Det här påminner om: Kidnappning verkar vara favorittemat under andra hälften av den tredje säsongen av The Next Generation. För bara några avsnitt sedan blev Picard bortrövad i Allegiance, några avsnitt dessförinnan blev både Picard och doktor Crusher tagna som gisslan i The High Ground, och om ytterligare något avsnitt är det dags för Lwaxana Troi att bli bortförd av en Ferengier fylld av åtrå. Men den här gången är det Datas tur att bli tillfångatagen i The most toys, av en samlare som har ett litet utställningsrum fyllt med ytterst sällsynta saker. Och vad kan vara mer sällsynt en Data – unik som han är i hela galaxen? (samtidigt får jag en liten deja vu-upplevelse från Kukulkans samling av raser och arter i den animerade serien).
Det här är nytt: Kivas Fajo är en ny skurk. Kanske till och med lite av en ny typ av skurk – en samlare, så besatt av att få ha Data i sin samling att han är beredd att fejka en mindre naturkatastrof för att kunna lägga vantarna på honom.
Inspelningen drabbades av en tragedi under produktion av det här avsnittet, då skådespelaren som först var tänkt att spela Fajo – och hade gjort så under två inspelningsdagar – först försökte och sedan lyckades att ta sitt liv.
Höjdpunkten är: Det är ett riktigt bra slut på det här avsnittet. Smart och intelligent. Fajo känns också som en värdig skurk, inte sådär korkad som många av skurkarna som Enterprise stött på ofta är. Sen tycker jag förstås också att Fajos fjollige samlarnördkompis också var helt fantastiskt. Var tvungen att pausa lite för att kolla på det där märkliga guldbandet som liksom går in i ansiktet. Och så tyckte jag förstås mycket om byxmodet.
Gillade inte: Det här avsnittet fungerade faktiskt utan att jag fick någon hjärnblödning över någonting. Märkligt, eller hur? Tror dock att det var ganska bra att man strök intrigtråden där Fajos underlydande skulle försöka förföra Data. Fullt så mänsklig att han tänker med kuken är han ända inte. Fast…
Vad har vi lärt oss? bit för bit läggs bevisen på hög, Data blir bara mer och mer mänsklig. Den här gången verkar han till och med vilja hämnas på Kivas Fajo. Oavsett vad han säger själv.
Jag tyckte att det här var ett helt okej avsnitt, betyget ligger och gränsar till en åtta. Men höll inte riktigt ända fram. Det här är trots allt ett ganska enkelt kidnappningsdrama fram till de sista minuterna av avsnittet.
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 172 tv-avsnitt.
Hmm, det verkar ha försvunnit någonting från slutet på första stycket, eller? Det avslutas väldigt abrupt i nuläget.
Jag är väl på ungefär samma blad när det kommer till betyget, men kanske att jag ändå hade gett den 8/10 istället. Men jag håller med, det är lite gränsfall. Avsnittet är rent allmänt ett som jag tycker om. Jag tycker att handlingen funkar ganska bra och att Brent Spiner samt Saul Rubinek gör ett bra jobb med Data och Fajo.
Det finns ett mysterium att lösa också, men ärligt talat så är dess poäng mer att ge avsnittet lite tid, så att vi kan följa situationen på Fajos skepp och utforska vem Data är ännu mer. Det utforskandet tycker jag väldigt mycket om. Speciellt slutet då. Jag tycker ofta om när de gör slutet eller slutsatsen lite mer öppen för tittarna själva att fundera på, diskutera och komma fram till en slutsats individuellt. Jag tycker att det finns värde i det, så jag uppskattade så klart idé bakom slutet i det här avslutet eftersom det fick oss att göra just det.
Däremot så har jag vissa problem med sättet de skapade diskussionen på, genom att få det att se ut som om Data var på väg att hämnas på Fajo genom att döda honom. Jag tycker inte riktigt att det går ihop med vad vi redan vet om Data och hans begränsningar. Data har ju inga känslor och hämnd är ju baserad på känslor. Det är svårt att se att det skulle varit på något annat sätt så som det presenterades för oss än att det var han som sköt. Nja, jag vet inte, jag är inte helt nöjd med den detaljen. Om man ska förmänskliga t.o.m. de mest unika rollfigurerna så här mycket så får man ju fråga sig snart varför man inte bara gjorde alla till människor.
Tyvärr har den ju som sagt en ganska tragisk bakgrundshistoria när det kommer till castingen av Fajo. Saul Rubinek, som alltså kom att spela Fajo, fick rollen efter att den ursprunglige skådespelaren David Rappaport hade fått lämna. Rappaport hade vid det här laget “bara” försökt begå självmord, men det gjorde att regissören inte vågade fortsätta med honom i rollen. Istället ringde regissören upp Saul Rubinek, en gammal klasskamrat till regissören, som tydligen var i närheten inför ett annat jobb och hade bett om en rundtur då han var ett Star Trek-fan. När han erbjöds att ta över rollen så kunde Rubinek inte låta bli att tacka ja, trots att han hade lite av en policy att inte spela gästroller i TV-serier. Kort innan avsnittet sändes för första gången ett par månader senare begick Rappaport ett till självmordsförsök, fast den här gången lyckades det.
Men det är ju hela poängen, åtminstone för mig som inte sett hela serien – och så var det ju när man gjorde det också. Data håller på att bli människa här. Revanschlysten, känslostyrd och mordisk. Att det sen inte fullföljs senare kanske är en annan fråga. Sen tror jag ju att det är lite lättare att vara generös med betyg när man faktiskt vet vad som kommer sen. Jag måste ju lämna lite marginal åt BÄTTRE avsnitt senare 😉 Jag tänker aldrig sluta hoppas.
Sant. Men för det här avsnittet så har vi nästan samma betyg ändå, det handlar mer om avrundningsskillnader. 😉
Fast när det kommer till Datas utveckling tycker jag ändå inte att jag tittar för mycket framåt. Många av de relevanta begränsningarna i det här fallet handlar ju om rent praktiska och fysiska begränsningar, nämligen vad Data är och hur han byggdes. Det är inte något han bara kan växa ur, det är själva grunden till hur han fungerar. Mycket att det vi fått se om Data och hur han skiljer sig från övriga handlar ju mycket om att han inte har just känslor, vilket ofta sätter käppar i hjulen för hans ambition att bli mer mänsklig. Att han plötsligt bestämmer sig för att ha det och hämnas på folk som behandlar om illa är svårt att bara ignorera. Nåväl, det leder iaf till en bra diskussion, antar jag. 🙂
Fast grejen med ai är väl att det kan uppstå nya processer – som med datas “dotter”. Tycker inte att det är mer otrolig än något annat 😉
Nja, alltså rent konceptuellt är det väl ganska populärt att göra så, men egentligen kan ju inte de nya processerna undgå att begränsas av samma saker som de är grundade på. Grejen med känslor är ju att de i grunden är väldigt oförutsägbara, de inte är baserade på logik eller rationalitet, vilket är vad som är grunden i hela Datas funktionalitet. Till och med en emulering av känslor, som han mycket väl skulle kunna utveckla, skulle alltid komma att vara begränsat på något logiskt och systematiskt tänkande.
Att låtsas som om nya processer plötsligt kan undvika de fysiska begränsningarna som han har är som att säga att jag skulle kunna lära mig att flyga om jag bara fokuserar ordentligt på det. Jag tvivlar på att det skulle fungera oavsett hur mycket jag försökte, jag har helt enkelt inte de fysiska förutsättningarna för att flyga. 😀
Jag tolkar det inte som att Data är ute för att hämnas. Jag ser det som att Data (helt korrekt) kommer fram till att Fajo är en farlig brottsling som inte ens drar sig för kallblodiga mord. Data anser att han måste stoppa Fajo, alla annat vore moraliskt oförsvarbart och i det här läget har han inget annat alternativ än att skjuta honom. (Fajo har ju flera manicker som hindrar Data från att övermanna honom).
Fast, då är frågan; Om så är fallet, varför ljög han för de andra om det? Det låter inte som något han skulle gjort om han öht kände att han kunde stå för det och om det vore etiskt försvarbart. Nja, jag är nog inte övertygad. 😛
För mig är det när en ai börjar ljuga som de blir mänskliga. Som i ex machina, t ex
Och har lagt till de där orden som saknades.