Datas ansträngningar för att förstå mänskligheten, eller för den delen bli mänskligare, är ju ett av The Next Generations oftast återkommande inslag. Till en början tyckte jag oftastatt det kändes som ett slags lyteskomik, men successivt har porträttet av Data fördjupats och blivit allt mer sympatiskt och kärleksfullt. I det här avsnittet får vi äntligen se ett avsnitt som till största delen berättas ur Datas perspektiv, och kanske förstår jag först nu hur svårt det är meningen att rollfiguren ska ha att hantera mänsklighetens irrationella och nyckfulla sidor. Det visar sig att ironi och neurotiskt beteende är två av hans svåraste grenar.
Så när hans bästa vän på skeppet, Keiki Ishikawa (som vi överhuvudtaget inte sett tidigare i serien men som uppenbarligen följer med ända in i Deep Space 9) ska gifta sig med transportchefen Miles O’Brien (som ju är något slags semi-återkommande rollfigur vid det här laget) så blir det hela mycket förvirrande för Data. Keiki får kalla fötter, och vill ställa in alltihopa, säger hon till Data. Som tolkar henne alldeles för bokstavligt och håller på att sabotera hela bröllopet trots sina goda föresatser.
Serien är ju skriven så att paradoxen i Datas beteende allt mer går ut på att han på många sätt är mycket mer människa än han själv inser. Skillnaden är bara att det människor gör instinktivt och vanemässigt är han medveten om och gör en logisk analys kring. För mig börjar det bli mer och mer tydligt att den stora bristen i hans programmering är den knapra tillgången på självhjälpsböcker och litteratur inom vardagspsykologin. Jag menar, på någon fil någonstans i universums och federationens datamoln borde det väl ändå finnas handböcker i hur man arrangerar bröllop, och någonstans där borde väl fenomenet med att få kalla fötter tas upp? Och att Data, med sin tillgång till encyklopediskt kunnande, inte skulle veta skillnaden mellan stepp och bröllopsvals känns ju inte helt…logiskt. Ändå låter man honom och doktor Crusher pågå i en väldigt lång steppundervisningsscen innan han äntligen klämmer ur sig att han behöver lära sig dansa inför det stundande bröllopet.
Ishikawas och O’Briend bröllop är det andra vi får se ombord på ett federationsskepp i Star Trek, om jag minns rätt. Och det verkar som om det avskalade och icke-formella från originalserien har fått ge vika för bridezillas och allt fler borgerliga ceremonier och vanor (förberedelserna för Deanna Trois arrangerade bröllop – som sedan ställdes in – räknar jag inte riktigt in i den här spaningen eftersom det så tydligt var arrangerat av hennes morsa). Till exempel står Data och Worf i det här avsnittet vid ett slags lyxreplikator och väljer mellan lämpliga bröllopspresenter.
En annan insikt kring livet ombord: För en massa blogginlägg sedan ställde jag lite frågor kring dygnsrytmen ombord på Enterprise. Vem som jobbar nattpasset, och hur man organiserar livet ombord på ett skepp som egentligen borde fungera dygnet runt – utanför solsystemet finns det ju inte dag och natt? Här ser man det första ledtrådarna till den information som jag fick av er läsare i kommentarfältet. Vi får nämligen se ett skiftsbyte på bryggan. Data har haft befälet under natten, och lämnar över till Riker. Och i samma stund som man byter från natt- till dagskift så tänder man också upp ljuset lite på bryggan. På något sätt hade jag egentligen hoppats på att nattskiftet var mer som i den här animerade Robot Chicken-filmen…
En sista insikt som det här avsnittet gav. Data har en katt. När kommer en storyline om det här? Den vill jag se? Och hur många husdjur finns det ombord? Visst, Picard har en akvariefisk, men det här öppnar ju upp för en mängd möjligheter och intressen för djurintresserade ombord. Hundar? Ormar? Ödlor? Utomjordiska arter?
Till sist, b-plotten i det här avsnittet, med en vulcansk ambassadör som visar sig vara en romulansk spion, är ganska slarvigt skriven och genomförd. Egentligen borde det här avsnittet ha enorma följder när det gäller säkerhetstänkandet inom Federationen. Istället verkar ärendet ha avskrivits lite väl snabbt.
Betyg: 8/10 Ett typiskt mellanavsnitt, men alla nya grepp belönas genast med en mer välvillig betygssättning. Jag skulle gärna se fler avsnitt av den här typen, där var och en av de stora rollfigurerna fick skriva sin dagbok om ett dygn ombord på skeppet. Dessutom har jag börjat trötta på alla sjuor i betyg. Men det är en förhållandevis ganska svag åtta, det här….
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 187 tv-avsnitt. Det här är också mitt sjätte inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Vi gillar det här, Data är nog min favoritkaraktär, visst finns det lite logiska luckor som att han rimligen snabbt borde kunna veta vad som dansas på ett bröllop men jag kan förbi se det.
(Kort not, Datas min när han börja dansa med sin holografiska danspartner skulle gjort Lore grön av avund).
Data är redan en mycket bättre människa än många människor men efter som ingen har lyckats programmera en definition av människa som han kan jämföra sig med så inser han inte hur bra han redan lyckats. Jag är förtjust över att Data skrivis så sympatisk, inte förvånande att han har många vänner. När Data säger sig inte ha eller kunna uppleva känslor är det ju ingen som känner honom som tror honom. Han har ju tom utvecklat en form av intuition som tyvärr inte vågar lita på. Hade han gjort det hade det kanske gått annorlunda för den romulanska spionen. (Som för den delen inte verkar speciellt kompetent), man undrar verkligen hur hon kunde lura så många så länge. De tog inte många minuter innan vi började gissa på om ambassadören egentligen var en:
a) romulan
b) shapeshifter
c) tankekontroll alien
d) vulkan med någon konstig sjukdom
e) något vi inte sett förut
f) vulkan spelad av en usel skådespelare 😉
Ett visst plus får den här spionhandlingen dock för att vi faktiskt får se Federationen/Picard &Co förlora och Romulanerna för en gångs skull lyckas med en plan.
Ännu ett väldigt intressant och underhållande avsnitt som fördjupar vår förståelse för Data ännu mer. Det hjälper också att Data är en av de mest sympatiska rollfigurerna, så vi är redan ganska emotionellt investerade i honom. B-handlingen med romulanen var okej, men inget som stod ut, det här avsnittet handlade definitivt om Data i första hand. Därför ger jag avsnittet 7/10, ett bra litet avsnitt. En relativt stark sjua visserligen, men inte bra nog för en åtta.
Tydligen var det här ännu en idé som författarna hade haft ett tag, att någon skulle gifta sig på Enterprise precis som de hade gjort i TOS. Vissa ville att Picard skulle gifta sig, vilket jag känner hade blivit konstigt om de inte hade förberett det i förväg bättre, andra föreslog Miles O’Brien.
Ett av förslagen för vem O’Brien skulle gifta sig med var den hypotetiska kvinnliga rollfiguren som skulle ta Wesleys plats i serien. Piller kände dock att det fanns för mycket potential i rollfiguren O’Brien nu när de börjat använda honom allt mer för att han bara skulle agera bollplank åt andra. Med tiden skulle det t.o.m. visa sig att det aldrig blev någon som officiellt tog Wesleys plats, så de gifte O’Brien med en tidigare okänd rollfigur, Keiko* O’Brien (fr.o.m. nu). Båda O’Briens skulle komma tillbaka då och då under TNGs gång och ännu oftare under DS9, som sagt.
* För det är väl “Keiko” och inte “Keiki”?
Jag noterar två lite intressanta detaljer när det kommer till kontinuitet. Först att Picards tal under bröllopsceremonin är väldigt lik Kirks i TOS. Picards tal skulle även komma att användas som en grund för ännu ett liknande tal i en framtida serie. Sen noterar jag även att Data i det här avsnittet går igenom sin dag för oss för att han beskriver den för någon som han brevväxlar med, nämligen Cmdr. Maddox. För de som inte minns vem Maddox var så var det ju vetenskapsmannen som ville plocka isär Data och studera honom i 2×09 The Measure of a Man.
Data hade ju sagt i det tidigare avsnittet, efter att det slogs fast att han hade rätten att välja själv, att han gärna ville samarbeta med Maddox i hans forskning, om än inom vissa gränser. Så det är ju en ganska fin återkoppling till det.
Första gången vi faktiskt fick se vad som händer på “natten”. Fast, det är ju ganska knepigt när de är i en miljö där det inte är dag och natt, som vi är vana vid. Vad händer om någonting händer under natten, något som liknar det som händer under dagen ibland. Ska det väcka de högre rankade människorna och störa deras sömn? Precis samma sak i omvänd ordning blir det också. Stackarna som jobbar under natten, vad händer när de ligger och sover och skeppet stöter på Borgerna eller något liknande. Inte kan de väl sova sig igenom det även om de inte blir väckta? Kan de då göra skiften som planerat, när folk inte får sin sömn?
Det finns lite smådetaljer här och där som gör att det hela kan bli lite praktiskt komplicerat ibland, men det var kul att se att det ju finns andra på skeppet och att saker fortsätter att rulla vidare även när Picard & Co. inte är där. 🙂
Förresten, jag glömde ju kommentera om Datas katt, Spot. Första gången vi får se att Data har en katt, men inte den enda. Spiner var väl med facit i hand inte överlycklig med att tvingas ha en katt. Tydligen är det ganska svårt att få en katt att göra som man vill i produktionen av avsnitten. Vem kunde ha anat det. 😀
Det här med att visa olika vakter på bryggan är något av ett kontinuitetsbrott, även om det är rimligare än det vi sett hittills när de flesta varit vakna samtidigt. Dock är det här med att rymden behandlas som den var ett hav med planetsystem som ögrupper och att det finns både dimbankar, rymdstormar och en dygnsrytm något av ett axiom för TNG. (och mycket annan SF). Vad jag minns så var en av Roddenberrys inspirationskällor C.S Foresters böcker om Hornblower vilket skulle förklara det här designvalet.