I
dag träffade jag mina kompisar från Lundellbunkern i en studio på Sveriges Radio. De är lite lättade, märker jag. I morgon, onsdag, är det dags för sista delen i deras poddprojekt Lundellbunkern. Där har de lyssnat igenom Ulf Lundells samlade produktion, i form av en jättemegabox, och sedan poddat om varenda skiva – samt gjort en del extrapoddar där de pratat om hur det varit att lyssna igenom alla Lundells låtar och göra en podd av det. Totalt kommer det att bli 69 avsnitt som de producerat under tre månader. Men onsdag kväll är det slut. Över. Done with.
Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk. Jag har hållit på i ett år och har nätt och jämnt kommit igenom en fjärdedel av mitt eget bunkerprojekt. På ett år har det blivit 241 blogginlägg (inräknat det här) och jag har skrivit om 183 avsnitt av olika Star Trek-serier och om fem långfilmer. Och så en del böcker, skivor, podcaster och fansajter. För Star Trek-universumet är ju otroligt rikt. Så rikt att jag på sista tiden försökt prioritera tv-avsnitten för att överhuvudtaget komma någonstans i min startrekathon. Fortfarande tänker jag spurta de sista månaderna fram till 50-årsjubileumet den 8 september, som var min ursprungliga deadline. Men alternativa scenarion har också börjat föresväva mig. Som att avsluta det här projektet i början av 2017 i stället. När den nya Star Trek-serien ska börja.
Och, för tydlighetens skull. Det är inte att projektet är över som jag är avundsjuk på, när jag ser mina Lundelbunkerkompisars lättade anletsdrag. För jag tycker att det är sjukt kul att sätta mig in i allt som är Star Trek. Det är lättnaden jag är avundsjuk på. Att faktiskt få avsluta det här. För någonstans misstänker jag ju att jag kommer att skriva exakt ett sånt här inlägg nästa år, och sen nästa. För evigt tragglande mig igenom den totala produktionen av allt upptänkligt som är Star Trek 🙂
Förresten, utan glada tillrop från er läsare så hade det här förstås inte blivit något. Ni är mina medfångar i min Startrekathon-bunker. Och det känns bra!
I och med det här ger jag mig också in i #blogg100 på nytt (det vill säga, dagliga blogginlägg hundra dagar i rad). Det var det som gav den här bloggen en kickstart. Jag hoppas att det blir en repris på det.
Någon blir inlåst i en bunker av okända makter och måste ta sig igenom en omfattande fandom innan hen blir utsläppt. Först verkar hen vara ensam men sedan visar det sig finnas andra i bunkern som oroande nog inte verka ha tagit sig därifrån fast de borde kunna.
Hm, kunde man få ut en tv serie på den här iden? 🙂
hahahaha
tycker sluttiden när nya star trek-serien börjar blir super (och, goda nyheter med ett inlägg per dag!)
Where you lead, we shall follow 😉
Att det sig igenom all Star Trek (även om vi håller oss till det som är canon) är ett ofantligt stort projekt med rejäl tidsåtgång. Det tror jag du har märkt det senaste året. Därav att jag själv t.ex. inte gjort det på ett par år nu. 😛
Men som jag har för mig att flera sa redan i början på ditt projekt, du förtjänar massor med cred för att du ens försöker. Men ju mer man får jobba för det desto mer belåten känner man sig när man är klar sen. 🙂