är tveksamt om ett avsnitt som bygger på den här premissen borde ha gjorts utanför TOS. Tyvärr, och jag hoppas inte jag säger för mycket, så blir det inte sista gången ett avsnitt kommer bygga på den här premissen i det här projektet. Tro det eller ej. :/