Det här avsnittet känns så himla 60-tal på något sätt. En bluffmakerska låtsas att hon är en lokal variant av djävulen, och försöker med ett antal tricks och rökridåer få folket på Ventax II att de är skyldiga att ge henne inte bara deras själar utan också alla inkomster från planeten i framtiden.Tyvärr blir hon så till sig i trasorna att hon slarvar bort alltihopa för chansen att få komma innanför Picards herrtrosor.
Hela den här historien har alltså sin grund i ett uråldrigt avtal där den mäktiga varelsen Ardra lovat befolkningen på planeten Ventax II 1000 år av fred. Det hon vill ha i utbyte efter denna tid av välstånd och frid är att få förslava befolkningen och ta alla deras pengar. Ja, till och med Enterprise kan Ardra kräva, eftersom även det som råkar finnas runt planeten när avtalet löper ut ska tillhöra henne. Och för att övertyga alla på planeten, även Worf, så förvandlar sig Ardra till en rad olika lokala varianter av den varelse som vi på Jorden kallar för djävulen.
Sextiotalskänslan gör sigkanske allra mest påmind i det faktum att Ardra blir erotiskt besatt av Picard. Stundtals verkar det som att det där med planeten är mindre viktigt än att hon får ligga med kaptenen på Enterprise. Picard motstår (förstås) alla närmanden, men under ett tillspetsat läge lovar han bort både sin kropp och själv till Ardra för att få till stånd en rättegång där hennes fordringar på Ventax II ska redas ut.
Lite påminner Ardra och hennes förmågor om en annan kärlekskrank bov i Star Trek-universumet, häxan i originalserieavsnittet Catspaw. Hon gjorde faktiskt också en liknande magisk maskeradcharad som Ardra på exakt samma tema: Hur vill du ha mig för att vilja ligga med mig, kapten?
Om man verkligen anstränger sig kan man ju se det här positivt, att det är männen som är objektifierade i Star Trek, till skillnad från i de flesta andra sammanhang. Men det fungerar bara till en viss gräns. Här känns det mest av allt som en gubbig önskedröm där universums alla skönheter blir knäsvaga så fort de ser ett federationsbefäl i närheten.Vi får också en hint om den verkliga orsaken till att Picard och Beverly Crusher inte blir ett par – Picard vill egentligen ligga med Deanna Troi.
Men om jag tar på mig de positiva glasögonen på nytt så kan jag trots allt konstatera att det här ett politiskt avsnitt, ytterligare ett i Star Treks mer ateistiska linje. Budskapet går inte att ta miste på. Det är inte en gud, eller ens en djävul, som gjort att planeten Ventax II gått från krig och misär till välstånd och fred. Det är människorna själva som har makten över sin tillvaro och sin framtid.
Betyg: 7/10 (trots det omotiverade kåtslaget).
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 189 tv-avsnitt. Det här är också mitt åttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Va?! Vill Picard ligga med Troi? Vilken scen fick du det ifrån? Det här måste jag ha förträngt. 😀
Hursomhelst, det här avsnittet är väl inte för väl omtyckt, i allmänhet. Det brukar ofta få ganska mediokra betyg och vissa ganska dåliga betyga rent av. Personligen håller jag faktiskt med dig. Det här avsnittet är ett sånt som jag alltid tyckt är kul och underhållande. Det är inget avsnitt som binder ihop serien eller världen och bygger vidare, som t.ex. förra avsnittet. Det är ett isolerat äventyr och visst har det en hel del liknelser med TOS-avsnitt, vilket vi återkommer till, men det är allt annat än tråkigt. Med andra ord, 7/10.
Tycka vad man tycka vill om avsnittet i sig så får jag säga att jag tyckte att skådespelerskan Marta DuBois (Ardra) var lysande i sin roll. Även hennes scener med Picard var väldigt underhållande. Tydligen var hon en sån skådespelerska som hade gjort audition flera gånger, men som de aldrig riktigt kunde hitta rätt roll för henne. När hon gjorde audition för den här rollen så fick hon omedelbart jobbet, det var perfekt.
Rättegången tyckte jag också var kul att följa. Det är lite cirkusvarning på den, men det är gränsfall. Det blev inte så illa att jag tröttnade iaf. Visst, det fanns också lite av ett mysterium-element som jag ju älskar. Att försöka klura ut något genom avsnittets gång medan man får mer och mer information. Det fanns dock vissa logiska hål i det mysteriet, tyckte jag. Till exempel hur hon kunde transportera in sig på Enterprise och tillbaka ut, trots att sköldarna var uppe. Svårt att förklara en sån sak. Men det var ändå underhållande.
Bakgrunden till hur det här avsnittet blev till är något som förbryllar mig lite. När jag nu läste på lite finns det vissa referenser som nämner att en väldigt tidig version av den här handlingen var del av Gene Roddenberrys första förslag för en Star Trek serie i början på 60-talet. Annars är den bakgrunden som man oftast får höra att den skrev i slutet på 70-talet för det nedlagda Phase II projektet. Så det är med all rätta som handlingen känns gammal.
Sen blev ju så klart hela avsnittet omarbetat för att anpassas för TNG. Det var mellan Säsong 2 och 3 som detta till slut gjordes av Philip LaZebnik så att det kunde produceras och sändas i Säsong 3. Väldigt stora förändringar ska ha gjorts jämfört med originalet, men Piller ska ha älskat det. Han menar att det var lite 60-tals och TOS-vibbar över avsnittet, men att den nya versionen var väldigt rolig. Övriga författare tyckte dock att det inte riktigt dög. De tyckte att det kanske var lite för mycket komedi och inte passade in i TNG, så produktionen av avsnittet sköts upp och väldigt många av författarna började ändra på saker i manuset. Till slut så tog Piller resultatet av deras arbete och försökte ändra tillbaka vissa saker till LaZebniks vision innan avsnittet fick grönt ljus för att produceras och sändas som Säsong 4.
Troi-grejen kommer sist i förförelsescenen där Picard frestas med olika kvinnotyper. Hur kan du ha glömt det?
Den scenen tolkade jag som ett sätt för manusförfattarna att visa att Ardra inte är så allsmäktig som hon låtsas och inte vet allt.. Hon tror att Picard vill ligga med Troi och förvandlar sig till Troi, Min tolkning av Picards reaktion på det är att han reagerar med visst äckel.
Måste bara flicka in att jag verkligen gillar Data som “domare”, kall och lugn mitt i all kalabalik.
“The advocate will refrain from making her opponent disappear.”
Om manuset omarbetats vill jag inte veta hur ursprungsversionen kan ha sett ut. Det här var kul med precis på gränsen för tng. (för visst känns det att iden egentligen kommer från en tidigare era av Startrek).
Sist. LDL skrev “Övriga författare tyckte dock att det inte riktigt dög. De tyckte att det kanske var lite för mycket komedi och inte passade in i TNG” Synd att de inte hängde kvar i den attityden för ett avsnitt som verkligen hade de problemen slank igenom senare i säsongen. Vi får återkomma till det när det är dags.
Klart att han vill ligga med Troi. Det är SÅ uppenbart nu!!!!
Haha. Jag hade nog förträngt den detaljen. 😀
Men, nja, jag vet inte om jag är helt övertygad ändå. Vi får aldrig se något tecken på att hon kan läsa av folks tankar, så jag lutar nog mer mot Hoffas linje. Hon ser Troi och chansar på att så är fallet.
Jag tycker också att det är ett kul avsnitt, dock hänger det ju inte riktigt ihop det där med att bedragerskan ska använda andra sorterings militär utrustning och ändå åstadkommer saker som varken klingoner eller romulaner varit i närheten av.