Haha. Ja, det där jag skrev om frånvaron av känslor och drama i de senaste två blogginläggen fick jag ju äta upp direkt. Det här avsnittet innehåller bara “känslotjafs”. På ett sätt skulle jag också vilja det det som den tredje delen av The Best of Both Worlds. För det är i Family som Picard faktiskt försöker deala med sin posttraumatiska stress efter att varit kidnappad och hjärntvättad av borgerna.
Hans sätt att hantera det är att han åker till Jorden för att hälsa på sin bror, den franske vinodlaren (ackompanjerad av vad som låter som synthdragspel på soundtracket). De tjafsar, bråkar och brottas sedan med varandra i lera innan Picard bryter ihop och gråter, varpå de sedan blir vänner på nytt (kul att se skådespelaren Jeremy Kemp som Picards brorsa. Det känns som om jag känner igen Kemp från massor av biroller, men antagligen främst från Krigets Vindar. Nej, vänta. Så är det inte alls. Det måste ju vara från min favoritkomedi från tonåren – Top Secret).
Men det är inte bara Picard som konfronteras och försonas med familjemedlemmar i det här avsnittet. Eftersom Enterprise repareras på en rymdstation belägen precis vid Jorden så beslutar sig Beverly Crusher för att beställa upp lite lådor från sitt Shurgard-lager). Och bland sakerna hon sparat för att minnas sin avlidne man ligger ett inspelat meddelande från honom till den då nyfödde Wesley. Och, ja. Jag grät visst för tredje gången i den här serien när Wesley för första gången får möta sin far, om än på holodäck.
Dessutom, i en tredje bihandling, får en motvillig Worf besök av sina adoptivföräldrar. De ger fler ledtrådar kring hur Worf var när han växte upp, att han på egen hand försökte skapa sig en klingonsk identitet – och bland annat tvingade sin mamma att försöka laga till klingonska maträtter. Det här är comic relief-bihandlingen, men även den slutar på ett varmt och kärleksfullt sätt. Är så himla förtjust i hur Michael Dorn spelar Worf, och får till hans tankepauser, stelhet och förvirring. Genialiskt.
Jag var oerhört glad över det här avsnittet. Inget technobabble, bara relationer (har redan förträngt pratet om Atlantis-projektet). Lättad över att planerna under manusarbetet på att försöka klämma in en sci fi-storyline i avsnittet. Att göra det här avsnittet på just det här sätet var helt nödvändigt som avtoning till The Best of Both Worlds, samtidigt som det förstås också var ytterligare ett steg i riktning mot allt mer sammanhängande storylines i serien. Betyget var uppe och vände på en nia ett tag, men sen blev Picard och hans bror så gubbiga att jag drabbades av lite fatigue. Men ett riktigt bra avsnitt, som fördjupade och förmänskligade framför allt kapten Picard. Och det var verkligen på tiden.
Betyg: 8/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 2/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 178 tv-avsnitt.
Det här är ett avsnitt som växt och åldrats bra, faktum är att jag tycker mer om det nu än när jag såg det för första gången . Första gången såg jag inte det direkt efter Best of both worlds och utan den kontexten var avsnittet svårbegripligt.
Vad jag vet gick det heller inte speciellt bra hem hos fansen när det sändes (får se om LDL dyker in och rättar mig). Jag gissar att det berodde på att många TNG fans vid den här tiden var just den typ av nördar som tycker att möten i ledningsgruppen är bra mycket intressantare än obegripligt känslotjafs. Jag kände en och annan sådan under min uppväxt, jag var en av dem själv.
(Kanske många tng fans på 90-talet var för unga för det här avsnittet?).
Vad grundar du det på, att den inte gick hem hos fansen när den först sändes? Jag letade runt lite men hittade ingen information angående hur avsnittet togs emot. Så, det kanske var ett avsnitt i mängden för många fans? Det enda jag såg var att det hade lägst tittarsiffror i Säsong 4, men där finns det ju många andra faktorer som kan påverka.
Om det nu var så att det inte gick hem hos många av fansen så kanske det du nämner med åldern är en anledning. Det skulle iaf stämma in på när jag först såg avsnittet, därav att jag inte direkt minns något om hur jag reagerade på det, det var förmodligen ett i mängden för mig. Men det kan också vara så att vi med tiden och med möjligheten att se serien i ett nytt ljus, då vi vet vad som kommer, gör att vi senare har tyckt att avsnittet var väldigt bra.
Just då, när det först sändes, så kanske många av fansen var så vana vid att se Star Trek/TNG som en episodisk serie att de betraktade det här avsnittet som isolerat och fristående. Det hette ju trots allt inte BoBW Part 3. Som fristående avsnitt kan jag ju se hur det kan anses vara lite konstigt och intetsägande i det stora hela. Avsnittet har inte ens en SciFi-handling i sig. Senare visste vi vad som komma skulle och kanske såg avsnittet och hur det passade in med resten av serien, samt att den klart och tydligt hängde samman väldigt tätt med de två senaste avsnitten. Då ser det ju betydligt bättre ut. 🙂
Jag tror grunden är ett missförstånd, troligen blev ratings (tittarsiffror) förvrängt till rated (uppskattat). Stryk kommentaren från mitt håll om hur det gick hem hos fansen.
Haha, jag tänkte direkt på det här avsnittet när jag läste “känslotjafs” kommentaren senast. Dålig timing. 😛
Återigen håller jag med dig helt. Även jag skulle ge avsnittet 8/10. Ett väldigt bra avsnitt, men för vad avsnittet är kan jag knappast ge ett högre betyg än så. Det kanske bara är jag… Bland fans är avsnittet väldigt väl omtyckt i allmänhet, iaf nuförtiden.
Om det var nytt för TNG – och bara andra gången för Star Trek – att ha ett uppdelat dubbelavsnitt som band ihop de två säsongerna med en cliffhangern så fortsätter det alltså i samma stil. Avsnittet må inte heta BoBW Part 3, men det är utan tvekan en direkt fortsättning till det vi lämnades vid i senaste avsnittet. Man såg det redan då, på sättet som det avsnittet avslutades, med Picard stirrandes ut i rymden genom fönstret i sitt ready room. Man såg hans smärta och oerhörda rädsla, hur problemet med Borgerna må vara löst för tillfället, men att allt inte hade återgått till det normala som det annars brukade i episodiska TNG. Därmed så är det bara naturligt med en fortsättning här, för att ta itu med konsekvenserna och visa upp Picards mänskliga sida och sårbarhet.
Det var ju så att tanken först var att göra ett helt vanligt, fristående avsnitt, utan att ta itu med konsekvenserna, men efter 4×01 BoBW Part 2 så tryckte Piller på för att de skulle göra just ett sånt här avsnitt. Han lyckades övertyga Roddenberry och Berman, även om Berman insisterade på att det måste finnas en SciFi-handling i avsnittet också. Författarna försökte komma på någon bra b-handling, men tyckte inte riktigt att något var kompatibelt med Picards handling, så till slut accepterade Berman detta och tillät de att göra det här avsnittet. De övriga släktingarna skrevs in för att täcka den resterande tiden, men jag tycker att det gjordes ganska bra och gav oss en inblick i flera av de andra rollfigurerna också.
Ett TNG avsnitt utan SciFi-handling och det första TNG avsnittet där man inte får se skeppets brygga. Lite modigt gjort var det nog ändå. En av idéerna de hade för SciFi-handlingen kom dessutom att bli ett senare avsnitt i säsongen, nämligen 3×05 Remember Me.
Återigen tycker jag det är väldigt onödigt med stereotypen att vuxna män bara kan prata ut och knyta band om det blir slagsmål först. Onödigt. Samtidigt måste jag säga att den här Robert Picard måste vara bland de mest bittra och sura rollfigurerna i Star Trek, det är nästan så man hoppas att Jean-Luc sätter ett par slag. Jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det inte alls var vin som Robert producerade och drack, utan vinäger. Men jag tycker ändå att skådespelaren gör ett bra jobb, det tycker jag egentligen om alla de som var med i avsnittet, det är ju inte hans fel att det är så rollfiguren är skriven.
Till sist kan jag inte låta bli att återigen tänka på familjen Picards hem, som alltså ligger i Frankrike. Man får tolka hans brittiska uttal som man vill, med det i åtanke.
Jag undrar också varför de odlar och producerar så mycket vin. Det finns ju tydligen ingen hunger eller törst på jorden längre och en replicator borde väl kunna få fram lite vettigt vin om man fixar inställningarna väl nog? Kanske är det vinet inte lika bra, eller kanske finns det en prestige i att ha och dricka “riktigt” vin som producerats på traditionellt vis. Men det finns ju tydligen inga pengar i framtidens Federation (eller kanske är det bara på Jorden? Därav bör det väl bli svårt att sälja vinet, speciellt i de kvantiteterna som familjen Picard verkar producera. Så. återigen kan jag inte låta bli att undra varför de producerar så mycket och vad de gör med vinet efteråt. Star Trek har målat upp en utopi som de beskrivit väldigt vagt genom åren, men när vi nu börjar titta inåt blir det bara alltmer konstigt ju mer noggrant man tittar, tycker jag.
De säger ju i avsnittet att man inte blir lika full på den syntetiska alkoholen, bara det är väl ett försäljningsargument. Jag tycker också att de kommenterat att det faktiskt finns en viss skillnad mellan den replikerade maten och “äkta vara”. Tycker att det räcker som förklaring. ;-).
Det är visserligen sant, men det känns ändå som om det fattas någonting. Utan pengar så finns det inget praktiskt sätt att köpa vinet, man får bara ge bort det till den som först frågar om det. Så varför då producera så mycket av det och ha vad som verkade vara en väldigt seriös attityd till det. Genom att göra det på det traditionella sättet så blir det ju en del krav och kostnad för dem, iaf i form av tid och energi. Så att göra det så seriöst och sen ge bort det verkar lite konstigt.
Jag vet inte, det är någonting som inte riktigt går ihop, tycker jag. 🙂
Det där med det monetära systemet på planeten har man faktiskt ännu inte avhandlat ordentligt. Men det kanske fördelas jämnt och rättvist till alla på planeten?
Det har väl nämnts några få gånger så här långt att pengar inte längre existerar på Jorden, både i TNG och innan. Men det har varit väldigt vagt hur det faktiskt är och hur saker fungerar istället. I framtida Star Trek pratar man ibland om krediter som folk utbyter, vilket ju isf är som pengar. Men hur saker faktiskt står till på den punkten är ganska vagt beskrivet och jag tror inte det finns något definitivt svar.
Tvivlar gör jag inte. Jag har väl förstått att den där målsnöret skulle bli framflyttat till senare. Nyheten om att det blir en ny serie kort därefter blir ju en ganska naturlig anledning att göra det dessutom. Det är inget jag personligen oroar mig alltför mycket för, jag trivs med att följa med på vägen. 🙂
Tar det så lång tid att skriva i jämförelse alltså? Hmm, nu har det väl varit betydligt mindre medelmåttiga eller tråkiga avsnitt jämfört med i början på TNG, men annars kan du ju skriva (komprimerade) inlägg om mer än ett avsnitt åt gången. Om det inte finns så mycket att skriva om. Det har du gjort tidigare några gånger om jag minns rätt.
Har i nuläget inga fler idéer som undviker skrivandet, jag tycker ju om att läsa vad du tycker om avsnitten. Så jag är något jävig i frågan. 😛
Oj, det där sista var ett svar på det du skrev i kommentarerna för det föregående avsnittet. 😉
“Det är väl klart att jag ska komma till DS9, men jag förstår att ni håller på att ge upp hoppet. Själv börjar jag snegla på att vara klar med hela projektet när nästa tv-serie drar igång 2017. Men, det kan ju också bli så att jag skriver ett blogginlägg per säsong istället. Det är ju själva skrivandet som tar tid, längre tid än att kolla på avsnitt faktiskt. ” -Roger
Det där med att pengar inte är en grej är de inget vidare konsekventa med, så fort plotten behöver det så ignoreras det. Tycker vi sett både en och annan person från Federationen som motiverats av ekonomisk vinning. (Captains holliday har ett exempel). Vingården köper jag dock utan problem för det ha slagits fast att replikerad mat inte är lika bra som äkta vara. Nu minns jag inte vilket avsnitt det är men det finns en sekvens där Troi beklagar sig över att det inte går att få riktigt choklad på Enterprise och att den replikerade varianten är för slätstruken.
Som sagt, efterfrågan tror jag det finns gott om. Frågan är hur sakerna sen fördelas. Ingen från Jorden kan ju köpa det? De kan byta till sig det, men hur många grisar är en flaska Chateau Picard värd? Och vad händer när Robert fått nog med grisar, hur många säckar potatis är en flaska värd? Det här systemet måste ju vara väldigt opraktiskt.
Väldigt inkonsekvent. Det känns som om hela det här tänket med att “pengar är ondska och därför har vi inga valutor längre” inte var speciellt väl genomtänkt. Pengar/Valutor är ju ett redskap som underlättar just utbyte av varor och tjänster, saker som vi subjektivt anser är av värde. Men de har påstått att det är fallet, att det inte finns pengar längre, så de får de stå för nu, tycker jag. 😀
Men har de verkligen sagt det så här långt in i serien. Kanske i en bisats, men känner inte att det där har diskuterats ordentligt alls.
Bara ett fåtal gånger och precis som du säger har vi inte direkt fått några detaljer. Men de gånger det har nämnts så har de lagt väldigt stor vikt på det. Även om jag vet att de inte några svar att ge så måste det ändå pekas ut att saker faktiskt är så enkla och att en sån sak kan skapa en hel del praktiska problem i människors liv.
Fast jag tänker – och så kanske jag har glömt något tillfälle – att de säger om andra civilisationer att de har monetära system till skillnad från federationen. Därmed inte sagt att de inte har ransoner, medborgarlön etc. Något måste ju Riker köpa ägg för på sina resor. Och vad spelar de egentligen poker om?