Säsong fem fortsätter med ytterligare ett avsnitt som ligger en stycket bortom det vanliga “veckans alien”-konceptet. Den här gången har man skrivit en story om flyktingar och terrorism som är ovanligt politisk. Man introducerar också ett nytt återkommande folkslag – bajoranerna – och en ny återkommande karaktär – Ro Laren. Och som jag längtat efter någon som Ro. Surmulen, argsint och totalt orädd. Får bara hoppas att hon inte blir lika mesig som de andra ombord på Enterprise efter det här avsnittet.
Ensign Ro är något så ovanligt som ett inkännande avsnitt om terrorism. Manusförfattarna själva har sagt att bajornaerna i Ensign Ro inspirerades av en rad folkgrupper som på olika sätt befann sig på flykt eller var utan ett eget land – kurderna, palestinierna, judarna på 40-talet, båtflyktingar från Haiti – men tittar man på nätet hur avsnittets tolkats så verkar det ändå som om de flesta bestämt sig för att det här är en ganska tydlig kommentar kring konflikten mellan Israel och Palestina. I Star Treks universum heter det fördrivna folkslaget alltså bajoraner, och är på flykt från sin hemvärld efter att den blivit annekterad av de onda cardassierna. Men utifrån sina tillfälliga flyktingläger och tillflyktsorter så finns det en nationalistisk rörelse som planerar och genomför terrordåd mot cardassierna. Vi får till och med besöka ett flyktingläger där den nya besättningsmedlemmen på Enterprise, Ro Laren, ger glimtar av sin uppväxt som flykting.
De ganska omysiga cardassierna fick vi ju lära känna redan i avsnittet The Wounded. I det avsnittet försökte en stjärnflottekapten på egen hand starta krig mot cardassierna, som han hävdade i smyg förberedde sig på att bryta sitt fredsavtal med federationen och istället starta ett överraskningskrig. I det här avsnittet är förhållandet lite grand det motsatta, här är en amiral i stjärnflottan som är både blåögd och så pass angelägen om att ställa sig in hos cardassierna att han börjar iscensätta hemliga planer tillsammans med dem. Varför Kennelly är så korkad förklaras inte riktigt. Visst, han kanske agerar i affekt över en påstådd bajoranskt terrorattack mot en av Federationens kolonier, men han kan väl inte ha missat det där interna PM:et om att man inte kan lita på cardassier?
Jag har förstått att det är avsnittet också bildar grunden för nästa avknoppning i Star Trek-franchisen, Deep Space Nine, som drar igång drygt ett år efter att det här avsnittet visats. Dessvärre verkar det inte som om jag får se mer av terroristledaren Orta (förutom på en affisch i Deep Space Nine). Han är nog egentligen avsnittets mest spännande figur, en sorts Darth Vader-epigon med sönderbränt ansikte och konstgjorda stämband – sår som är spår efter att han blivit torterad av cardassierna. Konstaterar också att han bor i de där vanliga Star Trek-grottorna av papier maché, standardkulisserna man alltid tar till i den här serien när man vill skildra en ny planet eller måne, men inte har budget eller ork för att bygga upp en helt ny miljö. Det här avsnittet blir förstås lite extra intressant att se idag, både terrorismen och tidsandan har förändrats sen det här producerades. Terrordåden mot cardassierna läggs till handlingarna och diskuteras inte ytterligare efter bara några sekunders samtal – vilket förstås är rimligt eftersom handlingen kretsar kring en ovanligt ondskefull cardassiansk konspiration.
Ensign Ro känns som ett ovanligt grundat avsnitt. Det expanderar Star Trek-universumet, skapar kontinuitet när man plockar upp tråden med cardassierna på nytt samt introducerar en ny, spännande rollfigur. Min enda invändning är väl att det här är ett sånt där “Picard – smartast i världen”-avsnitt. Han är så himla duktig och klok och självgod att det inte verkar finnsa någon måtta på det. Att en cardassisk förkylning är det som får Picard att genomskåda amiral Kennellys fega plan är ju inte direkt en ledtrådspaning på miss Marple-nivå.
Betyg: 8/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 205 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Återigen får jag ta och hålla med dig om det mesta, inklusive betyget. 8/10. Men det är en svag åtta faktiskt, för jag tycker att det är väldigt mycket världsbyggande och introduktion i det här avsnittet. Ro Laren, Bajoranerna, Bajors historia och mer om Cardassierna. Det i sig är okej och förmodligen nödvändigt, men jag försöker ju för det mesta titta på avsnitten som fristående och jag känner inte att det står sig högre än så som ett fristående avsnitt. En empatisk inblick i diverse terroristgrupper har vi ju fått flera gånger tidigare.
Med det sagt så vet ju vi som tittat eller läst i förväg att det här faktiskt är saker som man kommer att bygga vidare på, i TNG och framför allt i DS9, så det är klart det var en viktig byggsten i det stora hela. När det gäller DS9 så är inte grunden till den serien helt färdigställt ännu, även om såna som Berman och Piller har börjat titta på den vid det här laget, så det kommer fortfarande ske en del grundläggande förändringar till dess, t.ex. när det kommer till Bajoranerna.
Redan när man jobbade med det här avsnittet så ändrades vissa ganska viktiga detaljer. Jag nämnde i 4×12 The Wounded – där Cardassierna introducerades – att jag inte visste om folk redan där försökte lägga grunden till DS9. Men det verkar faktiskt inte så, för från början var det tydligen menat att vara Romulanerna som hade annekterat Bajor i det här avsnittet. Men Berman tyckte å ena sidan att Romulanerna redan hade setts i TNG en hel del och å andra sidan att Cardassierna skulle fungera bättre i den rollen efter deras introduktion i 4×12 The Wounded. Cardassierna, Bajoranerna och deras relation kommer ju att bli ganska centrala delar i DS9, så det här visar förmodligen på att idéerna för den serien fortfarande inte är spikade vid det här laget.
Sen så handlade ju mycket av det här avsnittet om Ro Larens introduktion och precis som du så tycker jag att den var lyckad. Inte bara det, den här typen av rollfigur behövdes på skeppet. Med undantag för något udda framträdande av Barclay så fungerar resten av besättningen så perfekt tillsammans att det är snudd på orealistiskt. Det finns inte mycket drama att hämta där helt enkelt, och det var just en av delarna som Ro Laren skulle bidra med, att röra om lite i grytan. Sen så ville man att det skulle vara en kvinnlig rollfigur också, och det är väl ganska förståeligt också. Inget illa om Troi och Crusher, men de är inga rollfigurer som man märker av så mycket. De finns mest i bakgrunden och sysslar båda med vård av andra, ganska stereotypiskt med andra ord. Ur det perspektivet var det synd att Tasha Yar försvann från skeppet.
Som jag nämnt tidigare så fick Michelle Forbes alltså rollen som Ro Laren, efter att hon imponerade på de som producerade serien i sin tidigare roll som Dara i 4×22 Half a Life. Det tog alltså inte lång tid för det att kalla in henne igen, den här gången för att spela en återkommande rollfigur vid namn Ro Laren.
Piller var efteråt väldigt nöjd med hennes introduktion och menar på att det var en av Säsong 5s största framgångar. Han menar att seriens fans kan vara väldigt petiga med vem de accepterar och släpper in i deras TV-familj ombord på Enterprise. Men under åren så har han i stort sett aldrig hört något negativt om att de introducerade Ro Laren, vilket han tycker är ett bevis för hur lyckat det blev. Piller menar att en stor del i framgången var hur Guinan användes för att introducera Ro Laren för Picard och indirekt för tittarna, genom att på sätt och vis gå i god för henne och säga att hon förtjänade det.
Annars har, som du säger, mycket förändrats sedan det här avsnittet producerades, och de här empatiska skildringarna av terrorister som frihetskämpar skulle väl förmodligen inte ske idag om avsnittet hade producerats nu. Om man är frihetskämpe eller terrorist beror ju mycket på vilket perspektiv man ser på det från. Men det sagt så finns det fortfarande en del där att fundera över, inte minst angående hur vi så radikalt ändrat vårt sätt att se på det hela som samhälle.
Jag har inte mycket att säga om detta annat än att jag gillar det. Passar i stället på att droppa en fråga till LDL.
@LDL Hemma hos oss är vi nu en bit in säsong sex, dvs vi har nått den punkt där DS9 började sändas. Vinner man något på att börja varva serierna eller kan man lika bra se klart tng innan man börjar på DS9?
Jag har själv funderat på det där (låtsas att jag är lika långt framme som ni). Jag har nästan funderat på att varva serierna bara för att få lite omväxling. Är ganska mätt på TNG just nu, men tänker att en varvning gör att det känns som att komma hem varje gång man får hälsa på hos Picard & co
Snart kommer väl TOS-filmen i produktionsordningen! Liten omväxling?
Du förstår inte hur MYCKET jag ser fram emot detta!
Vad jag kan komma på så gör det minimal skillnad egentligen, om man väljer att se klart TNG eller varvar de två serierna med varandra. Det är inte som om de två serierna vävs ihop speciellt mycket, utan TNG fortsätter ju att hoppa runt från plats till plats.
Det är väl vid några få tillfällen när TNG är i det området som gränsar till Bajor och Cardassierna som ordningen kan bli lite relevant, men inte mycket. Generellt skulle jag säga att det förmodligen är bättre att se TNG först i ordningen, även om man varvar avsnitt från de två serierna. Ska man varva så bör man nog absolut göra det på avsnittsnivå och inte på säsongsnivå, annars tappar man nog mycket av det lilla man hade fått ut av att varva serierna.
De använder ju så klart TNG vid den här tidpunkten för att marknadsföra DS9 lite och locka över det stora antal tittare som TNG hade vid det laget. Så det finns några få situationer där man kanske får en bättre känsla för situationen om ser TNG-avsnittet först och sen DS9-avsnittet, då de i vissa lägen använde TNG för att bygga upp intresset för DS9 lite. Så, som vanligt är nog sändningsordning bäst med andra ord.
T.ex. så dyker en av rollfigurerna från DS9 upp lite kort på Enterprise i ett S06 avsnitt av TNG. Har man då inte börjat se DS9 än så är det bara ännu en random människa i Starfleet. I en annan situation så händer saker på de två serierna på samma tema, och ser man DS9 avsnittet först så blir det en lite konstig händelseutveckling, då de sändes i motsatt ordning. 🙂
Ps. Jag har skrivit en kommentar till det här avsnittet också, men det verkar ha fastnat i moderationsfiltret av någon anledning. 😛
Kan du kolla upp det sen, Roger? Så slipper jag skriva om hela. Comment 1771 tror jag att det ska vara.
Är du ToT helt plötsligt? 😉
Va? Inte vad jag vet om. 😛
Jag vet faktiskt inte varför det fastnade i filtret den här gången, annars brukar det bara hända med statistikinläggen. För att jag där formaterar inlägget, antar jag.
Kommentaren kom aldrig fram iaf, jag fick bara upp “/comment-page-1/#comment-1771” i URLn för sidan, som vanligt när man precis har skrivit en kommentar. Så, jag utgår från att den fastnade någonstans.
Kanske var det för att jag skrev ett laddat ord angående avsnittets tema, som slutar på “orist”..?
Det hade fastnat i spamfiltret av någon anledning, weird. Men nu är det genomsläppt!