Jag undrar om det började någon på The Next Generations manusredaktion under säsong fyra med ett osedvanligt stort intresse för zoologi? För det var ju bara några avsnitt sedan Enterprise stötte på ett slags rymdplankton med ett lämmel-beteende som nästan blev rymdskeppets undergång. Och i det här avsnittet träffar man på ett nytt slags rymddjur. Jag vet inte vad man ska likna det vid. Ett slags rymdmussla kanske? Eller kanske en rymdval? En plattfisk i rymden? Eller en rymdtrilobit -i megaformat?
Hur som helst, skeppets möte med den där nya livsformen gick lite sådär, kan man väl säga. Rymdtrilobiten började skicka iväg energiblixtar mot Enterprise, och Picard var till sist tvungen att besvara elden och lyckades, av misstag, avliva den där rymdmusslan. Klipp till kapten Picards ytterst bekymrade ansikte. Här snubblade han över en ny, okänd livsform, och fem minuter senare är det enda bevis han har att visa upp för sin upptäckt en okänd och fruktansvärt död livsform. Vilken tur att den där rymdtrilobiten var gravid och hade en minivariant av sig själv i magen. Som Picard kunde rädda, även om han riskerade skeppets säkerhet på kuppen när Junior börjar dia energi genom skeppets skrov – präglad som den är av Enterprise.
Parallellt med det här så får La Forge träffa sina drömmars kvinna, eller rättare sagt, den stjärnflotteforskare vars hologram han blev kär i under avsnittet Booby Trap. Han har höga förväntningar – ungefär som en person som nätdejtar för första gången. Det visar sig förstås att den verkliga Leah Brahms inte alls är lika…vad ska vi kalla det…tillmötesgående som hologramversionen. Tvärtom, hon är ganska butter och vresig, och inte alls road av att La Forge på eget bevåg gjort förändringar av tekniken ombord på skeppet. Kronan på verket blir när hon sätter igång hologramprogrammet där den elektroniska kopian av henne var med, och inser att det är början på en kärlekshistoria som hon ser. Hon blir skitförbannad, och med rätta tycker jag.
La Forge hade visserligen skapat hologrammet för att skapa en teknisk lösning på ett allvarligt problem, men att gå in på holodäcket och se av jobbkollegorna stå och kyssa en kopia av sig själv måste vara extremt obehagligt. Men här ska det visst vara gulligt, inte alls så sjukt och konstigt som det skildras i avsnittet Hollow pursuits. Även om han inte träffat Leah irl så borde La Forge trots allt ha kunnat skilja på fantasier och verklighet. En stor brist hittills är faktiskt att inget avsnitt av Star Trek så här långt har utforskat hur mycket snusk personalen har för sig på det där holodäcket, egentligen.
Det här är egentligen ett avsnitt med två svara parallellhandlingar. Jag är verkligen helt ointresserad av det där rymddjuret. Och tycker att La Forges är bortom pubertal i sitt förhållande till det motsatta könet.
Betyg: 5/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 192 tv-avsnitt. Det här är också mitt elfte inlägg i årets #blogg100-utmaning. (Bara 89 kvar, det här går ju som en dans).
Som vi sade i kommentarerna till Boby trap, datorn lyckades inte skapa en realistisk simulation av Leah Brahms i det avsnittet. Geordi är verkligen skriven som en bortkommen högskolestudent inom något tekniskt ämne i det här avsnittet. Det har ju tjatats till leda men oavsett bristen på säkerhetstänkande i allmänhet, hur i hela friden kommer det sig att Geordi inte satt ett lösenord på DET programmet. Holodeck börjar kännas som det minst genomtänkta i TNG, så många aspekter av det både tekniska och sociala känns helt orimliga.
LeVar Burton var inte alls nöjd med att karaktären var skriven så. Jag hittade den här intervjun från 2012 för ett tag sedan. (mycket text men verkar spoilerfri vid en snabb genomläsning).
http://herocomplex.latimes.com/tv/star-trek-tng-levar-burton-engineers-new-career-chapters/
Klipper som in den relevanta biten.
“PKD: It seems like Geordi always got shot down by women. Constantly. Did you ever bring that up to the showrunners?
LB: Mm-hmm. It was frustrating to me. I mean from a writer’s perspective, I get that it was the idea that the nerd or the geek is inept around the feminine form. But I was never comfortable with it. And I also thought there were some other things going on. Sociological things. Everybody had a sexual identity, even Data the robot. But Geordi didn’t. The Klingon did. But the black man didn’t. You’d have to be a black man to have the perspective, because you see that pattern repeated throughout popular culture, so it becomes a familiar pattern that you notice readily.
PKD: It’s surprising those patterns continue to this day.
LB: I’m never surprised anymore. But in dealing with it, I was surprised where “Star Trek” was concerned, I will say that. Because it was such an important part of creating such a sense of hopefulness and belonging because of Gene’s [Roddenberry] vision. To watch them fall into that trap was a bit disappointing because “Star Trek” was about all of these high ideals and the execution through humanity of these very high principles.”
I övrigt handlingen med Rymdvalen är väl inte den originellaste men jag gillar den bättre än de SF plotter vi sett tidigare i säsongen. Dock tycker jag att det är läge att plocka upp ett måtto Roger formulerade angående avsnittet Contagion från S2. “To bodly fail where no one has failed before”. Det här måste ju vara någon sorts i rekord i kortast tid mellan att man mötte en ny livsform och att man råkar ha ihjäl den.
Dock stannar mitt betyg också vid 5 p.g.a. att LaForge Leah handlingen är så plågsam att se, det krävdes en kraftansträngning för att inte stänga av i scenen där LaForge ska bjuda Leah på middag.
5/10, ett väldigt mediokert avsnitt. Båda handlingarna är egentligen ganska intetsägande, nästan på gränsen till tråkiga eller rent av plågsamma ibland. Den handlingen som hade mest potential att vara intressant var väl LaForges handling, men man misslyckas nästan helt med den. Redan när han skapade den holografiska Leah Brahms och inledde någon slags relation med henne i 3×06 Booby Trap var jag ganska tveksam till etiken kring det. I det här avsnittet får jag bara känslan av att LaForge är lite bortskämd och inte vet hur han ska bete sig kring den riktiga Leah. Han måste väl iaf kunna skilja på de två. Så var det nog inte meningen att man som tittare skulle reagera, vilket måste betyda att de inte har lyckats förmedla det de ville.
SciFi-handlingen var ganska betydelselös och irrelevant. Precis som ni säger, det var ett ganska stort misslyckande av Enterprise att döda den där livsformen omedelbart. Hur ska de förklara den här incidenten för Starfleet och övriga civilisationerna? De mördade precis en, förmodad sällsynt varelse i de här delarna av universumet. Underkänt. 😛
Tydligen skrevs originalet av det här avsnittet av Maurice Hurley, samme Maurice Hurley som var “head writer” i Säsong 2. Jag antog nästan att det var något manus som blev liggande från hans tid på serien. Även SciFi handlingen verkar som något de hade kunnat göra i den säsongen, och så kanske LaForges del skrevs in efteråt. Men inget nämns faktiskt om något sånt och grunden till LaForge och Leahs pseudo-relation läggs bara i Säsong 3, så jag kan bara anta att det här var nyskrivet av Hurley. Sen, efter att de hade köpt det, så fick Taylor skriva om en del av avsnittet lite (LaForges handling) och Ron Moore fick skriva om en annan del (SciFi handlingen).
Piller ska ha varit väldigt förtjust i LaForges handling och tyckt att konceptet var väldigt intressant, medan Berman tyckte att båda handlingarna var väldigt bra och dessutom var kompatibla.
Jag var väl aldrig speciellt övertygad, som sagt.
Det här ska tydligen också ha varit första avsnittet där folk kröp runt I s.k. Jefferies Tubes. Jefferies Tubes har varit med tidigare, men då såg de annorlunda ut. I framtiden kommer vi få se och höra mer om Jefferies Tubes. De är alltså små gångar mellan olika våningar och inuti väggar, som ger tillgång till olika system och hårdvara på skeppet så att de kan fixas och underhållas. De kan också användas för att ta sig runt på skeppet om t.ex. hissar inte fungerar.
Det känns som om de gamla säsongerna har kommit in och “spökat” nu, en bit in i säsongen. Det började med alla dessa familjeavsnitt och massor av referenser bakåt – men ändå berättade med lite stuns och lite modernt. Men nu känns det som om det varit lite manusbrist och att man fått spela in avsnitt som egentligen inte riktigt höll måttet. Därav också lite gammelsexism etc. som smugit sig in.
Förlåt mig.. en lång uttömmande bloggpost (om ett avsnitt jag måste förträngt) – tack!
Men jag måste bara få ur mig detta: trilobit.
Tack! Just det! Fixar!!