Det här var det första riktigt sorgliga avsnittet på länge. Och i min ständiga referensjakt på andra tv-serier och filmer som Star Trek-avsnitten påminner om så har jag idag bestämt mig för ett svenskt alternativ. Half a life är helt enkelt science fiction-versionen av Solbacken avd. E. Eller kanske kan man se det som ett profektiskt debattinlägg i Carema-debatten. För på Kaelon II blev man så trött på den dåliga vården av gamla att man helt enkelt avskaffade den. Ingen ska behöva åldras, försummas av sina barn och dö ensam. Istället måste alla dö när de fyllt 60. Det blir mer värdigt på det sättet, resonerar man.
Veckans alien, vetenskapsmannen doktor Timicin, är också helt inställd på att han ska återvända till sin hemplanet åör att dö efter fullgjort uppdrag ombord på Enterprise. Helt övertygad och bestämd kring det där, faktiskt. Åtminstone tills han träffar en kärlekskrank och vältalig Lwaxana Troi som inte tänker gå med på att hennes nya, stora kärlek frivilligt ska gå in i döden.
Det här är ett riktigt fint Lwaxana-avsnitt tycker jag. Det börjar förstås som vanligt. Picard blir paralyserad och rädd när han stöter på henne ombord på skeppet, och hon börjar förstås tvångsmässigt flirta. Tanken är att vi på nytt ska skratta åt den kåta, galna tanten, hon som inte förstår att hon alla ser på henne som ett skämt. Sen upptäcker Lwaxana den gästande vetenskapsmannen Timicin, som försiktigt verkar roas av hennes uppvaktning. Det utvecklas så småningom till grovhångel och ligga, samtidigt som han också brejkar för henne att han har ingått ett löfte om att dö inom kort.
Lwaxana försöker på alla sätt få Timicin att hoppa av och söka asyl ombord på Enterprise. Dels genom skarp argumentatin med honom, dels är hon praktiskt taget på väg ner till planeten Kaelon II på egen hand för att se till att de ändrar på sina lagar. En diplomatisk kris uppstår, och det ser nästan ut som om det ska bli en väpnad konflik innan Timicin beslutar sig för att stå fast vid sitt löfte, trots allt. Då åker Lwaxana med honom till planeten, för att ta farväl av sin älskade och vara med honom under hans sista dagar. Jag tycker att vi mot slutet av det här avsnittet får se en smartare och mer mångbottnad Lwaxana än någonsin tidigare. För varje avsnitt får vi ytterligare en bit lagd till en av seriens, faktiskt, mest fascinerande rollfigurer. Från ren karikatyr till excentriker med hjärta. Nej, men det var väl ord som jag absolut inte trodde att jag skulle skriva för bara några veckor sedan!
Förresten, min absoluta favoritgrej i hela det här avsnittet är Timicins blå outfits i två olika utformningar.Så himla missklädsamma, men samtidigt mysiga. Vill sy upp sådana där pyjamasliknande tält och ha på mig nästa gång jag och min kulmage ska gå på bögbjörnfest. Det var också kul att se David Ogden Stiers, känd från Mash i Star Trek.
Jag gillar sorgligt, men Kaeloniternas lösning på åldringsfrågan är lite väl drastisk, tycker jag. Dessutom är jag totalt ointresserad av den ena plotten, den där Timicin ska försöka återuppväcka en sol.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 198 tv-avsnitt. Det här är också mitt artonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Men betyget då?
Skulle bara kolla om du var med 😉
Nu händer det,Ett Lwaxana avsnitt som jag gillade bättre än du, jag ger det här 7/10 (och en tanke om hur det kan ha varit för Majel Barret att spela det här när det borde varit uppenbart att Gene Roddenberry inte kunde ha långt kvar). Lwaxana blir en helt ok rollfigur så fort hon inte kommer undan med att bära sig åt som om hela universum kretsade runt henne. Jag hade nästan kunna ge en 8:a men SF plotten är bortom dum, det gör inte så mycket då den främst är till för att placera Timicin på skeppet. Om vi struntar i de fysikaliska omöjligheterna i SF handlingen. (Startrek är inte så noga med de detaljerna) så är detta verkligen ett exempel på att man ignorerar konsekvenserna av som just hände. De fick en stjärna att gå nova!. Nog för att Picard & Co är fredskramare men de borde inse och kommentera vad den här tekniken skulle kunna användas till. (Trevlig stjärna er planet kretsar kring, tråkigt om något skulle hända med den).
Jag är lite förvånad att du inte tyckte bättre om det här avsnittet, Roger. Det är ju ett Lwaxana avsnitt. Det är i min mening faktiskt ett bra Lwaxana avsnitt för en gångs skull. På rak arm kommer jag bara ihåg ett till sådant. 😛
Jag får skriva under på allt som Hoffa redan skrivit, även jag skulle ge den 7/10. En stark sjua. Konstigt nog är det faktiskt SciFi-handlingen som drar ner det hela lite, medan handlingen med Lwaxana och Timicin faktiskt är väldigt bra. Inte bara får rollfiguren Lwaxana mer djup i det här avsnittet, men hon beter sig ju faktiskt som en riktig, vettig människa. Någon man kan tycka om och respektera. Nu säger säkert några Lwaxana fans att det har man alltid vetat, att hon bara betedde sig som vi sett tidigare för underhålla sig själv, men det antagandet tycker jag tyvärr inte man kan göra. Det är faktiskt först här som vi får se att det finns något annat bakom den där fasaden, och att beteendet som vi så ofta sett tidigare från henne kanske var just ett sätt att underhålla sig själv. Ja, jag säger att Lwaxana är något likt ett internet troll i verkligheten. 😀
Både Majel Barrett (Lwaxana) och Stiers (Timicin) spelar också sina roller helt lysande i det här avsnittet, ska sägas. Ett avsnittet som annars bryter lite med seriens nuvarande regler och går tillbaka till hur det var tidigare, där gästskådespelarna kom in och tog fokus i veckans äventyr. Det var ju något som folk rent allmänt var glada att de hade lämnat efter sig vid det här laget, men med det här resultatet så kan vi väl förlåta det. 🙂
Avsnittet skrevs av Peter Allan Fields, som skulle komma att bli fastanställd som författare för TNG i Säsong 5 innan han gick över till DS9. Långt innan han skrev avsnittet så hade han sett de två tidigare Lwaxana-avsnitten 1×11 Haven och 3×24 Mènage à Troi för att lära sig detaljerna kring henne, som hennes titlar och hur mycket privilegier hon gavs. Men när han sedan skrev det här avsnittet så valde han att börja på ett nytt blad och inte bygga vidare alltför mycket på det han sett i de andra avsnitten. Även de andra skådespelarna kom att prisa handlingen och hur Lwaxana skrevs med mer djup i det här avsnittet. Fields skulle komma att skriva flera ganska populära Star Trek-avsnitt i framtiden.
David Ogden Stiers, som spelade Timicin, var sedan tidigare ett fan av Star Trek, så när han fick förfrågan så accepterade han ganska omgående. Om det är någon som tycker sig känna igen honom så är han ju så klart sedan tidigare känd från M*A*S*H.
Ännu en skådespelardebut som ägde rum i det här avsnittet var Michelle Forbes, som spelade Dara i det här avsnittet. Hennes insats här ledde till att hon senare i TNG fick komma tillbaka för att spela en annan rollfigur. Hon ska även ha varit förstahandsvalet till en roll som hon dock inte accepterade, då hon ville satsa på en filmkarriär istället. Hon kom sen att vara med i ganska många saker utanför Star trek-universumet, däribland spelade hon rollfiguren som jag avskyr allra mest i Ron Moores Battlestar Galactica.
@LDL Var det så att Peter Allan Fields hoppade över att se Manhunt innan han gav sig på detta.(I så fall kan man undra varför (förutom att det avsnittet är med på min personlig top 5 plågsamma avsnitt).
Bra fråga. Det var bara de två avsnitten som han nämnde att han hade tittat på. Kanske var det ett sammanträffande, kanske var det så att folk tipsade honom om tidigare avsnitt och tyckte att de här två avsnitten räckte för att förstå rollfiguren. Det var ju ofta så att folk som var nya ofta fick tips eller VHS-band med tidigare avsnitt som de borde se innan de sätter igång. Precis det här hände ju även när t.ex. Jeri Taylor anställdes. Men anledning till att just Manhunt skippades vet jag isf inte.