Jag återvänder till The Next Generation bara för att mötas av ett ganska oinspirerat avsnitt. Huvudintrigen handlar den här gången om Worfs och hans papparoll. Han har ju låtit sina fosterföräldrar ta hand om sonen Alexander efter mordet på hans mamma K’Ehleyr. Men nu kommer barnet i retur. Alexander är för bråkig och bångstyrig för två gamla pensionärer att ta hand om, menar Worfs mamma som oväntat dyker upp ombord på Enterprise för att dumpa Alexander där. Worf får plötsligt finna sig i att åka på utflykter med Alexanders skolklass och ha möten med hans bekymrade lärare. För Alexander är en olydig unge som stjäl och ljuger i skolan. Inte bra för Worfs klingonska hederstyngda självbild.
Medan Worf försöker förstå hur man är en bra pappa, så är resten av besättningen sysselsatta med ett vetenskapligt experiment. Ett sätt att driva rymdskepp på genom en solitonvåg – det vill säga ett rymdskepp ska på något sätt kunna surfa på en våg av energi, och om jag förstått allt rätt hämta sin kraft från energivågen istället för att drivas av en warpmotor. Ett jättekonstigt experiment, tänker jag. Hur får man en våg att svänga? Och vad händer om något kommer i vägen och man måste bromsa?
Inte helt oväntat går experimentet fel, vågen blir bara starkare och starkare ju längre den färdas och hotar så småningom att helt förinta en av Federationens kolonier. La Forge kommer på en fiffig idé som går ut på att man ska stoppa vågen genom att skjuta fotontorpeder på den. Men det måste göras från en position som är framför vågen. Och i samband med att Enterprise ska köra rakt igenom energivågen så råkar förstås Alexander ut för en olycka och fastnar i ett rum där det börjar brinna. Så vävs två ganska förutsägbara intrigtrådar samman. För allt ordnar sig förstås. Enterprise räddningsmanöver löser alla problem med den glupska energivågen och Worf inser till sista att Alexanders bråkighet beror på att han saknar en far i sitt liv.
Det finns inte så mycket att älska i det här avsnittet. Bäst var Jonathan Frakes (Riker) XXX fantastiska halva baklängeskullerbytta första gången som Enterprise skakas av energivågens krafter. Och när Riker mitt i kalabaliken kring räddningen av Alexander ändå kommer ihåg att rädda två av de utrotningshotade djur som Enterprise åtagit sig att frakta genom galaxen. Mer irriterande kommentar – finns det inget sätt att muta när man blir anropad av andra på skeppet. Worfs och Picards möte avbryts ju av en massa samtal till Worf om Alexander. Men det borde ju inte gå att ha ett enda oavbrutet samtal ombord utan att någon pratsjuk anropar en.
Men som helhet är det här mycket blekt. Det står verkligen inget på spel någon gång under det här avsnittet. Och allt slutar exakt som man kan tänka sig. Worf förstår att han måste ta sitt pappaansvar och forskarna förstår att det kanske inte är en så himla smart idé att skicka ut superstarka energivågor i rymden. Och sen levde alla lyckliga i alla sina dagar. Fast jag har ju på känn att Alexander skulle kunna orsaka ytterligare drama ombord, om manusförfattarna ger honom chansen.
Betyg: 5/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 212 tv-avsnitt. Det här är också mitt trettiofjärde inlägg i årets#blogg100-utmaning.
Jag gillade delar av det här även om man, som du skrev fortsätter förvånas över hur primitiv teknik de har på vissa områden som att man inte kan sätta V.G stör ej i kommunikationssystemet.
Sedan undrar jag vad det är för lärare de anställer egentligen. Alexanders lärare ser ut att få total panik bara hon ser honom, nu förstår jag att ett barn med Alexanders bakgrund inte är det lättaste man kan ha i sin klass men Enterprise är ju inte någon vanlig skola och borde ha de bästa lärarna.
Sist, nu var det ett tag sedan jag så avsnittet men jag har för mig att det är from nu som Troi faktiskt börjar visa kompetens på sitt jobb. Har för mig att hon har en session med Worf ang föräldraskap i avsnittet. (Undrar om hon lärt sig det här sedan Suddenly human där hon inte verkade ha en ledtråd. Kanske någon fortbildningskurs hon tagit sedan det fiaskot)
Experimentet med vågen är ju dock bortom dumt. Det första vi frågade oss hemma var. Men om det går fel då när man ska stoppa den, hur blir det då?
Sant, men det är ju fortfararande som att någon läst en trepoängskurs i barnuppfostran. Inte värdigt detta vetenskapens flaggskepp i universum!
Jag har ganska lite att säga om det här avsnittet. Jag håller med dig på mer eller mindre alla punkter, inklusive betyget. 5/10. Mediokert och ytterst oinspirerat. Jag var aldrig speciellt intresserad av varken Worf&Alexanders handling eller av avsnittets SciFi-handling. Tekniken bakom vågen i sig är väl lite intressant, men som ni själva nämner så finns det många praktiska begränsningar, så jag har svårt att se Starfleet offra Warp-driften till förmån för den här tekniken. Öht känns SciFi-handlingen väldigt påklistrad och då brukar det sällan bli speciellt bra.
När det kommer till Alexander så är jag inget stort fan. Jag tenderar att inte vara allt för förtjust i avsnitt som kretsar kring honom. Han är för gnällig. Å ena sidan har jag inte alltför mycket emot Wesley Crusher, som sagt, å andra sidan så är det väldigt svårt med barnskådespelare. Det är så svårt att hitta de som verkligen är bra nog, samtidigt som författarna måste skriva vettiga rollfigurer och repliker till dem så klart. Trots att de bytt skådespelare till Alexander så tycker jag aldrig riktigt att de fick till honom så att han var intressant. Kanske innebär det att det inte var skådespelaren som var huvudproblemet med Alexander.
Inte ens när det kommer till lite bakgrundsinfo verkar det finnas speciellt mycket intressant att ta av. Om man ska nämna något alls så får det kanske vara att Georgia Brown (Helena Rozhenko) gjorde iom det här avsnittet sitt sista framträdande i den rollen. Det blev faktiskt, tyvärr, hennes sista framträdande öht, då hon gick bort bara några månader efter att avsnittet sändes.
Själv har jag lite svårt att se vad som är problemet med Alexander. Han är vad man kunde vänta sig av ett barn i den situationen. (I verkligheten skulle han nog vara betydligt mer utagerande). Fast det är klart barn som bär sig realistiskt åt kanske inte ger så intressanta handlingar? Riktiga barn kan vara väldigt gnälliga.
Jag tycker helt enkelt inte att han är speciellt intressant eller underhållande. Jag har som sagt inte alltför mycket emot Alexander, det är inte så att jag avskyr honom och skriver arga foruminlägg om honom. 😀
Alltså, jag håller väl med dig om att han skrivits ganska realistiskt, men till vilken nytta? Jag menar inte att säga att enskilda personer, som du själv, inte kan tycka om rollfiguren, men jag har svårt att se vilken grupp människor som var menade att tycka att Alexander var en intressant och sevärd rollfigur. Att följa ett lite gnälligt småbarn är väl knappast speciellt efterfrågat när folk vill spendera sin fritid på något. 😛
Av den anledningen måste jag säga att jag personligen hellre hade följt en geniförklarad Wesley Crusher när han räddar skeppet igen. Det är inte realistiskt men det kan iaf vara intressant och lite underhållande.
Poäng, Alexander är väldigt mycket ett påhäng till Worf (och i viss mån Troi med flera) I sig själv håller jag med om att Alexander är rätt ointressant, det han tillför serien är att vara plot device för andra karaktärer för att manusförfattarna ska kunna sätta dem i situationer de inte skulle hamnat i annars. Jag håller med om att de borde kunnat göra mer med honom.
Intressant att du nämner Wesley, han och Alexander är på ett sätt motsatser. Wesley är ju, särskilt i de första säsongerna, väldigt lillgammal och extremt överbegåvad medan Alexander är väldigt ordinär och som jag förstår det tom en smula omogen för sin ålder. Alexanders ålder kommer vi få återkomma till, jag ska sträcka mig till att säga att replikatorerna måste innehålla receptet på entvatten. (Alexander borde som mest vara 3 år i det här avsnittet …)
Det är sant. Det gav ju t.ex. Worf ännu en vinkel i sin utveckling, nu när han måste vara förälder plötsligt. Han har redan kommit långt jämfört med den Worf som vi såg i piloten.
Wesley var lillgammal. Alexander växer upp förvånansvärt snabbt. Det är en trend. Det finns ju även fler barn som växer upp snabbare än de borde inom Star Trek. Jag tror att författarna insåg varje gång att de måste göra något i den stilen om de ska ha unga barn ombord och ändå skriva något seriöst kring dem i de här serierna. 🙂