Åh, jag antar att vissa av mina toppkommentatorer här på bloggen älskar det här avsnittet. Det är ju ett äkta mysterium. Besättningen ombord på Enterprise vaknar upp efter att ha varit medvetslösa i 30 sekunder, en resa genom ett svart hål har knockat alla ombord – utom Data. Men så dyker det upp olika bevis på att medvetslösheten egentligen varat ett helt dygn, som till exempel Beverly Crushers mossodlingar. De har vuxit mycket mer än de kan göra på några futtiga minuter. När Picard pressar Data på sanningen så verkar han ha fått order om att inte berätta om vad som har hänt. Så vart har en hel dag i allas liv tagit vägen? Och vem har tagit kontrollen över Data?
Och visst fortsätter man att titta. Undrar hur de ska få ihop det. Men det blir mest lite halvljummet nästan hela vägen. Och trots att Picard egentligen i princip förstår varför besättningen utsatts för en kollektiv minnesförlust så måste han ändå tvångsmässigt åka tillbaka till där den uppstod. Och plötsligt har han utsatt både sig själv och resten av besättningen för livsfara. På nytt. Just den livsfara som han försökte undvika när han fixade så att alla ombord tappade minnet.
Det handlar om befolkningen på en planet som då rakt inte vill bli upptäckta av någon Federation, och som är beredda att döda allt liv som kommer i deras väg för att kunna fortsätta att vara hemliga. Och som vanligt är det Troi som blir den som blir fjärrstyrd av utomjordingarna. Stackars Troi och hennes ömtåliga hjärna. Först blir hon på smällen av ett litet tingelingbloss, sen håller hon på att bli galen av musiken från en gammal speldosa, när Enterprise råkar på rymdplankton så får hon först ont i huvudet och sedan förlorar hon sina krafter. Och nu, nu blir hon fjärrstyrd av de främlingsfientliga Paxanerna. Hoppas hon har något sorts risktillägg på lönen. Om hon nu får lön, vi har ju fortfarande inte presenterats med en bra förklaring av det ekonomiska systemet ombord, jag håller fortfarande på att researcha.
Egentligen är det enda jag riktigt gillar i det här avsnittet de korta klippen i inledningen när Worf till exempel lär ut kampsport och dr Crusher fixar med sina mossor (att Picard ger sig på ännu ett misslyckat deckaräventyr på holodäck bryr jag mig inte riktig om). Mer och längre hobby-detaljer i framtida avsnitt, tack! Så, mysteriediggare, hoppas ni njöt av det här avsnittet. Jag tycker att det var ganska menlöst.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 190 tv-avsnitt. Det här är också mitt nionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Ja, i stort sätt menlöst avsnitt även om min misantropiska sida tilltalas av en planet där befolkningen i så stor grad avskyr folk att de tagit fram en avancerad plan för hur de ska få slippa alla andra. Avsnittet är ju dock inte dåligt på något sätt, bara slätstruket så en 5:a känns lagom som betyg. (Få se om jag har rätt när Roger märker att han glömt betyget)
fan vad märkligt. hade först skrivit fem, ändrade sen till sex, måste sen ha raderat. ja, en svag sexa blev det dårå. nästan rätt.
Du känner mig för väl vid det här laget. Fast å andra sidan har jag ju repeterat om och om igen att jag tycker om att försöka klura ut mysterier under avsnittets gång. Med andra ord, visst tycker jag en hel del om det här avsnittet och det är definitivt ett jag minns, trots att det finns en hel del bättre avsnitt.
Men kanske tycker jag inte om det här avsnittet riktigt så mycket som ni skulle kunna tro, jag tycker nämligen att mysteriet har en ganska stor svaghet. Precis som Roger skrev i recensionen så när de ju en punkt där de har en ganska säkert antagande om vad det måste ha varit för situation för att de själva skulle beordra Data att agera så här, efter det så står mysteriet mest och stampar. De åker lite besatt tillbaka för att stilla sin nyfikenhet och ännu en gång är de illa ute, vilket inte är så konstigt då de inte vet vad de har att göra med och inte har någon bättre plan. Lite annorlunda är det också att de så snabbt accepterar ignorans, istället för att förhandla fram någon typisk TNG-lösning.
Så, till slut så ger jag avsnittet 7/10. Ett bra, intressant avsnitt, men det har vissa svagheter och står inte ut alltför mycket i det stora hela.
Originalversionen av det här manuset skickades in av ett fan vid namn Bruce D. Arthurs. Ännu ett från Pillers ” slush pile” låter det som. Piller tyckte om storyn, men tyckte att vissa saker behövde fixas. Så han gav Joe Menosky i uppdrag att göra det arbetet. Det som Menosky ändrade från originalversionen var framför allt att skriva ut Wesley, som inte längre var ett permanent inslag i serien, och att förbättra dialogen lite. Piller blev dock så imponerad av Menoskys arbete på det här avsnittet att han erbjöd honom fast anställning som författare på TNG, vilket Menosky accepterade.
Det här avsnittet var tydligen ett av Pillers favoriter den här säsongen.