Så var det äntligen Trois tur att bli hals över huvud förälskad och erotiskt besatt och tumla runt i sänghalmen och så vidare. Tyvärr är objektet för hennes åtrå och kärlek, Devinoni Ral, något av en lurendrejare. En empat som använder sina förmågor för att vinna budgivningar och manipulera affärsuppgörelser. Tänk dig själv att sitta i en förhandling med en person som kan läsa dina känslor – ett pokerfejs lurar inte henom.
Ral är på Enterprise för att göra just det där. Genomskåda och bilda pakter, och i förlängningen vinna en budgivning om ett maskhål. Det finns nämligen ett sånt ute på interstellär auktion och federationen är bara en av parterna som är intresserade av att köpa sig till kontrollen över vad som verkar vara en gräddfil genom galaxen. Något som man förstås också kan tjäna pengar på, eftersom man kan inkassera vägtullar (eller heter det kanske maskhålstullar) av andra som också har bråttom. Allt verkar avlöpa relativt sansat tills några ferengier oinbjudna kraschar tillställningen, de vill också var med och bjuda på maskhålet. Sedan tar en ganska förutsägbar vända med tjuv- och rackarspel sin början, där både Ferengierna och Ral försöker rigga och sabotera hela auktionen.
Nej, det är Trois kärlekshistoria som är avsnittets behållning, även om det är lite svårt att förstå vad som gör Troi så besatt av Ral. Är det hans psykiska dragningskraft som vi inte förstår (han är en kvarts betazoid). Eller är stackars Troi så uthungrad, såväl känslomässigt som rent sexuellt, av att gå, dag ut och dag in, och ha en “varm och nära vänskap” med Riker. Till sist måste ju även hon slänga överjaget överbord och släppa ut håret. Eller något.
Till slut visar sig maskhålet inte alls hålla vad det lovade, medan Troi kväser sin romantiska sida och avslöjar Rals empatiska förmågor för de andra budgivarna. Kort sagt: slutet gott, allting gott. Troi kan avsluta sin slampiga period med rent samvete, medan Ral har köpt ett helt värdelöst maskhål åt sina uppdragsgivare. Syndern straffar sig själv!
Det här påminner om: Ferengier som comic relief har vi varit besparade från ett tag. Men nu dyker de upp på nytt. De är inte fullt lika enerverande som första gången, men nästan.
Det här är nytt: Troi ligger. Och det hålls en auktion ombord på Enterprise. Om ett maskhål. Så otroligt många nya saker i ett och samma gång.
Höjdpunkten är: Först tänkte jag på de olika hångelscenerna med Troi som avsnittets klimas. Sedan på det märkliga utseendet och uppläggningen av maten när hon och Ral ska ha en romantisk middag. Mycket inspirerande. Dukningen, alltså. Maten låg liksom på något slags bädd av pärlor.
Men sen kom jag ihåg. Det är ju det här avsnittet som Troi och doktor Crusher gymmar lite ihop, samtidigt som de pratar om sex och passion. Ett sant camp-ögonblick i The Next Generation, om det någonsin funnits något. Att träningsoutfitsen dessutom blivit ännu mer smaklösa i framtiden än på 90-talet. SÅ märkligt.
Gillade inte: Jag upprepar mig lite här: att slänga in inbilska och korkade ferengier är The Next Generations-manusens simplaste nödlösning. Men…det var ändå lite gulligt att se dom igen. Håller jag på att bli ferengi-fan på allvar?
Vad har vi lärt oss? Uttrycket: “köp inte grisen i säcken” översätts i framtiden till “Köp inte ett maskhål otestat”. Med tillägget: “Och när det är testat, testa det en gång till. Det kanske leder till en helt annan plats än förra gången”.
Betyg: 5/10 Ytterligare ett helt okej avsnitt, men handlingen är lite för förutsägbar. Jag brukar ju i och för sig ge extra plus för introducerandet av nya folkslag i rymden. Denna princip har bara ett undantag: när kvinnorna i detta folk har betsel på sig. framför allt i kombinantiojn med våfflat hår. Dessutom äts det där plusset upp av att det dessutom är trista och tjatiga ferengier med. Ett nollsummespel, alltså.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 158 tv-avsnitt.
Håller med om att det här avsnittet inte är särskilt fantastiskt, men det är heller inte direkt dåligt. 5/10 känns rätt. Litar man på betygen som användarna på Star Trek Databas så är det här det näst sämsta avsnittet i säsongen (första avsnittet är det sämsta). Jag håller kanske inte med betygen där helt, men det säger en del om skillnaden mellan serien nu, i tredje säsongen och i de två första, att de dåliga avsnitten nu har blivit femmor.
Ja, vad mer finns det att tillägga om det här avsnittet? Även jag håller med om både betyg och det du skriver. Det är ett acceptabelt avsnitt, inte i närheten av de dåliga avsnitten vi haft tidigare i TNG till exempel, men det är heller inte speciellt inspirerat. Även Piller säger att han tyckte det var ett av de bästa manuskripten de hade, men att de inte lyckades visa det i avsnittet som producerades.
Personligen så fungerar den här typen av avsnitt sällan för mig. Romansavsnitt faller alltför ofta platt då jag inte alls köper det, det känns alldeles för påtvingat. Inte heller blir det bättre av att man är medveten vid seriens episodiska natur och därmed vet att man förmodligen aldrig mer kommer att se personen igen. Jag kan inte låta bli att se det som ett utfyllnadsavsnitt ofta när det är så.
Håller även med om Ferengierna. Tyvärr blir det inte bättre än så här i TNG, det blir den rollen som de oftast får när de dyker upp. Med det sagt så är ju de här ferengierna väldigt mycket bättre än så som de började i 1×05 The Last Outpost.
Synd för de där ferengierna att de fastnade på andra sidan maskhålet, undrar var exakt det var. Utan ett maskhål som de kan använda i motsatt riktning kan de nog glömma att flyga hem iaf, de är nog ganska långt bort. 😀
Det här ska tydligen också vara första gången som man delar in galaxen i fyra kvadranter. I TOS var det ju mycket mer från avsnitt till avsnitt vad våra begränsningar var och vi var ibland i galaxens kärna och på väg ut ur galaxen. I TNG har man hittills hållit sig lite närmare hem (med undantag för 1×06 Where No One Has Gone Before), men fortsatt att använda sektorer och kvadranter mycket på måfå. Det finns öht väldigt lite officiella kartor över galaxen och olika territorier i Star Trek, tro det eller ej. Nu slår man iaf fast de fyra kvadranterna i galaxen, alpha, beta, gamma och delta, där det vi oftast får se ligger i alpha kvadranten. Om jag har förstått det rätt så sträcker sig delar av territorierna in i beta kvadranten, men alla verkar vara överens att de är arter från alpha kvadranten ändå.
Jag lämnar det så, för jag tror att många av kartorna som finns att hitta på nätet är gjorda av fans som har försökt reda ut hur det ser ut och hålla kartorna konsekventa med vad som sägs i avsnitten. Så det är lite svårt att säga hur det faktiskt är. Någon som vet mer kanske kan upplysa mig också. 😛
Jag håller med dig, Ferengierna är asjobbiga. Så döm av min förvåning när de blev mina favoriter i en senare serie! :0
OH NO, DET LÅTER JÄTTELÄSKIGT.
Nä inte igen, inte lika illa som outrageous okona men jag har svårt för (och min sambo hatar) avsnitt där en Kvinna bara faller pladask för en påträngande och bufflig man, Trois uppförande är helt out of character när hon faller för skitstöveln Ral.
Att heterotjejer faller för skitstövlar är en tröttsam myt som Hollywood gott kunde ge fan i att underblåsa.
Avsnittet räddas från bottenbetyg av rackarspelet runt förhandlingarna, av mig hade det fått en svag 4:a även fast jag är arg.