Det här påminner om: Transfigurations är en ovanligt blek upplaga av det där gamla vanliga Star Trek-konceptet. Ni vet, ett sånt där veckans alien dyker upp: en varelse som vi aldrig mer kommer att höra talas om, härstammandes från en hittills okänd planet som heller aldrig mer kommer att omnämnas någon mer gång i Star Trek-franchisen. Fast i just det här avsnittet finns det åtminstone en logisk förklaring till att planeten Zalkon är dömt till att glömmas bort för alltid. Zalkonen som hamnar ombord på Enterprise muterar nämligen under sin vistelse på Enterprise. Istället för att vara en ordinär humanoid så förvandlas han så småningom till en energiboll. Efter det förklarar han att han ser det som sin mission att få resten av befolkningen på hemplaneten att utvecklas på samma sätt. Så den som mot förmodan skulle ha vägarna förbi Zalkon får nog förbereda sig på att besöka en övergiven planet. För vem vill inte vara en tingeling-stjärna, om man själv får välja.
Och ser man till Star Treks olika manusteam genom åren så verkar de alla ha en liten osund fascination för tingelingstjärnor och bollar av energi. Antar att det är den enkla utvägen när man vill skapa något som både är främmande men samtidigt inte för konkret. Att skapa en humanoid som inte går på två ben verkar däremot i stort sett omöjligt (hoppas mycket på att det kommer en trebent alien någon gång i framtiden i den här serien).
Det här är nytt: Kanske blir det här avsnittet lite extra trist i och med att veckans alien har tappat minnet. Han hittas svårt skadad vid ett kraschat rymdskepp på en obefolkad planet. Hjärnan hänger nästan utanför själva skallen, men doktor Crusher lyckas få över honom till Enterprise genom att fjärrstyra hans kroppsliga funktioner genom Geordies hjärna. En sorts tillfällig, mekanisk och fjärrstyrd mind-meld som jag aldrig tidigare sett användas. När utomjordingen väl vaknar upp minns han inget, men visar sig ha starka läkande krafter. Ja, han kan till och med återuppväcka döda. Åtminstone om de dött alldeles precis.
Höjdpunkten var: Sårsminkningen på bild här överst i blogginlägget var faktiskt ovanligt rå för att vara Star Trek. Gillade den. Men i övrigt…när det mest bestående minnet av ett avsnitt jag såg för bara några timmar sedan är en tajt kroppsstrumpa så är det ganska uppenbart att vi inte pratar om ett av säsongens mest minnesvärda äventyr. Men visst, att Worf dör – om än bara för några sekunder – gjorde mig lite uppjagad hemma i tv-soffan.
Gillade inte: Det var väl rart att doktor Crusher blev kär i sin patient. Men orka se henne bära sig åt som en tonåring. Parallellhandlingen med La Forges kärleksliv kändes också mest pinsamt. Tydligen har jag fått nog av att alla springer runt och bär sig åt som tonåringar. Den enda som verkar mogen på det där skeppet är ju numera Crusher Jr.
Vad har vi lärt oss? Att man ska vara snäll mot främlingar, även ute i världsrymden. Innan man vet ordet av är de en boll av energi – och sådana vill man ha som kompisar, inte fiender.
Betyg: 6/10 Ett genomsnittligt avsnitt som kanske på sin höjd var lite långtråkigt, men som aldrig blev plågsamt dåligt. Men vid det här laget var jag så pepp på att få se Picard bli assimilerad av borgerna att jag bara ville att det här avsnittet skulle ta slut.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 175 tv-avsnitt.
Min första reaktion var: Har The Traveler smugit sig in och flyttat dem till för länge länge sedan i en galax långt långt borta. Kaptenen på Zalkonskeppet använder ju force choke på ett sätt som hade gjort Darth Vader grön av avund.
Sedan undrar man ju hur “geografin” egentligen ser ut. Hur mycket tom och outforskad rymd ligger det mellan de olika Staterna egentligen. I förra avsnittet var vi på Betazed och nu stöter Enterprise på en civilisation som tekniskt ligger på ungefär samma nivå som Federationen men som ingen i Federationen hört talas om tidigare.
Vidare är det inte märkligt hur mycket effektiviteten hos sensorerna på Enterprise varierar. I bland upptäcker de inte andra skepp förrän de nästan är inom skotthåll men här upptäcker de ett skepp som håller warp 9.72 tio timmar innan skeppen kommer att mötas.
Det finns egentligen inget att bli arg på i det här avsnittet och jag måste igen påminna mig om att det här med världsbyggande inte var än grej i tv 1990, Det är de första stapplande stegen vi ser.
Rymden är stor och delen som Federationen utforskat är stor, även om det är en relativt liten del av galaxen. Så det är ju absolut möjligt att det finns oupptäckta civilisationer emellan utforskad rymd, så att säga. Inte för att jag tror att någon egentligen tänkte på såna här saker när de satte ihop avsnittet, det är bara ännu ett episodiskt litet äventyr. 🙂
Men angående just outforskad rymd så vet jag inte ens varför det måste ha varit mellan två kända stater. Sägs det något om det i avsnittet som jag har glömt? Nu har jag aldrig hittat några ordentliga kartor som jag känt var pålitliga, men jag har aldrig uppfattat det som om Federationens rymd omges av andra supermakter som Romulanerna och Klingonerna på alla sidor. Utan det är väl snarare så att de fortfarande är ute och utforskar rymden längre och längre ut från kärnan i deras territorium. Det kanske helt enkelt var så att den här civilisationen själv inte utforskar så mycket, och att Federationen kanske aldrig hade utforskat det området tidigare. Lite konstigt är det kanske att de aldrig hade hört talas om en så avancerad civilisation från någon annan de stött på, men nåväl. 😉
Det här avsnittet skulle jag också ge 6/10 . Det är ett helt okej avsnittet, men inget att hänga i granen. Det är bara ännu ett av de här episodiska äventyren som vi får följa med på utan att det egentligen hänger ihop med någonting annat.
En stor del av poängen med avsnittet verkar tyvärr ha varit att visa hur avancerad teknik vi hade skaffat inom vården och ge Dr. Crusher lite mer att göra. Jag måste dock erkänna att även om jag känner att Dr. Crusher hör hemma på det här skeppet och i den här serien, så är hon en ganska tråkig rollfigur. Jag vet inte om det är Gates McFaddens skådespel eller om det helt enkelt är så att författarna inte vet hur man skriver hennes rollfigur på ett intressant sätt. Det blir bara lite platt. Att man som tittare skulle bli lyrisk över tekniken de har inom vården är jag ganska oförstående till, det är ju påhittat och de försöker ju inte ens förklara någonting, de bara har konstiga saker som fungerar. Det är väl ingenting att bygga ett helt avsnitt på?
Den där första bilden minns jag faktiskt inte, men det var ju riktigt snyggt gjort. Det kan mycket väl vara så att arbetet med avsnitten när skulle släppas på Bluray gjorde den scenen en stor tjänst, för det känns som om jag borde kunnat minnas en sån scen från de äldre versionerna av avsnittet annars.
Sen är ju Star Trek lite småbesatta med att vid någon framtida, avancerad fas av arters utveckling så ska tydligen individerna förvandlas till ren energi och lämna den fysiska världen bakom sig. Det är verkligen inte första gången de drar fram det kortet, liknande idéer användes redan under TOS i några avsnitt. Samtidigt känns det väldigt konstigt att få ihop, tycker jag. Hur kan en individ som är kunnig och upplyst plötsligt få sina celler att mutera och leva vidare på ren energi? Det verkar konstigt, jag skulle snarare utgå från att personen skulle dö en ganska hemsk död om alla cellerna i kroppen plötsligt började mutera.
Öht gillar jag inte att de refererar till det hela som evolution. Inte ens för att det görs dåligt, utan för att det är en fullständigt felaktig representation av vad det är. Star Trek gör det här en del, vilket är ganska störande, att de beskriver evolution som en slags linjär utveckling som kan räknas ut som en exakt och förutbestämd matematiskt formel, vilket är helt felaktigt. Sen händer inte evolutionen på individnivå oavsett, utan över många år och generationer. Nä, alltså, det är bara fel.
I det här avsnittet så är det väl lite gränsfall för mig, det är inget som stör mig alltför mycket. Men tyvärr skulle det komma ett par avsnitt i framtiden som stör mig desto mer på just de här punkterna. Därav att jag nämner det redan här.
Vilken härlig rant! Gillade den!