Den här säsongen fortsätter att bjuda på oväntade möten mellan federationen och romulaner. I The Defector handlar det om en romulansk avhoppare som flyr undan sina egna för att söka politisk asyl ombord på Enterprise. Han är orolig över det krig som enligt honom snart hotar att bryta ut, och vill bland annat läcka en avgörande militär hemlighet – att romulanerna byggt en miltärbas i den neutrala zonen.
Men kapten Picard och de andra vet inte riktigt vad de ska tro om sin asylsökande romulan. Kom han inte lite för enkelt undan skeppet som jagade honom? Hur ska man kolla om uppgifterna han kommer med är sanna utan att kränka den neutrala zonen? Kan han vara en dubbelagent med målet att få federationen att ta första steget mot en väpnad konflikt? Men å andra sidan, om Picard och Enterprise inte agerar i frågan så kan man missa en chans att avvärja en attack från fienden.
Misstänksamheten mjukas inte upp av det faktum att avhopparen, Jarok, fortfarande är väldigt mycket romulan och inte alls litar på federationen ska ha goda avsikter – han spränger till exempel upp sitt eget skepp så att inte Enterprise besättning ska kunna ta del av den romulanska rymdflottans tekniska hemligheter. När det dessutom kommer fram att Jarok ledde den militära offensiv som ledde till det som federationen kallar för den norkanska massakern så blir stämningen ombord ännu några snäpp sämre. Jarok håller då ett brandtal om sin dotter, och hur hon fått honom att oroa sig över framtiden, vilken sorts värld hon får växa upp i om ett krig bryter ut (lite som när svenska manliga krönikörer känner sig tvingade att skriva texter om hur de blivit feminister efter att de fått en dotter). Vi får också reda på att nya stridshökar nu styr det romulanska imperiet nu, det är alltså orsaken till att Enterprise stöter på deras skepp i parti och minut numera, typ överallt i galaxen.
Det här påminner om: Ytterligare ett avsnitt i sviten om rebellmän som vi är inne i. Dessutom ytterligare en glimt av romulanernas nye bad boy, kapten Tomalak, senast såg vi honom i The Enemy). Och han lyckas faktiskt framstå som ännu mer falskspelande, ondskefull och ränksmidande än tidigare.
Det här är nytt: På holodäck simuleras Jaroks hoods, för att få honom att känna sig mer hemm, och det är faktiskt första gången som vi tv-tittare får en upppfattning om hur det ser ut där. får se hur det ser ut på den romulanska hemplaneten. Jarok uppskattar däremot inte uppvisningen, han verkar inte ha tålamod med holodäcksillusioner när hela hans värld håller på att gå i bitar.
Höjdpunkten är: väl ändå avsnittets inledning där Data spelar upp en scen ur Henry V. Tydligen var det meningen att det skulle vara ytterligare en enerverande Sherlock Holmes-pastisch, men den stoppades av rättighetsskäl. Lättnaden!
Gillade inte: Tyckte att det här avsnittet hade förutsättningar att bli något alldeles speciellt, men kände att det till slut ändå landade i ytterligare en uppvisning om romulanernas märklighet och federationens påstått överlägsna logik. Avsnittets upplösning, att Jarok själv lurats att tro att romulanerna byggt en bas i den neutrala zonen för att på det sättet – mot sin vilja – manipulera in Enterprise i ett bakhåll, var inte alls det överraskande slut som manusförfattarna antagligen tyckte att de knåpat ihop. Tvärtom, det ingick lite för väl i seriens nollsummespel, det vill säga att allt nollställs efter ett avsnitt, så man inte måste ta hänsyn till hela säsongens storylines.
Det är inte något stort slag i rymden som jag längtar efter här, utan snarare att få lite mer kunskap om den romulanska kulturen, när man nu har en livs levande representant därifrån på Enterprise. Det är helt enkelt lite märkligt att ingen, förutom Data, intresserar sig lite för Jarok och bara hänger med honom. Kanske hade till och med någon kunnat komma på den briljanta idén att fråga Jarok VARFÖR han valt att hoppa av. Nu tar det väl typ mer än 30 minuter innan han själv drar sin sob story om dottern.
Vad har vi lärt oss? Inte ens romulaner kan lita på romulaner.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 160 tv-avsnitt.
Oj, det här var faktiskt en överraskning. I den sekvensen av avsnitt som vi är i just nu så är det detta som jag tycker är lite av ett positivt undantag som står ut från resten. Jag har fått för mig att det är relativt omtyckt avsnitt rent allmänt också.
Jag tycker ganska mycket om det här avsnittet faktiskt, så mycket att jag nog snarare hade gett det 8/10.
Jag tycker att både början och slutet är ganska bra. Mitten på avsnittet är kanske lite pratigt och segt för vissa, men för mig fungerar det. Jag tycker att det är tillräckligt mycket intrig, frågetecken och t.o.m. en twist för hålla intresset uppe. Det är liksom de här små mysterierna som man får klura på själv och följa processen för att nysta upp det hela, och det är ju sånt som jag tyckt om även tidigare. Jag tycker också att James Sloyan, som kommer att återkomma för att spela andra roller, spelar Jarok väldigt väl.
Jag ser vad du menar om att sättet det hela avslutas är väldigt typiskt för serien, vilket är lite tråkigt. Men jag tycker inte att det här specifika avslutet var så förutsägbart. Kanske var jag bara naiv när jag såg avsnittet de första gångerna. Jag förstod väl någonstans att det skulle bli lite av ett nollsummespel, men det fanns ju gott om andra möjligheter. För att nämna två så tycker jag att det skulle varit mer förutsägbart om Jaroks varning bara var för att lura Federationen att ge Romulanerna en anledning att slå tillbaka, eller om det var sant men Romulanerna fick nys om det hela och förintade sin egen bas och alla däri för att minimera skadan och fortsätta blåneka. Det senare alternativet skulle också förstärkt tittarnas perspektiv av Romulanerna som oförutsägbara, farliga och väldigt manipulativa. En seriös fiende alltså.
Det här avslutet tog mig lite på sängen och jag kan inte låta bli att tycka synd om Jarok, vilket förstärks av att han spelas så bra.
Dessutom så gör det här avsnittet faktiskt två saker som jag har för mig att du efterfrågat mer av tidigare, Roger.
1. Avsnittet gör ett bra arbete för att fylla i bakgrundshistoria och världsbyggandet inom universumet. Bara i det här avsnittet fick vi betydligt mer kött på benen om Romulanerna och deras relation med Federationen. Dessutom var det ju en liten twist att även klingonerna var med och var ganska viktiga för avslutet. Så det fördjupade ju verkligen hur relationerna mellan de här stormakterna i den här delen av galaxen ser ut.
2. Vi hade faktiskt en individ som faktiskt var en individ och inte bara en representant av sin civilisation, i stort sett likadan som alla andra däri. Jarok var ju verkligen sin egen person. Patriotisk och med tydliga symptom på situationen där han växte upp och levde i, men också annorlunda från det vi fått se så här långt av Romulanerna och väldigt mycket som oss.
Så, Romulaner, Klingoner, snygga skepp i samma scen, viss spänning, mycket på spel, intrig, mysterier, större individfokus, världsbyggande och plötsliga vändningar i handlingen. Det finns massor att tycka om i avsnittet. 😛
När det kommer till bristen på actionscener i rymden så håller jag med, men det här är tyvärr ett konsekvens av att de fortfarande använder fysiska modeller. Även de få såna scener vi får blir tyvärr lita tama. Antingen för att det är svårt att göra eller för att det blir alldeles för dyrt.
Det ska också sägas, det var för det här avsnittet som man hämtade in Ron Moore igen, och eftersom man var glada med hans arbete här också så anställde man honom som manusförfattare tills vidare efter det här avsnittet.
Visst har du rätt i att det här avsnittet innehåller en del av de saker jag efterfrågat. Men jag tänker att jag vill ha MER än jag får här. En liten föreläsning om arkitektur, krigföring eller något annat matnyttigt. Romulanerna har ju redan i viss mån individualiserats i The Enemy, tänker jag. Det här var ju bara den logiska fortsättningen på det avsnittet. Och jag läser nog det här avsnittet som ett sätt från romulanernas sida att provocera fram en konflikt. Att de dessutom gärna ville ha Enterprise på köpet, var väl mer än smärre bonus.
Jag höll på att reta ihjäl mig på att ingen undersökte Jaroks motiv förrän så långt in i avsnittet. Åtminstone inte i bild. Det är väl den FÖRSTA frågan man ställer sig. Sen missförstår du mig. Jag efterfrågar inte ett stort battle i rymden i min text, tvärtom.
Men, som sagt, hade på känn att ni skulle hugga här. 😉
Jag tror jag läste lite fel först gången. I just det här avsnittet tycker jag som sagt att det var bra ändå, det behövdes inte, men jag står fast vid att det inte hade suttit helt fel för mig i vissa andra avsnitt iaf. 🙂
Folk tenderar att automatiskt bli lite defensiva när man ber om mer action i Star Trek, men jag menar att allting är bra i rätt mängd. Pga det praktiska med att producera såna scener och få det att se bra ut vid det här laget så förstår jag nu i efterhand att det är svårt, men det var något jag själv tyckte var konstigt när jag först såg serien. Det kändes som en serie som TNG med fiender och allt borde haft fler såna scener.
Det blir dock mer sånt ju längre in i serien vi kommer, i takt med att de börjar använda mer CGI. När vi kommit till slutet av TNG och en bit in i DS9 så kan knappast fansen klaga lika högt längre. 😀
Håller nog med LDL om att det här avsnittet är bättre än 6/10 😛 Har inte så mycket att tillägga utöver de utförliga kommentarerna ovan, som jag håller med om. Nu börjar vi ändå se vissa röda trådar, mm i serien. Gillar också Tomalak skarpt.
Jag håller nog inte riktigt med om att det här avsnittet ingår i en svag del av säsongen. Ser det nog som det första avsnittet i en åtta avsnitt lång stark period (där nog de två kommande avsnitten är sämst).
Tänkte också i den här kommentaren notera att det nu, efter tio avsnitt, är åtta avsnitt som fått 6/10 eller bättre i betyg under den här säsongen. Det är samman antal som fick det av de 22 avsnitten i säsong två 🙂