Det tar inte många minuter från att Riker ser kvinnan som arbetar som 
munskänk/kock/tjänare åt Acamar III:s ledare Marouk, tills han står tätt intill henne och försöker avfyra ett charmigt leende. Det är i avsnitt som det här som Enterprise börjar kännas som en unken småstad. Du vet, en sån där varje nykomling genast drar till sig en massa uppmärksamhet från stadens största charmörer – de som redan uttömt sina möjligheter i hålan de bor i.
Ett annat sätt att ta till sig The Vengeance Factor är att se det som en thrillerliknande futuristisk mordgåta, där en människa kan användas som ett genetiskt vapen för att sprida specialdesignade virus, så sinnrikt utformade att de bara attackerar personer som har en viss genetisk profil. Det kommer väl till pass i en civilisation som präglats av uråldriga konflikter mellan olika klaner. Nu kan man bara nysa lite under middagen, så dör bara de som tillhör en viss släkt. Eller, för den delen, idka lite handpåläggning. Den snygga munskänken visar sig förstås vara en virusagent, på jakt efter de sista klanmedlemmarna som massakrerade hennes släkt.
Ett tredje perspektiv är fixeringen vid manliga rebeller i den tredje säsongen av The Next Generation. Har sett några avsnitt i förväg, och det var ju väldigt vad det kryllar av män med revolten liksom i blodet. Här handlar det om The Gatherers, en utbrytargrupp från planeten Acamar III som livnär sig på att vara ett rövargäng i rymden. Deras gäng består i och för sig inte enbart av män, men det är visst mest snubbar som får vara med i bild. Grabbarna grus i rymden står i bjärt kontrast mot den tålmodiga och lite trista matriarken från Acamar III. Hon som försöker föra ett samtal och en förhandling med strulputtarna som är hennes motpart.
Det här påminner om: nja, det enda är väl att det är den andra matriarken från en civilisation i rad som inte fixar att lösa sina problem på egen hand. Å ena sidan bra med kvinnliga ledare i Star Trek-universumet. Synd att de inte är superkompetenta bara.
Det här är nytt: De specialdesignade virusen är coola. Tänk om vinterkräksjukan hade varit lite mer så.
Höjdpunkten är: Men det konstigaste i det här avsnittet är väl ändå att datorn på Enterprise kan rekonstruera ett foto på någon som har nästan hela ansiktet skymt. På något sätt kan den räkna fram hur personen ser ut i resten av ansiktet. Blaha, blaha. Så töntigt.
Gillade inte: Som någon nämnde i kommentarerna till förra blogginlägget, så vet man att alla kärlekshistorier som dyker upp i den här serien är dödsdömda – på grund av att de långa dramaturgiska bågarna inte finns i serien. Mer sällan har Riker varit tvungen att så handgripligen göra slut på kärleken som här. Annars är det mest de där samlarsnubbarna som irriterar. De känns som budgetupplagan av Mad Max-statisterna.
Vad har vi lärt oss? Anställ aldrig en munskänk i ett klansamhälle utan att ha gjort en bakgrundscheck på hens dna.Helt plötsligt kan hen visa sig vara en genetiskt modifierad lejd mördare.
Betyg: 5/10 Ytterligare ett “helt okej-avsnitt”. Pluspoäng för idén med designade virus som bara slår mot vissa personer. Minuspoäng för att mikroskopiska virus i sig själv verkligen inte utgör speciellt spännande tv
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 159 tv-avsnitt.
Återigen håller jag väl i stort sett med dig om allt. Kanske hade jag gett det 6/10 då jag tycker att det är snäppet bättre än förra, men det är allt. Ett okej avsnitt med lite intressanta småsaker, men inget mer.
Trots att jag tycker att den här säsongen har en del väldigt bra avsnitt utspridda genom säsongens gång så får man väl säga att vi just nu är inne i en längre sekvens som inte direkt rosar marknaden. De är precis som de senaste avsnitten; okej, kanske t.o.m. bra, men inte mer än så. Det finns ett undantag i mina ögon, men vi återkommer till det när den recensionen kommer upp. 🙂
Jag tycker också att ledaren för det här folket var lite småtråkig. Det är ingen man direkt minns senare. Men jag vet inte om jag skulle säga att hon inte var kompetent för det. Det känns som hon bara saknar motivation och ambition för att försöka återinföra de här grupperna i ett samhälle som har utvecklats och gått vidare. Praktiskt vore det säkert svårt, då de har väldigt olika livsstilar och värden. Men förmodligen så har det nått punkten då hon inte ens nödvändigtvis ser de som del av sitt folk, utan som en extern grupp som bara skapar problem för dem. Plötsligt, bara för att de anföll en av Federationens forskningsstationer så måste de tydligen samsas.
Den här typen av avsnitt med mordmysterier är något som ett antal kommande författare för TNG har sagt att de aldrig riktigt lyckades göra väl. Med all teknologi som tydligen kunde upptäcka allt möjligt så tyckte de att det var svårt att hålla mysteriet och spänningen uppe under avsnittet. Det lyckades väl knappast här heller. Det var ganska tydligt vad som höll på att hända.
En av de framtida författarna för serien som sa det här, Naren Shankar, ska tydligen efter ett framtida avsnitt som han fick skriva ha sagt något i stil med “jag skulle hellre dö än att fortsätta jobba på sånt här”. Ironiskt nog så kom han senare i karriären att jobba väldigt många år på CSI. 😛
jag har inte sett allt med TNG – men Riker känns mer och mer som en snuskgubbe. han ska ju va “hunken” i serien tänker jag? här blir han väl mera åt kär-hållet, men hans blickar i de säsonger jag sett är ofta rätt slemmiga så fort det är en kvinna i handlingen.
jo, det känns mer och mer så. Undrar om det kan bero på begränsad talang hos skådespelaren 😉