Jag pratar lite om min #startrekathon i podcasten Lundellbunkern idag. Om kulturkonsumtion som extremsport, samt interaktionen med de “riktiga” fansen 😉
Maratonmannen? Är det jag, det?
Jag pratar lite om min #startrekathon i podcasten Lundellbunkern idag. Om kulturkonsumtion som extremsport, samt interaktionen med de “riktiga” fansen 😉
Haha. Bra podcast. Väldigt kul att lyssna på! 😀
Jag känner faktiskt igen flera av karaktärsdragen som du beskriver:
– Oron över att inte vara ordentligt påläst om det man pratar/skriver om.
– Att inte tycka om att bli påkommen med att ha fel, vilket leder till allt mer seriös och noggrann efterforskning och längre inlägg för att inte missa något.
Jag har själv känt att vissa av mina kommentarer har börjat bli lite jobbigt långa, speciellt när det kommer till bakgrundsinfo. Jag kanske skulle själv börja vara lite mer selektiv och försöka komprimera det hela lite mer. På så sätt kanske du också känner mindre press att nämna allt i blogginläggen, innan jag kan skriva om det i kommentarerna. 🙂
Jag har nu accepterat att du står för extramaterialet 😉 Tycker att det känns tryggt att du kompletterar med all fakta, så slipper jag!
Det är ju faktiskt era kommentarer som får mig att fortsätta det här projektet! Annars hade det känts alldeles för ensamt!
Ja, intressant podcast, jag börjar förstå att du gett dig in på något som för mig skulle motsvara att jag beslöt mig för att i detalj följa allsvenskan under ett år. Hatten av för din ihärdighet med det här projektet.
Alltså, ett erkännande, jag hade följt den här bloggen ett bra tag innan jag insåg att du var en storfräsare. 😉 När jag insåg det blev jag nästa rädd för dig. I vilket fall, jag har inget emot “raljerande höhöhö”. För egen del har jag alltid varit en nörd och jag har för länge sedan kommit ut på andra sidan och insett att många nörd grejor är rätt pajiga och dåligt genomtänkta egentligen. Jag tror det är en vanlig, och som jag ser på den nu, rätt charmig villfarelse hos lite yngre nördar att det finns en stor och konsekvent plan bakom deras favorit nördighet medan sanningen mer ligger åt att både ett och annat skapats av stressade människor som haft kort kvar till deadline. Det här hindrar mig naturligtvis inte från att snöa in på saker. (annars vore jag ingen nörd) men nu mera med lite mer distans.